I många städer i Finland är centrala torg och mötesplatser under förändring. De för Finland så typiska betongöknarna breder ut sig då folk ska lockas till köpcentrum eller andra kommersiella rum, på bekostnad av den sociala urbana miljön.
Våren 2015 revs bankgården invid torget på Jakobstads norra- sida. Byggnaden inhyste bland annat det mytomspunna Terazzo-hörnet som till exempel figurerat i Lars Sunds ungdomsskildring Natten är ännu ung från 1974.
På samma plats byggs för tillfället ett nytt hus, HAB-huset, som ska rymma två våningar butikslokaler och två våningar lägenheter. Bland annat klädkedjan Hennes och Mauritz väntas etablera sig i huset lagom till årets julhandel.
En av dem som ifrågasatt om den här typen av nybygge är rätt väg att gå är den lokala arkitekten Ann-Charlotte Hästö som var med och arrangerade en nostalgikväll före rivningen för att ta avsked av bankhuset och den kultur som försiggått kring kvarteret, alltså gaturallyt.
– Jakobstad kan inte konkurrera genom de stora affärskedjorna. Det är småskaligheten vi borde marknadsföra och själva inse att den är ett varumärke för vår region, menar hon.
Den som besöker Jakobstad måste få en annan upplevelse än hen får i till exempel grannstaden Karleby. Centrum är litet och består av många mindre hus och butiker, en kontext som bättre borde beaktas.
– Centrumplanens grundproblematik är att vi inte själva vet vad vi vill. Jakobstad är ingen typisk finländsk stad och då kan man inte heller tänka typiskt finländskt i stadsplaneringen.
Just nu består stadens torg huvudsakligen av en grop där en parkeringsgrotta anläggs. Planerna för hur den markyta som småningom utgör grottans tak ska se ut får inte bara Hästö att tveka. De medborgarkommentarer som kommit in efterlyser i flera fall ett grönt, mysigt torg som kan fungera som samlingsplats.
– Som planerna nu ser ut är känslan mer en öppen åker, som en sergelplatta. Det fungerar inte som plattform för en intim atmosfär, säger Hästö som gärna sett att torget inte skulle kännas så stort.
Blomlådor = lummigt
Stadsstyrelsens ordförande Peter Boström från Svenska folkpartiet ser ändå ingen stenöken framför sig när det nya torget kommer på tal. Han nämner att en minisaluhall på torget inte är en omöjlighet i framtiden.
– Torget är ju varken större eller mindre nu än det varit tidigare. Växtlighet och lummighet kan ordnas på flera sätt med olika blomsterarrangemang, till exempel genom att lådor flyttas dit.
När det gäller nybygget där bankgården en gång stod var bland andra stadsplanearkitekt Pekka Elomaa inne på samma linje som Ann-Charlott Hästö. Han hade föredragit en mer småskalig byggnad än den som nu är under uppförande.
– Själva huskroppen som sådan är ett resultat av kompromisser i både volym och höjd. Ursprungligen fanns ett våningsplan till. För att få ekonomi i det hela ville byggherren så klart ha så mycket byggvolym som möjligt, säger Boström.
Han menar också att det ena inte behöver utesluta det andra gällande större kedjors etableringar och bevarandet av den intima småstadskaraktären.
– Tvärtom ska det byggas vidare. Hennes och Mauritz finns ju i nästan varje by nu för tiden, och det är en bra grej att de etablerar sig i Jakobstad. Det måste finnas dragplåster, och den underjordiska parkeringen ökar tillgängligheten.
Oklarheter i Åbo
Även i Åbo har en parkeringshall under salutorget länge varit aktuell. Vänsterförbundets Li Andersson har följt ärendet som kommunalpolitiker och beskriver det som en riktig långkörare.
– Redan 2008 samlades namn in för en folkomröstning om huruvida torgparkeringen skulle byggas eller inte. Det var så mycket som sju och en halv procent av de röstberättigade i Åbo som skrev under, men tyvärr valde fullmäktige att inte behandla frågan.
De omröstningar som legat bakom att planerna framskridit har aldrig avgjorts med någon stor politisk majoritet.
– Ofta har det handlat om en rösts övervikt för att komma vidare.
I slutet av maj tog frågan ett stort kliv framåt, så hyresavtalet mellan staden och Turun toriparkki Oy, som ska bygga parkeringen, godkändes i Åbo stadsfullmäktige, trots högljudd kritik om att överenskommelsen ger företaget för stora friheter och för lite ansvar.
