Perspektiv och episoder

av Maïmouna Jagne-Soreau

Pia Juuls senaste novellsamling är en bok som trots sin korthet tar tid att läsa. Läsningen är dock värd besväret. I väg, på plats är en samling av 15 noveller och 40 kortare ”episoder”, som med få och precisa ord stoppar ner läsaren i en grisande absurdrealism. Juul som sedan 2005 sitter i Danska Akademin har mer än en gång bevisat sin höglitterära duglighet, och än en gång uppfyller hon definitivt mina förväntningar.

i-vag-pa-plats webb”Jag ska gå ut och gråta. Men när jag har fått på mig överrocken och gummistövlarna och halsduken och står under verandataket har jag glömt vad det var jag skulle göra.”

Varje episod skildrar en ny karaktär. Trots det förblir intrycket harmoniskt genom hela samlingen, bland annat tack vare novellernas konstruktioner. På olika sätt handlar de om livets vettlösa utveckling, i både smått och stort. Ur sin desillusionerade atmosfär lyckas Juul överraska en varje gång. Med en avslutande mening vänder hon berättelsen upp och ner i en oväntad twist, och det tröttnar man aldrig på. En rad förstör all förståelse, samtidigt som den öppnar för nya möjligheter och förnyar vår upplevelse. En efter en skapar novellerna en paradoxal känsla av förtrolighet och oro mellan det nära diktjaget och ett opålitligt perspektiv som sviker och ifrågasätter.

”Där ser du, inget av allt det här borde jag ha berättat. Nu kommer du att tänka på Lissy som en melankolisk medelålders gynekolog med eget hus och öppen spis och barnlösa grannar. Det är hon också, men det var inte alls det jag ville berätta om henne.”

Juul skildrar även reflektioner kring ämnen som död, ensamhet, ångest och våldtäkt med en avväpnande närhet som överväldigar mig med nostalgi. I loppet av dessa mångsidiga episoder slås jag också av en diskret humor och en drömsk atmosfär, som blir klart poetiska i sin korthet – vissa episoder är inte längre än två rader! I sin avskalade intimitet påminner faktiskt Pia Juul om sin danska homolog Helle Helle, och de båda bemästrar utsuddandet av gränserna mellan verkligheten och alienationen.

”Det är bara en berättelse för er, men för mig är det verklighet.

För mig är det bara en berättelse, men för er är det verklighet.”

Men det är framför allt i tidsperspektiven som Juul hittar sin framgångshemlighet och där hon strålar som bäst. Man kan både läsa flera sidor om en enda fundering eller om någonting som aldrig skedde, och å andra sidan utvecklingen av ett helt liv på en halvsida. Genom att blanda presens och dåtid med profetiska inslag i futurum sätter hon oss i väg, som titeln lovade, samtidigt som hon öppnar hela livsperspektiv.

”Deras möte blev uppskjutet på grund av en snöstorm. Det kändes som en katastrof, men de kunde ju inte veta att det fanns gott om tid.”

Det är dock en aning svårare att känna sig ”på plats”. En ivrig läsare kunde nämligen tycka att en del episoder är för korta och för intensiva för att hinna fördjupa sig i stämningen. Man ska alltså passa på att bli lurad av bristen på sidnummer, och verkligen sakta ner läsningen om man vill ta ut det bästa av boken. För upplevelsen av I väg, på plats är definitivt värd ansträngningen.

Maïmouna Jagne-Soreau

Pia Juul: I väg, på plats. Kabusa böcker, 2016. Översättning: Marie Norin.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.