O, drick morgonens luft

Tills du är öppen,

och säg vad du ser för dig

(ur Germanien)

Friedrich Hölderlin (1770-1843), räknas tillsammans med Goethe och Schiller till den tyska romantikens absoluta giganter. Den mångfacetterade Württembergske poeten har haft ett enormt inflytande på västerlandets kulturkanon och hans verk har genererat många olika översättningar sedan hans död 1843 – översättningar som alla tillfört en något egen nyans. I samlingen Kom nu, eld! får poeten ännu en gång en ny språkdräkt, denna gång av Hölderlinkännaren Aris Fioretos. I verket ingår en del av poetens fosterländska sånger och poetiska fragment och utkast, men även andra texter, som till exempel Hölderlins hjärtliga brev till vännen Casimir Böhlendorff, samt hans innehållskommentarer till sina egna (kreativa) översättningar av Sofokles pjäser Oidipus och Antigone. Fioretos översättningar står tacknämligt sida vid sida av originaltexterna i en stilfullt utformad samling.

I Hölderlins dikter förenas ett romantiskt hembygdsvurmande – Schwarzwalds mörka skogar, Rhen och Donaus majestät och det vanliga folkets liv på landsbygden – med en längtan till ett svunnet grekiskt arv. Antikens hjältar och gudomligheter vandrar genom den tyska landsbygden, lämnar sitt eko i åskan och förkroppsligas i flodernas lopp. Men det svunna grekiska är också tvetydigt för Hölderlin, gudarna är på en gång levande och döda, närvarande och bortflyende – ett otillfredsställt sökande efter harmoni och helhet, som förebådar modernismens splittrade världsbild.

Och även i det splittrade har Hölderlin gått till historien. Efter en självvald exil i Frankrike åren 1800-1802 återvände poeten till sina hemtrakter, nedbruten och irrande, och föll snart i ett hjälplöst vansinne som kom att vara den resterande halvan av hans liv. Hölderlins vansinne har gjort mycket för att spinna mytologin kring den galne poeten – som stundvis dyker upp som en trop i litteraturhistorien. Under denna period, och förebådande den, producerade Hölderlin dock en del av sina mest inflytelserika poetiska utkast, vilka bland annat varit inspirationskällor för senare poeter såsom Paul Celan och George Trakl. Fragment, ofullständiga dikter som formas i komplexa mönster kring poetens något erratiska tankevärld, ger en besynnerlig men djupt suggestiv klang. Som i utkastet I ljuvaste blått från 1807, där vi kan läsa följande:

”Vill jag vara komet? Jag tror // det. För de är snabba som fåglar, de blommar av eld // och är som barn i sin renhet. Det vore förmätet för // människans del att önska sig mer […] ”.

Eller kanske i ett ännu mera förbryllande fragment från ett utkast som brukar tituleras Vad är i människors liv…:

”Silvriga moln är ju // Som blomster. Därifrån regnar dock // Daggen och det fuktigare. Men när det blå // Utsläcks, detta egenartade, skiner // Det matta som liknar marmorn, likt malm, // Tecken på rikedom.”

Före sin mera fragmentariska period skrev Hölderlin också många längre dikter. Hit räknas bland andra vad man brukar kalla hans fosterländska sånger, flersidiga symbolmättade texter som liknar Pindaros oden och uttrycker en romantisk vördnad för det sublima i tillvaron. För den moderna läsaren kan dikterna ibland kanske kännas tungrodda med alla sina antika och religiösa referenser, men även om så är fallet är läsningen väl värd mödan. Ju mera man läser Hölderlin och bekantar sig med hans poetiska landskap desto meningsfullare blir hans enskilda dikter, desto starkare blir deras lyskraft.

Hölderlin har även varit en av den europeiska filosofins favoritpoeter. Martin Heideggers senare filosofiska verk kretsar mer eller mindre kring Hölderlins poesi, som en måne kring en himlakropp. Walter Benjamin hyllade Hölderlin som en ny slags poetisk översättare av det antika grekiska, Michel Foucault och Jacques Derrida tar honom som utgångspunkt för texter kring galenskap och litteratur – Hölderlin synliggör mycket, både som person och författare. För Heidegger, exempelvis, uttrycker poeten bland annat ett förhållande mellan det egna och det främmande. Bara genom att bemöta det främmande, det antika grekiska, finner Hölderlin sin hembygd, vars närvaro då kan återvända med en oscillerande kraft.

Fioretos urval fungerar bra som introduktion för den som vill bekanta sig med Hölderlins poesi. I blandningen av Hölderlins ekon från antiken och från hans tyska hembygd, av fragmenten, breven och profetiorna ges en lysande glimt av den tyska romantikens blomstringstid.

 

Valter Holmström

 

Friedrich Hölderlin: Kom nu, eld! Översättning och efterord av Aris Fioretos. Ersatz, 2013.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.