x900

Stephen Hawkings (f.1942) liv är minst lika fascinerande som hans teorier om svarta hål, vårt universum och tiden. James Marchs drama är en personlig berättelse om en av de största nu levande fysikerna.

Filmen tangerar Hawkings (Eddie Redmayne) relation med hans första fru Jane (Felicity Jones) – ett äktenskap i sjukdomens tecken. Knappt har de unga tu blivit förälskade förrän Hawking diagnostiseras med ALS. Enligt läkarna har han två år kvar att leva, med tilltagande kraftnedsättning, muskelatrofi och förlamning. Det är bara hans hjärna som inte drabbas.

Ett geni som stiger ner i en avgrund är ett gripande tema som får mig att minnas Ron Howards film A Beautiful Mind. Tyvärr håller The Theory of Every­thing inte samma nivå.

Jane och Stephens relation saknar djup. Vi vet alldeles för lite om deras bakgrund. Deras bekantskap sammanfattas i några korta scener. Trots att filmen känns ganska lång hinner March inte bygga upp några förutsättningar för sann empati. Episoder avlöser varandra, men få av dem är tillräckligt inarbetade.


H
är finns ett kärleksfullt skildrat brittiskt 1960-tal, med diskussioner om ”kosmologi som en religion för de intellektuella”, om gudstro. Den akademiska miljön (Cambridge, Oxford) fascinerar. En sovjetisk professor levererar några minnesvärda repliker. Det påminner tittaren om fysikens universalitet. Men filmmakarna kunde ha gett vetenskapens charm mera utrymme.

Jóhann Jóhannssons soundtrack som präglas av pianotoner kompenserar i viss mån dramaturgins brister. Skådespelarna är suveräna. Redmayne räddar filmen från att bli en halvdokumentär, ett enastående exempel på psykologiskt och fysiskt skådespeleri. Jones gör sitt bästa, men åtminstone jag har svårt att förstå varför Jane är så hängiven som äkta maka. Deras tre barn hamnar i skymundan. Vi får aldrig veta hur deras uppväxt påverkas av att allting i familjen kretsar kring deras pappa.

Filmen saknar känslomässig katharsis. Är äktenskapsbiten ett försök att manipulera tittaren? Janes ord: ”Jag har älskat dig så mycket. Jag har gjort mitt bästa” – strax före skilsmässan som uppstått på grund av en annan kvinna klingar väldigt sorgligt.

Inågot skede skymtar en öppning i storyn som skulle kunna föra tankarna till Lars von Triers Breaking the Waves. Emily Watson gör en liten roll som Janes mamma. Men The Theory of Every­thing är så mainstream som det bara kan bli.

Benoît Delhomme gör ett gediget kameraarbete. Slowmotion används på ett effektivt sätt, många familjescener är filmade i hemvideostil, vilket ger dem en känsla av värme, glättighet och lätthet. Lite väl mycket lätthet, med tanke på det svåra temat.


Zinaida Lindén

The Theory Of Everything.
Storbritannien. 124 min. Regi: James March. Manus: Anthony McCarten, efter en bok av Jane Hawking. Foto: Benoît Delhomme.
Musik: Jóhann Jóhannsson. I rollerna: Eddie Redmayne, Felicity Jones, Harry Lloyd, Emily Watson.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.