Djinner och balett

av Otto Ekman

Den jordanska dokumentärfilmaren Dalia Al Kurys Possessed by Djinn utforskar en mindre känd sida av islam: den ockulta tron på andar, demoner och övernaturliga väsen som kallas djinner. Precis som i den kristna versionen, populariserad av filmer som Exorcisten, handlar det om väsen som kan vara farliga för människor: ta över deras kroppar och får dem att göra hemska saker. Och precis som i Exorcisten finns det även religiös hjälp att få: visa män med Gud på sin sida som med böner och ritualer kan jaga bort demonerna, till rätt pris förstås. I det fattiga och korrumperade Jordanien, där den mentala hälsovården är ansträngd över bristningsgränsen, och vidskepelsen dominerar bland den outbildade majoriteten är människors inre demoner lukrativ business.

Al Kury utforskar den jordanska huvudstaden Ammans fattigkvarter där ett blodisande barnamord begåtts, enligt de inblandade under övernaturliga krafters påverkan. Historien börjar som en djupdykning i det ockulta, men övergår i en reflektion över mental ohälsa och vård (eller snarare bristen på sådan) i Jordanien. En något komisk del av filmen handlar om de religiösa helare eller shejker som med heligt vatten och böneramsor tjänar avsevärda pengar på att fördriva de demoner som de överfyllda sjukhusens hastigt utskrivna mediciner inte biter på. Särskilt minnesvärd är en stadig liten guru i guldbrokad som kombinerat islam med New Age-filosofi och håller monolog om elektromagnetiska energiströmmar, innan han filmar sina exklusiva demonfördrivningsseanser för sin webbsida. Al Kury behandlar sitt ämne med artig skepticism, men också med en viss ambivalens och ett uppfriskande öppet sinne. Filmen lider av en viss brist på struktur, men det hindrar en inte från att njuta av det ställvis väldigt vackra kameraarbetet och det fascinerande ämnet.

***

Nick Reads Bolshoi Babylon handlar om Moskvas anrika Bolshoi-balett och den skandal som år 2013 skakade baletten, då dess konstnärlige ledare Sergej Filin utsattes för en syraattack. Samtidigt är det en djupare utforskning av balettens värld: av de fruktansvärda ansträngningarna, lidandet och dramatiken bakom skönheten som utspelar sig på världens berömdaste balettscen. De som arbetar vid Bolshoi är en egen familj: nästan hela livet försiggår med arbete och träning under dess massiva tak. Dansarna och dansöserna är besatta av sin konst: ”Jag är som en narkoman som inte fått min fix”, säger en av ballerinorna då hon klagar över att hon tilldelats för lite arbete under den pågående säsongen. Besattheten och de massiva konstnärsegona leder till uppflammande konflikter som, vilket visar sig under brottsutredningen, kan få ödesdigra konsekvenser.

Reads dokumentär är gediget kvalitetshantverk, som det anstår en HBO-produktion, handlingen är spännande och intressant. Det som dock lyfter filmen till något särskilt är den estetiska upplevelsen: den svindlande anblicken av världens bästa utövare av sin konst skickligt och nästan andaktsfullt fångade i högupplösning. Kameran fångar det unika samspel som kräver finkalibrering av minsta ansiktsmuskel, samtidigt som det spänner kroppen till bristningsgränsen.

Ibland brister köttet: i en scen rehabiliteras en ballerina vars akillessena gått av mitt under en föreställning, varje dansares värsta mardröm. Smärtan är inte ens värd att nämna: ”Vansinnigt pinsamt. Lyckligtvis lyckades jag ta mig ut från scenen utan att göra bort mig”, är hennes enda kommentar, åtföljd av en brinnande förhoppning om att stå på scenen igen så snabbt som möjligt.

Otto Ekman

Båda filmerna visades på dokumentärfilmfestivalen
DocPoint i Helsingfors 25–31.1.2016.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.