Gentrifiering är både en bra och en dålig sak, säger forskaren Henrik Lönnqvist. Foto: Otto Ekman

Esbo domineras av områden med hög status och Vanda av lägrestatusområden medan Helsingfors ganska långt är en blandning. Det säger Henrik Lönnqvist som forskat i statusskillnader mellan olika bostadsområden.

Henrik Lönnqvist är forskare vid Helsingfors stads faktacentral och har tillsammans med kollegan Katja Vilkama skrivit en artikel i tidningen Kvartti (4/2013) om statusskillnader mellan bostadsområden i Helsingfors, Vanda och Esbo. Jag träffar Lönnqvist på Café Engel på Alexandersgatan, i en stadsdel som jämfört med de flesta i huvudstadsregionen är en anomali och representerar den ena ytterändan av den statusskala som artikeln använder sig av.

– Vår skala använder sig av flera indikatorer för att mäta ett områdes status, det handlar egentligen inte om levnadsstandard eftersom levnadsstandard är ett mer mångfasetterat begrepp och har fler komponenter. I vår undersökning har vi fokuserat på sådana komponenter som kan ge en bild av befolkningsstrukturen, berättar Lönnqvist.

– Det handlar om grundläggande saker som andelen högskoleutbildade som bor i området, inkomstskillnader, frekvensen av hyres- respektive ägarbostäder och frekvensen av invånare med annat modersmål än finska. Självklart handlar det inte om helt entydiga mekaniska samband. Att man talar något annat språk eller saknar högre utbildning leder inte automatiskt till att man är utslagen och olycklig, men vi har valt de faktorer som vi tror att kan öka sannolikheten. Om man jämför vår statusmätning med så kallade ”hårdare” indikatorer på utslagning och dåligmående så som antalet tvångsomhändertagna barn eller andelen invånare som lyfter utkomststöd, men också suddigare och subjektivare indikatorer som invånarnas känsla av otrygghet, så ser vi att de korrelerar.

 

Vidgande klyftor

Enligt Lönnqvist är så kallade ”lägrestatusområden” koncentrerade längs med järnvägs- och metrolinjer. Också avståndet till centrum och typen av bostäder är en stark indikator på ett områdes status. I allmänhet är områden med våningshus mest populära i och omkring innerstan, medan de populäraste av de mer perifera områdena domineras av villor och envåningshus. Följaktligen består de minst populära områdena av våningshus långt borta från centrum, de stereotypa ”betongförorterna”. Vad gäller vilka städer i huvudstadsregionen som har flest av vilka sorters områden berättar Lönnqvist vidare att Esbo domineras av områden med högre status medan Vanda främst består av lägre. Helsingfors är ganska långt en blandning, där fördelningen mellan olika statusområden är mer jämn, med högrestatusområdena koncentrerade i södra delen av stan.

Enligt Lönnqvists och Vilkamas undersökning förbättras läget i alla områden stadigt. Men eftersom förbättringen sker i olika takt i olika stadsdelar och högstatusområden tenderar att förbättra sin ställning snabbare, ökar statusskillnaden mellan bostadsområden i huvudstadsregionen ständigt. Samma trend av vidgande klyftor gäller de flesta andra storstäder i världen. Det här är enligt Lönnqvist något som det är svårt att effektivt råda bot på med statliga åtgärder, fast det finns gott om exempel på försök. De förändringar man kan åstadkomma med riktade pengar och ansträngningar har en tendens att vara flyktiga, och utvecklingen fortsätter på samma sätt som förut så fort man slutar skyffla in resurser.

 

Exemplet Rödbergen

Då stadsdelar som tidigare ansetts ha lägre status plötsligt ökar i popularitet (eller tvärtom) beror det å andra sidan ofta på lokala eller unika fenomen som är svåra att reproducera på andra ställen. Lönnqvist tar upp exemplet Rödbergen, som förvandlats från en fattig och orolig arbetarklasstadsdel till ett eftertraktat område för unga vuxna och som snabbt har fyllts med gallerier, caféer och gatuliv.

– Huvudanledningen till att Rödbergen blev populärt var närheten till centrum, vi har sett en explosiv värdeökning i alla områden nära centrum under de senaste 30–35 åren. Sen har ju stadsdelen fått ett rykte som associeras med en viss livsstil, vilket också har bidragit till att ett visst slags människor vill flytta just dit, men det är svårt att peka på några konkreta skillnader gentemot resten av centrum, säger Lönnqvist. Som ett exempel på ett annat område som ökat väldigt mycket i popularitet men av andra orsaker nämner Lönnqvist Kottby, där beslutet att inte riva ett av de sista någorlunda centrala trähusområdena i Helsingfors har lett till en speciell och väldigt populär miljö, där bostadspriserna skjutit i höjden.

 

Gentrifieringens möjligheter

Då ekonomiskt starkare befolkningselement flyttar in i ett område med unik karaktär och stigande fastighetspriser, har det en tendens att väcka irritation och motvilja hos de människor som redan bor där. En del kanske flyttar bort.

– Gentrifiering är både en bra och en dålig sak, beroende på vem man frågar, säger Lönnqvist diplomatiskt.

– Ett lätt svar är att olika människor vill bo på olika ställen, det är omöjligt att skapa en universiellt populär stadsdel och svårt att hindra människor som har möjlighet att flytta vart de vill. Sen handlar det också om vem staden tillhör, de långvariga originalinvånarna eller de nyinflyttade? Diskussionen om vem staden tillhör är mycket bredare och berör andra konflikter än diskussionen om gentrifiering.

Lönnqvist säger också att andra faktorer än de självklara i hög grad påverkar ett områdes karaktär.

– Berghäll har ju ansetts vara på uppgång ända sedan 80-talet. Om man räknar bort effekterna av recessionen har området haft en sorts konstant boom i miniatyr, då lägenheter sålts för skyhöga priser och sålts vidare för ännu högre. Däremot kommer Berghäll alltid att påverkas av att bostadsutbudet är begränsat och att så många av bostäderna är en- eller tvårummare. Så länge barnen är små kan en barnfamilj bo så, men då barnen växer upp kommer det att krävas mer utrymme. På så sätt kan Berghäll fungera som ett slags ”matarstadsdel”, därifrån familjer flyttar vidare till exempel till de nybyggda områdena i Fiskhamnen, medan Berghäll med omnejd i stort sett bibehåller sin nuvarande karaktär.

Lönnqvist säger att det finns en möjlighet för tidigare impopulära stadsdelar med dåligt rykte att locka till sig dem som trots allt tycker att Berghäll blivit för tamt eller ölen för dyr.

– Berghäll har en autentisk och opolerad stämning och en historia som kan vara svår för ett nyare område att återskapa, men å andra sidan finns det fler förorter med andra intressanta fördelar, förutom lägre hyror till exempel tillgång till grönområden. Förut har närheten till centrum varit avgörande för vilka stadsdelar som blivit populära, men det ska bli intressant att se om förstäder som ligger lite mera avsides kan bli attraktivare i framtiden.

 

Otto Ekman

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.