Han stod framför disken på Ekenäs bibliotek, han såg ut att vara i sextiårsåldern men det är möjligt att han var yngre, han var ganska sliten. Han ville låna en bok, förklarade han, men hans bibliotekskort hade kommit bort, i själva verket hade han blivit bestulen på hela plånboken. ”Jag vet nog vem som har tagit den,” sa han mörkt och tillade: ”Men det hjälper ju inte.” Han hade gärna berättat mer, han verkade ha ett påtagligt kommunikationsbehov men bibliotekarien höll igen, hon var möjligtvis rädd för att behöva höra ett namn, det kunde ju ha varit nån hon kände till. Han sa att han gärna ville ha en bok om indianernas historia, han hade alltid varit intresserad av indianberättelser, en gång i tiden hade han varit med i en indianklubb. Lyckligtvis hade han sitt körkort i behåll och på det fick han låna.
Han var en något ovanlig bibliotekskund redan av den anledningen att han var man. Jag vet inte hur könsfördelningen ser ut bland låntagarna vid just Ekenäs bibliotek men nån påstod nyligen att över nittio procent av låntagarna vid Stockholms stadsbibliotek är kvinnor. I ett par decennier har det cirkulerat en historia om fotbollsspelaren Tomas Brolin som när han skadat sig och inte kunde sparka boll på ett tag fick frågan om han nu kunde tänka sig att läsa. Han ska svarat: ”Så sjuk blir jag aldrig.” Han har själv långt senare förklarat att han blev missförstådd: ”Min andemening var att jag skulle bli frisk och att jag skulle träna som en jäkla idiot för att komma tillbaka och då har man inte tid att läsa böcker.” Men också det uttalandet är intressant. När jag själv är ute och håller föredrag om mitt författarskap är publiken så gott som alltid övervägande kvinnlig men inte sällan presenteras jag av nån lokal manlig pamp och inte sällan hälsar han på mig med orden: ”Min fru har läst det mesta av vad du har skrivit. Själv har jag inte tid.”
Att maktens män inte har tid att läsa – åtminstone inte skönlitteratur – konstaterades också under ett seminarium vid årets bokmässa i Göteborg. Kulturfolket gör sig gärna lustiga över den brist på allmänbildning som maktens män kan uppvisa: i Göteborg skrattades det gott när chefredaktören Stefan Eklund berättade om hur han vid Handelskammaren i Borås skulle diskutera Jobs bok och fann att herrarna bespetsat sig på Steve Jobs bok om Apple. Horace Engdahl påpekade för sin del att det varit annat förr: Alexander den store hade både Iliaden och Odysséen med sig när han drog ut i krig.
För egen del kan jag förvisso tycka att det är synd att maktens män försummar skönlitteraturen: den skulle kunna göra dem mindre fartblinda, mer eftertänksamma. Samtidigt tycker jag att kulturfolket inte ska visa oss arroganta mot andras kulturella intressen: visst skulle väl också vi kunna få ut något av att läsa Steve Jobs? Men framförallt tycker jag att vi borde intressera oss mer för män som den slitne indianboksälskaren på Ekenäs bibliotek. Tänk om man kunde bilda bokcirklar för honom och hans gelikar?
Merete Mazzarella