– Mycket är oklart när det kommer till hur ansvarsfördelningen ska se ut. Det finns ingen konkret kostnadsplan för projektet. Det privata företaget säger sig vilja betala allt, men det finns ganska få exempel på projekt av det här slaget som klarat sig helt utan offentliga resurser. Vad händer om företaget går i konkurs under byggnadsprocessen, frågar sig Andersson.
– Dessutom finns redan en bergsparkering i närheten, men dörrarna därifrån leder in till ett annat varuhus än Turun toriparkki Oy skulle vilja. Delägarna har intressen i fastigheter runt omkring torget.
Ett annat huvudsakligt argument mot torgparkeringen är att det inte behövs mer privatbilism i Åbo centrum.
– Många röster har höjts för att området runt torget borde bli mer som åstransen och anpassas mer för gångtrafikanter och cyklister.
Sociala betongkullar
Där det i tiderna fanns ett busstationstorg bakom Glaspalatset i Helsingfors är det underjordiska bygget redan i gång. I början av 2018 räknar Konstsamfundet, som investerar uppåt 50 miljoner euro i projektet, med att det nya museet Amos Rex ska öppnas. Den skyddade funkisbyggnaden Glaspalatset, som ägs av ett fastighetsbolag där Konstsamfundet står för 70 procent och staden 30 procent, renoveras och affärer och restauranger beräknas kunna öppna igen i början av 2017.
För det torg som ska tjäna som det nya museets tak har arkitektbyrån JKMM tagit fram ritningarna.
– Vår tanke har varit ett stadstorg för kulturevenemang, konstutställningar och uteserveringar, säger Freja Ståhlberg-Aalto, projektarkitekt för Amos Rex.
Centralt för torget blir tre kullar i betong. Meningen är att de ska bilda landskap där människor kan mötas. Samtidigt bildar kullarna kupoler i utställningsrummen inunder.
– Det ska finnas takfönster på kullarna. På det sättet bildar de en kontakt mellan torget och museet. Ytan runtomkring kullarna blir i asfalt.
– Det är som ett minne av tiden när det var ett öppet fält med parkeringsplatser för bussar. Det gamla ytmaterialet respekteras.
Under sommaren 2015 höjde krögarna på Mbar och Restaurang Glaspalatset sina röster för att få behålla uteserveringarna som de är även efter det att det nya museet öppnar. De var oroliga för att man utan fasta konstruktioner inte skulle kunna servera lika många gäster som förut. De stora uteserveringarna i stadens absoluta centrum är några av de få som kan njuta av sol under nästan hela dagen, och som trots det centrala läget inte störs av trafikbuller, och är alltså redan i nuläget fullsatta nästan dagligen under somrarna. Krögarna hävdar att de fasta konstruktionerna som de haft tillfälliga byggnadslov för krävs för att klara av den folkmängd som tidigare trivts på terasserna.
– Det är ett missförstånd att det inte över huvud taget skulle finnas uteserveringar på torget, men beskedet från stadsplaneringskontoret var att man inte ville ha fasta konstruktioner på platsen. Det reagerade de tidigare krögarna på som om de skulle drivas bort därifrån, säger Henrik Johansson, vd för Fastighets AB Glaspalatset.
Om det blir samma krögare som serverar på torget som förut är i nuläget oklart.
Tydlig trend
Lina Olsson är forskare och universitetslektor vid Centrum för urbana studier vid Malmö högskola. Enligt henne är det en internationell trend att låta privata näringsidkare ta över förvaltningen av i grunden offentliga miljöer, inte minst torg.
– Med tiden överförs också kontrollen till dem, vilket kan medföra att rummet i någon mån blir mindre offentligt. Näringsidkarna vill gärna promota miljön så att den är i samklangs med kommersiella intressen och avvisar hemlösa och på andra sätt marginaliserade individer som inte passar in i den konfliktfria och behagliga norm man skapar.
I Sverige, eller för den delen Finland, är den här trenden inte lika tydlig som i många andra länder.
– Men det finns tendenser på vissa ställen. Här i Malmö finns köpcentrum som har egna säkerhetsvakter. Jag har sett att de verkar även på gatan utanför byggnaden där de inte har någon rättslig grund att utföra sitt arbete.
När det gäller de underjordiska parkeringsgaragen tycker Olsson att det finns både för- och nackdelar.
– När parkeringarna är knutna till köpcentra uppmuntras ett suburbant sätt att förhålla sig till staden. Man går direkt till butikerna utan att över huvud taget röra sig utomhus.
Men att torgen blir bilfria har positiva sidor.
– Det typiska för mindre städer är ju många gånger att torget är en parkeringsplats, egentligen en privatisering i och med att det ger rum åt privatbilismen. När det inte längre är så kan torget tas i anspråk för andra aktiviteter.
Pär Jonasson
