Hanna lever sitt liv efter medicinska termer och resonemang. Det som är kliniskt korrekt. Hon äter korrekt, tränar korrekt, studerar korrekt, och umgås med sina två vänner Anna och Filippa, vilka tillsammans glittrar, starka som amazoner genom Göteborgs gator och torg. Till en början är livet så perfekt paketerat för Hanna att jag stundtals vrider mig i min läsning. Om idealet vore det som hon lever efter, skulle jag själv krackelera.
I Annika Paldanius debutroman Jag vet allt det här existerar det en ständig diskrepans mellan det mätbara och det oöverskådliga, mellan kunskap och känslor, mellan hjärtat och hjärnan. Yttre och inre kamper förs på olika vis hos karaktärerna, men främst är det en inre strid, en process till mognad, som pågår hos läkarstudenten Hanna.
Under året på läkarutbildningen får Hanna gå med genom sjukhusets olika avdelningar, möta dess varierande problem, patienter och sjukdomar. Hon får lära sig att sjukhusmiljön är en omgivning präglad inte uteslutande av vetenskap och hopp, utan också av död. Titeln indikerar på allt det som Hanna så iskallt till en början vet, fram till dess att motgångar inträffar och den egna sorgen drabbar, vilket vänder upp och ner på Hannas föreställningar om just vetandet.
Hanna är ett praktexemplar på en kvinna som lever efter den duktiga flickans normer. I samtidslitteraturen vilar det stundtals en skugga av hånfullhet över den duktiga flickan, kvinnan som gör precis det hon ska och lite till. Ändå är det både aktuella, essentiella och exitentiella strider som förs inom berättarjaget. I starka och personliga prosastycken visar Paldanius på den oerhörda splittringen mellan att ha all vetenskaplig kunskap men ändå stå handfallen inför sin egen, och andras, sorg och ångest. Paldanius tar upp den styrka och det mod som krävs för att gå utanför sina (yrkes)föreställningar och tänka utanför sina vardagliga funderingar, vare sig det gäller en läkarstudent som får ta hjälp av filosofin, eller vice versa.
Med små igenkänningsmedel placeras läsaren nära Hanna. Trots en del klyschiga scenarier och snabba handlingsövergångar, lyckas Paldanius med konststycket att gjuta både liv, mening och djup i en roman som annars, på grund av sin tematik kring vänskap och kärleksrelationer, träning och fester, lätt kunde tas för en klassisk och möjligen lättsam ungdomsroman. I stället visar författaren redan i ett tidigt skede att här döljs en avgrund under den perfekta, behagliga yta som Hannas levnadsmönster till en början tycks följa. Ändå önskar jag att Paldanius hade vågat lita mer på läsaren – allting behöver varken skrivas ut eller klaras upp, gestaltningen är stark nog ändå.
Undertiteln En internmedicinsk roman håller dock vad den lovar och texten ger en inblick i och en förståelse för vad som händer på vägen mot att bli läkare. I den här sprickan mellan vetenskap och känslor träffar romanen rätt, både som personporträtt och som sjukhusberättelse.
Magdalena Rozenberg
Annika Paldanius:
Jag vet allt
det här.
Forum bokförlag. 2016.
