New public management och skatteflykt hör till de stora frågor som borde få ordentligt med uppmärksamhet inför EU-valet, skriver Kai Lindros som i mars besökte konferensen Välfärd och framtid i Stockholm.
Världssamhället styrs av en nyliberal finanskapitalism i en ödesdiger kurs med evig konkurrens och ekonomisk tillväxt. Jordens resurser sinar, klimathotet växer, arbetslösheten förvärras och inkomstskillnaderna och ojämnlikheten ökar. Medierna kommersialiseras alltmer och reklamvärlden leder människorna mot aningslös konsumtion. När kritisk och grävande journalistik dessutom blir allt mera ovanligt leder det till att många är omedvetna om nya fenomen som påverkar vår framtid. Om sådana fenomen lärde jag mig nyligen nya saker på konferensen Välfärd och framtid i Stockholm. Tidpunkten var politiskt väl vald. EU-valet i maj följs av det svenska parlamentsvalet i september, där förväntningarna är höga på ett rödgrönt regimskifte.
Precis som i Finland står ett rättvist och mänskligt välfärdssamhälle högt på agendan, och det var kring detta konferensens program och diskussioner kretsade. Varför fungerar de privata samhällstjänsterna dåligt? Varför minskar skatteintäkterna? Varför ökar den ekonomiska ojämlikheten? Centrala teman var New Public Management (NPM) och skatteflykt.
New Public Management (NPM) låter inbjudande modernt, men ser egentligen profit som det enda måttet på framgång. NPM betraktar traditionell offentlig verksamhet som dyr, ineffektiv och byråkratisk och tar modell av USA där det mesta av den offentliga sektorn – sjuk- och hälsovård, barnomsyn, äldrevård, sjukhus, skolväsendet och till och med fängelseväsendet – är privatiserat.
I NPM-verksamhet ersätts solidaritet och samhörighet av fri konkurrens och vinst. I Sverige har i synnerhet de privata friskolorna kritiserats för allvarliga brister under de senaste åren, men också andra privatiserade välfärdsverksamheter får kritik för att de saknar socialt syfte. NPM bygger på förväntningar om vinster och sådan uppstår genom effektiviseringar och utgiftsminskningar – till exempel mindre personal. Chefer behöver inte vara insatta i själva verksamheten utan sysslar med projektanställningar och rationalisering medan de anställda ofta upplever att ledningen inte använder sig av deras kunskaper och erfarenheter. Intressant nog visade en enkät att 70 procent av medborgarna i Sverige är beredda att betala mera skatt såvida den används till bättre välfärd.
Om den informationen, och kritiken av NPM, lyfts fram effektivt i valet bör det rimligtvis ge resultat. Norrmannen Asbjörn Wahl, grundare av tankesmedjan For Velferdsstaten, beskrev till exempel hur Skottland utnyttjat sin ökade autonomi för att byta ut privatiserade välfärdstjänster mot kommunala. Det visade sig att det blev både billigare och bättre – och att medborgarna blev nöjdare.
Nyliberalismens framfart nagelfors också beträffande EU:s reaktion på finanskrisen. EU följde ju USA:s, IMF:s och Världsbankens klassiska linje med stenhårda krav på åtstramningar och nedskärningar. Då Spanien och Grekland sattes på knä uppstod katastrofal arbetslöshet, speciellt bland unga. Läget i Grekland beskrevs av de svenska journalisterna Alexandra Pascalidou och Kajsa Ekis Ekman i initierade anföranden baserade på deras färska böcker Kaos – ett grekiskt krislexikon respektive Skulden.
Skatteparadis
Det största hålet i den offentliga ekonomin har ändå uppstått då företagsskatter som rättmätigt borde tillfalla stat och kommun göms i skatteparadis eller via kryphål i skattelagstiftningen trollas bort i storföretagens interna finanstransaktioner. Skatteflykt kan innebära allt från att mot lagens anda utnyttja kryphål i skattelagstiftningen till direkt olagliga placeringar i skatteparadis. Det beräknas att EU sammantaget går miste om den svindlande summan 1 000 miljarder euro per år i skatteintäkter. Dessa miljarder skulle täcka alla EU-länders sammanlagda utgifter för välfärdstjänster. Dessvärre är det politiska (och byråkratiska) motståndet i Bryssel kompakt mot de omfattande ändringar i skattelagstiftningen som skulle krävas för att effektiv bekämpa kryphålen och skatteparadisen.
I Frankrike uppstod för drygt 20 år sedan Attac, en rörelse för beskattning av finansiella transaktioner till stöd för medborgarna. Rörelsen är nu aktiv i de flesta europeiska länder, framför allt i Frankrike och Tyskland. Attac Sverige hade till Stockholmsmötet inbjudit representanter från Frankrike, Tyskland, England och Norge. I alla dessa länder, plus Finland och Spanien, har lokala kommunpolitiker nyss tagit ett gemensamt initiativ och skapat ett internationellt nätverk mot företag och banker som gömmer sin vinst i skatteparadis. Svenska Attac vill att initiativet om skatteflykt blir en valfråga framför allt i årets riksdagsval.
Innan dess är det hög tid att i hela EU, inför EU-parlamentsvalet i maj, lyfta fram och belysa hur orättvis och omoralisk skatteflykt är och visa på vilket enormt skattesvinn det är fråga om. Det är uppmuntrande att den sociala oron i EU på grund av finanskrisen har ökat vänsterpartiernas understöd. På hemmaplan blir skatteflyktfrågan senast vid riksdagsvalet 2015 en viktig fråga. Mycket beror på hur skattefrågan belyses så att medborgarna aktiveras. Svenskarna verkar vara politiskt mer medvetna och fackföreningsrörelsen i Sverige politiskt starkare än hos oss.
Kai Lindros
