Det finns många kända filmer om dubbelliv: Krzysztof Kieslowskis drama Veronika/ Véronique, L’adversaire av Nicole Garcia med Daniel Auteuil som en förtvivlad mytoman.
Precis som dessa två har François Ozons nya film Jeune et jolie (Isabelle, ung och vacker) blivit nominerad för Guldpalmen i Cannes.
Isabelle (Marine Vacht) är på sommarlov med sin mor (Géraldine Pailhas), styvfar och lillebror i södra Frankrike. Strax före sin sjuttonårsdag förlorar hon sin oskuld med en tysk kille, men erfarenheten lämnar henne frustrerad. Efter att ha återvänt till Paris börjar hon plötsligt jobba som prostituerad under namnet Lea. Hennes familj anar ingenting. De flyktiga mötena med äldre män förvandlar den dystra, introverta tonåringen till en självsäker, hypersexualiserad ung kvinna. Men Isabelles spännande dubbelliv får ett dramatiskt slut när en av hennes klienter dör i hennes armar.
Vad driver henne? Denna fråga får vi aldrig något svar på. Några droger finns inte med i bilden, några dyra konsumtionsvanor har hon inte heller. Är det kanske en sorts revolt mot hennes vänliga, småborgerliga, förutsägbara omgivning?
Filmens bildspråk antyder att hennes första erfarenhet var obehaglig: den visas som en utomkroppslig upplevelse. I fortsättningen, med andra män har hon inga utomkroppsliga upplevelser: Tydligen är hennes själ ense med hennes kropp?
Är prostitutionen kanske en skum övergångsrit som kastar oss tillbaka till år 1967, då Luis Buñuel regisserade Belle de Jour? Hjältinnans tillvaro är tom och trist. Att prostituera sig är en guilty pleasure – så länge man är i överläge.
Med den äldre man som dör i hennes armar (Johan Leysen) har Isabelle en perverterad far- och dotterrelation. På ett desperat sätt försöker hon återuppliva honom, i stället för att fly fältet. I finalen möter hon hans änka (Charlotte Rampling) som på ett generöst och livsbejakande (?) sätt förseglar sin mans affär, à la huvudpersonen i Kieslowskis Trois couleurs: Bleu.
François Ozon (8 kvinnor, Swimming Pool) är känd för sin visuella perfektion och sin krispigt eleganta stil. Marine Vacth är mycket vacker och väcker intresse (inte minst som tittgodis). Men vad sjutton vill Ozon säga med det hela? Försöket att tillföra filmen en filosofisk dimension går inte riktigt hem: scenen där skolungdomarna reciterar en dikt om att ”inget är allvar i sjutton års ålder”.
Allt är allvar i sjutton års ålder. Osökt tänker jag på Vi måste prata om Kevin av Lynne Ramsay. Ett gåtfullt barn som krossar sin mors värld. Men till skillnad från Ramsays film misslyckas Ozons alster med att beröra.
Zinaida Lindén
Jeune et jolie/ Isabelle, ung och vacker. Regi och manus: François Ozon. Foto: Pascal Marti. Musik: Philippe Rombi. I rollerna: Marine Vacht, Géraldine Pailhas, Johan Leysen, Charlotte Rampling m.fl. Drama. Frankrike, 2013.
