Över en miljon kvadratmeter fastigheter står tomma i huvudstadsregionen. En del ägs av kommunerna, en större del är privata. För tillfället lever 4 100 ensamstående och 300 familjer utan bostad i Helsingfors, i Esbo och Vanda är över 1 000 ensamma och nästan 100 familjer i samma situation. En fjärdedel av alla bostadslösa är under 25 år.
Helsingfors har lyckats minska antalet långtidsbostadslösa men på grund av hyror som skjuter i höjderna och alltför lite hyresbostäder ökar samtidigt antalet låginkomsttagare, studerande, unga och nyblivna arbetslösa som helt enkelt inte har råd med de bostäder som finns. De flesta bostadslösa i Finland befolkar inte gatorna utan bor hemma hos släktingar och bekanta och är därför svåra att få med i statistiken. I verkligheten är antalet människor utan bostad ännu större.
År efter år misslyckas Helsingfors med att bygga så många nya hyreslägenheter som staden själv har satt som mål. Nya områden byggs ut och flera planeras, men efterfrågan på förmånliga små lägenheter möts ändå inte. Det är inte frågan om brist på utrymme, det är en frågan om politisk vilja.
Husen som behövs för att rymma alla bostadslösa i regionen och den konstanta vågen av inflyttare finns redan, i form av tomma kontorsutrymmen, skolor, industribyggnader etc. Den allra största delen av de fastigheter som inte är i bruk är kontor som inte längre används. Företag effektiverar, använder allt mindre utrymmen och flyttar bort från centrum i jakt på billigare hyror. De gamla lokalerna står kvar och förfaller.
Paviljongen vid Sandudds sandstrand är en av de gamla byggnader som Helsingfors stad lät ruttna i åratal. Stadsdelsaktivister kämpade mot stadens byråkrati och rivningsbeslut i flera år innan staden motvilligt sålde huset, som i skrivande stund renoveras och skall bli förenings- och allaktivitetsutrymme. Vid Lappvikens tomma sjukhusbyggnader har staden vågat hyra ut ett litet trähus som administreras av frivilliga för invånarnas bruk. Hittills har huset använts som arbetsrum och till möten och fester.
Medborgarorganisationen Oranssi har gått vidare från tiden som husockupationsrörelse och utvecklats till en finländsk föregångare när det gäller att ta i bruk och omvandla tomma byggnader till bostäder och allaktivitetsutrymmen. För tillfället renoverar de med frivilliga krafter ett hus i Södervik som ska bli ungdomslokal.
För att förvandla tomma utrymmen till bostäder behövs ändå mer än bara aktiva medborgare. Det kräver nytänkande arkitektur, lösare standarder (alla lägenheter behöver inte en egen parkeringsplats) och framför allt att aktörer från byggnadssektorn, politiker, arkitekter och fastighetsägare kommer samman. En möjlighet att få igång en förändring skulle vara att införa sanktioner mot dem som låter utrymmen stå tomma. Fler fastighetsägare skulle antagligen börja undersöka nya användningssätt för sina lokaler ifall de hotades av böter.
Intresset för att ta i bruk de tomma utrymmena har vuxit så pass mycket att miljöministeriet i fjol faktiskt samlade aktörer från olika sektorer för att diskutera möjliga ombyggningar. Ifall det verkligen uppstår en våg av ombyggningar kan det i värsta fall hända att investerarna bara är intresserade av lyxboenden och maximal vinst. I bästa fall kunde nybruket av tomma utrymmen leda till fler hyresbostäder, arbete inom byggbranschen och möjligheter att experimentera med miljösmart och nytänkande arkitektur.
Mia Haglund
är lokalpolitiker i Helsingfors och riksdagsassistent till Silvia Modig (VF).
