En barndom i bokbålens sken

av Zinaida Lindén

 

Det är ingen tillfällighet att många skildringar av förintelsen kretsar kring läsning. Osökt tänker jag på Anne Franks dagbok. Att läsa är också huvudtemat i Stephen Daldrys drama The Reader (2008).

”Litteraturen är en av de stöttepelare som skapar nationen!” utropar borgmästaren i filmen Boktjuven – mitt under ett pågående bokbål i Nazityskland. ”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor”, skrev den store tyske författaren Heinrich Heine. Även i Ray Bradburys roman Fahrenheit 451 (filmatiserad av François Truffaut år 1966) bränns böcker. Böcker är farliga i de totalitära samhällena: de uppmuntrar till självständigt tänkande.

Downton Abbey-regissören Brian Percival är skicklig på att använda färg. Under de första minuterna av Boktjuven visas allting i svartvitt. Året är 1937. Den tolvåriga Liesel (Sophie Nélisse) anländer till sin fosterfamilj i en liten stad. Hennes mamma tvingades som kommunistsympatisör att fly tillsammans med sina bägge barn. Liesels lillebror dog under resan. Den svartklädda prästen förrättade en enkel ceremoni på en snötäckt kyrkogård. Filmens första färgklick är de röda hakkorsprydda naziflaggor som vajar utanför Liesels nya skola.

Flickans fosterföräldrar är ett ”klassiskt” par: Rosa (Emily Watson) är en argbigga, Hans (Geoffrey Rush) en odåga. Så småningom inser vi att dessa två är djupt fästa vid varandra. Rosa tvättar kläder åt de rika, Hans målar hus. De håller sig utanför allt det kusliga som drabbar deras hemstad: judeförföljelser, pogromer. Men till sist blir det just de som gömmer en ung judisk man (Ben Schnetzer) i sin källare.

Liesels jämnårige vän Rudy (Nico Liersch) drömmer om en idrottskarriär. Hans förebild är Jesse Owens som tog fyra guld i Berlin-OS. En dag målar Rudy sitt ansikte för att påminna om sin idol. Han får stryk av skolans bad guy (Levin Liam) som också trakasserar Liesel: först för att hon inte kan läsa, senare för hennes stora bokintresse.

Egentligen förväntar man sig att filmen skulle handla mer om just böcker, men filmmakarna väljer att glida på ytan. Visserligen räddar Liesel en bok från ett bokbål och hon blir vän med borgmästarens fru (Barbara Auer) som har ett stort bibliotek hemma. Ändå upplever jag boktemat mest som dekor i detta vackert filmade drama.

En annan brist är skådespelarensemblens obalans. Å ena sidan har vi det fantastiska paret Watson–Rush som etsar sig i minnet, å andra sidan det rätt så statiska unga paret Nélisse–Liersch. Schnetzer övertygar inte heller, trots att hans rollgestalt står i fokus i en av de starkaste scenerna då staden utsätts för en massiv bombräd. Filmens språk är engelska, men det talas med en irriterande ”tysk” accent.

Filmen bygger på en roman av australiensaren Marcus Zusak. Precis som i boken är det Döden som är berättaren. Detta grepp sätter ribban lite väl högt. Berättaren är mest frånvarande och gör sig påmind bara då och då med något abstrakta funderingar om världens gång.

 

Zinaida Lindén

 

Boktjuven. Regi: Brian Percival. Manus: Michael Petroni, efter en roman av Marcus Zusak. Foto: Florian Ballhaus. Musik: John Williams. I rollerna: Sophie Nélisse, Geoffrey Rush, Emily Watson, Nico Liersch, Ben Schnetzer, Barbara Auer. Drama. USA, 2013.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.