För några veckor sedan förklarade tidningsmannen Johan Ehrenberg i Ny tid 6/2014 hur mediekanalerna skapar sina nyheter. Ehrenberg menar att det inte handlar om vad som händer, utan snarare om vilka händelser som nyhetsredaktionerna väljer att rapportera om. Dagens nyheters ledarskribent Hanne Kjöller är lite inne på samma spår i En halv sanning är också en lögn.
Med sin bok vill Kjöller avslöja hur journalistkollegor arbetar med snävt vinklad så kallad casejournalistik. Casejournalistiken innebär ett hårt fokus på privatpersoner och deras egna, högsta subjektiva, historier. Kjöller ställer sig frågande till sättet hon menar att stora delar av journalistkåren arbetar på, och menar att den förenklade dramaturgin i casejournalistiken leder till en förvrängd nyhetsrapportering. Journalisterna är så inriktade på sina scoop och saftiga historier att objektiviteten och faktagranskningen lämnas därhän. Istället presenteras en svartvit verklighet där läsare, tittare och lyssnare bara serveras skurkar, offer och emellanåt en och annan hjälte.
Kjöllers teser är tveklöst intressanta att ta del av, men som samlad läsupplevelse betraktad är boken inte bra. De inledande, pedagogiskt upplagda kapitlen är så korta att inget djupare resonemang ryms med, och Kjöllers sakprosa är knastertorr. Med En halv sanning är också en lögn säger sig Kjöller vilja avslöja hur journalister väljer att presentera nyheter för mediekonsumenterna. Som ledarskribent på Sveriges största dagstidning är Kjöller naturligtvis känd bland mediekonsumenterna, och mycket riktigt poängterar hon på ett flertal ställen i texten att hennes utgångspunkt är ledarskribentens men att hon även har en bakgrund som sjuksköterska. Just därför blir det skevt då hon kritiserar de allmänreportrar som är upphovsmakare till de olika reportage boken handlar om. Kjöller tecknar, säkerligen omedvetet, bilden av sig själv som en onödigt kritisk och slö glidare; ledarredaktionens något bortskämda stjärnämne som mest googlar runt och tycker istället för att kolla upp hur saker och ting verkligen föreligger. Hon skriver i förordet att meningen med boken inte är att hänga ut privatpersoner utan snarare att lyfta fram hur kollegorna arbetar. Hon väljer att ge människorna hon skriver om fingerade namn, men uttrycker sig samtidigt plumpt och nedsättande om dem. Den cancersjuke krögare som i boken kallas Axel Wallerstedt, utpekas felaktigt som ägare till den bostad han hyr. Faktamissen har resulterat i att krögaren ifråga stämt författaren och hennes förlag Brombergs. Därmed bevisas det att Kjöller, likt alla andra journalister och likt människor i stort, väljer sin egen version av verkligheten.
Att gå ut så hårt som Kjöller gjort med att vara den som sitter på den absoluta sanningen, kan alltså slå tillbaka. Som ett personligt inlägg i en förhoppningsvis ständigt pågående diskussion om källkritik och medier, är Kjöllers bok klart intressant. Som neutral skildrare av sanningen är den däremot hundra procent tveksam.
Johanna Karlsson
Hanne Kjöller:
En halv sanning är också en lögn.
Brombergs, 2013.
