En dans med djävulen

av Mats O. Svensson

satantangoEn kyrkklocka slår oförklarligt i gryningen och väcker invånarna i en gudsförgäten by på den ungerska landsbygden. Det finns visserligen ett gammalt kapell fyra kilometer bort men tornet bombades under kriget och den närmaste staden är för långt bort för att något ska höras därifrån. Det är oktober och snart börjar höstregnen; det regn som inte slutar förrän i mars och gör vägarna till staden ofarbara. Ja, det är grått, och livet för dem som är kvar trots att ”anläggningen”, ett kollektivjordbruk, lagts ner är trist. Det som återstår är att supa, knulla, bedra varandra, och så dansa förstås.

Men kanske är något på väg att förändras, kanske ”de bibliska tiderna” är komna, åtminstone tror fru Halics det när hon med regnet piskande i ansiktet går mot bykrogen där spindlar reser ”sköra nät över öppningarna på flaskorna, glasen, muggarna och askkopparna”. Det rapporteras att den karismatiska Irimiás och hans kumpan Petrina, som trotts vara döda, har setts på landsvägen – återuppståndna. Invånarna sätter sitt hopp till dem, för bara de kan göra ”slut på detta ’förtvinande elände’ som pågått i flera år”.

Den ungerska författaren László Krasznahorkais Satantango (1985) är en ovanligt snillrikt komponerad roman. Förra året introducerades nobelpriskandidaten för en svenskspråkig publik med Motståndets melankoli och nu föreligger alltså hans debutroman i en – vad jag kan bedöma – alldeles utmärkt, språkligt virtuos svensk översättning av Daniel Gustafsson Pechs. Strukturerad som en cirkel sluter sig Satantango kring sig själv, som en orm som biter sin egen svans. Det är en total roman som innehåller och omfamnar livet i sin helhet, på samma gång tragedi och komik, löje och allvar. På samma gång otroligt sorglig som rolig.

Men detta är framförallt en roman om illusioner och om idéerna vi människor sätter vårt hopp till. Inte bara för att de gör livet enklare att leva, utan även för att de bringar mening till en meningslös existens. I detta avseende kan Satantango läsas som en allegori över kommunismen, eller vilken annan ideologi eller idé som helst som tagit besittning över människor. I ett brinnande tal förkunnar Irimiás att han ”vill skapa en liten ö för några människor som inte har något att förlora, en ö där exploateringen upphör, där man lever för varandra och inte mot varandra, där alla, mätta och rofyllda och säkra, värdigt en människa, kan vila huvudet mot kudden om kvällen…” Det är just idéer som denna som får den tröstlösa tillvaron att plötsligt kännas ljus och hoppingivande – kanske är det just det människor ibland behöver, bara något att tro på. Varför är det sämre att leva i illusion än i cynisk men klarsynt desillusion?

Men illusionen är också en dans med djävulen – en satans tango. Den stora idén berusar och förleder, den förtrollar världen och får den enskilda människan att känna sig förbunden med världen. Världens avförtrollning framstår på samma gång som en grym human operation. Men Krasznahorkai stannar inte här – vid avförtrollningen –, för vad är han själv om inte en litterär trollkarl som med en postmodern blandning av metafiktion, magisk realism och litterär grotesk förtrollar läsaren med sin gåtfulla romanvärld?

En författare som ur rockärmen plockar fram den ena fantastiska meningen efter den andra, som färgglada sidenband. En av de stora behållningarna med att läsa Krasznahorkai och Satantango är just språket. Krasznahorkai skriver i boken fram fler meningar som elegant och lekfullt vindlar och vränger sig genom allvar och ironi än de flesta författare förmår under hela sitt författarskap. Romanen kan vid en första anblick framstå som tung – nästan samtliga tolv kapitel är skrivna i ett stycke – men det tar inte lång tid innan läsningen flyter som rinnande vatten. Man sugs in i romanfigurernas tankevärld, i de ofta maniska tankegångarna, i eländet som man bara kan skratta åt. Det är bara att låta sig ledas och förföras.

Mats O. Svensson
Foto: Hartwig Klappert

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.