Plastpåsar har blivit ett globalt miljöproblem. De hamnar i naturen och förorenar både jorden och världshaven. Men inte i Rwanda, som är det första landet i värden som har förbjudit engångspåsar i plast.
Längs de breda boulevarderna i centrala Kigali löper prydliga rader med gräs. Vägarna slingrar sig längs med huvudstadens backar och dalar, omgivna av palmer och blomsterrabatter. Rwanda brukar kallas ”landet på tusen kullar”, och huvudstaden är inget undantag.
– Har ni sett att vår stad är väldigt ren? I andra länder slänger folk skräp överallt, säger Jagquline Mugabo, som står med en papperspåse under armen.
Hon sveper med handen över den välklippta gräsmattan. Bakom henne syns siluetten av Kigalis höghus som reser sig på nästa kulle.
Kigali är en av Afrikas snabbast växande städer och landet kontinentens mest tätbefolkade. Trots det är staden renare än många andra städer; i Rwandas huvudstad får man leta länge innan man hittar något skräp på marken. Plastpåsar är obefintliga. Men så har det inte alltid varit.
Efter folkmordet och det efterföljande inbördeskriget 1994, som kostade nästan en miljon människor livet, låg landet i spillror. Hela samhället behövde byggas upp från grunden.
En ny konstitution antogs 2003. Med den deklarerade landet att det inte bara skulle satsa på ett upplyst och jämställt samhälle, utan även på grön ekonomi.
En av konsekvenserna kom att bli ett förbud mot engångsplastpåsar år 2008.
Plastfritt samhälle
Konsekvenserna av nedskräpningen var större än bara en ful närmiljö. Plastpåsar som fastnar i avloppssystem eller bränns upp så att farliga kemikalier släpps ut i luften är problem som leder till både ekonomiska förluster och hälsofaror.
– Huvudanledningen till förbudet var från början att vi inte hade ett bra återvinningssystem. I takt med att användningen av plastpåsar ökade blev problemen med nedskräpningen i landet allt allvarligare, säger Theophile Niyonzima, doktor i miljöstyrning vid University of Rwanda.
Han menar att plastförbudet har varit en viktig del av Rwandas utveckling för att bli ett mer hållbart samhälle.
Det är inte bara plastpåsarna som är förbjudna, användningen av mjuka plastförpackningar av olika slag är också reglerad. Landet har aviserat att det i längden vill bli helt plastfritt. Allt är en del av Rwandas 2020 Vision, fram till 2020 ska fattigdomen minska och den ekonomiska utvecklingen bygga på grön ekonomi.
Gillades inte
I den stora matbutiken Nakumatt går det att se vilka varor som är producerade inom landet: de är förpackade i kartong eller papper. Allt bröd är invirat i vaxat vitt papper. Vid grönsaksavdelningen finns inga rullar med genomskinliga tunna påsar.
Utanför sitter William Bahiti. Han flyttade från grannlandet Uganda till Kigali för drygt tio år sedan och har sett staden förändrats. Han är en affärsman som föder upp kycklingar och kaniner, och säger att för åtta år sedan var plastpåsar en naturlig del av stadsbilden.
– Det är en stor skillnad, då fanns det påsar utspridda vart du än gick. De var i träden, på gatorna och i avloppen. De förstörde jorden och orsakade översvämningar.
I dag är det förbjudet att tillverka, importera, använda och sälja engångsplastpåsar. Men undantag finns, bland annat för jordbrukssektorn. Återplantering av träd, som är en viktig del i bekämpandet av erosion, görs med hjälp av nedbrytningsbara plastpåsar. Undantag görs även inom militären, hotell och sjukvården.
När beslutet om förbudet kom fick det inget varmt välkomnande av invånarna.
– Folk hatade det! När de förbjöd påsarna var det ingen som gillade det, det gjorde inte jag heller, säger Bahiti.
Fängelse för plasthandel
Nuförtiden lyfts Rwanda fram som det land som effektivt lyckats upprätthålla förbudet mot plastpåsar. De beslagtas på flygplatsen i Kigali och vid gränskontrollerna mot länderna i regionen går militären igenom alla fordon lika rigoröst som de skulle leta efter droger och vapen. Åker du fast med att smuggla plastpåsar över gränsen riskerar du att hamna i fängelse.
– Hade din affär plastpåsar tvingades den stänga och du hamnade i fängelse i upp till ett år. Alla plastpåsfabriker och distributörer var tvungna att sluta sin produktion, berättar Bahiti.
Men han har liksom många andra här gått från att hata förbudet till att prata om det med stolthet i rösten.
– Folk blev upprörda när de kom över gränsen från Uganda, de blev stoppade med sitt bröd i påsar och blev tillsagda att lämna påsarna på andra sidan. Men bara 50 meter över gränsen ser man vilken skillnad det är. Folk har förstått det mer nu. Rwanda är det renaste landet i Afrika i dag, säger han.
En anledning till att just Rwanda har lyckats implementera plastpåsförbudet anses vara de hårda straffen. På några år raderades påsarna ur stadsbilden och ersattes med de bruna papperspåsarna, eller så fick man köpa kassar i tyg eller tjockare plast att återanvända. Nu pratar alla om jorden när plastpåsarna kommer på tal. Enligt Bahiti vet alla att de hamnar i jorden.
– Många är jordbrukare här och deras uppehälle är beroende av jorden. Så när myndigheterna gick ut med informationskampanjer om varför det inte var bra så blev det plötsligt en viktig fråga för människor.
Svart handel med påsar
Det tätbefolkade landet har liten odlingsbar mark och 80 procent av befolkningen har det som kommer från jorden som inkomstkälla. Från hela landet kommer försäljarna till den stora marknaden i Kigali för att sälja sina varor. Bananer, mango och passionsfrukt staplas på varandra i färggranna högar vid fruktavdelningen.
Nyirabagenzi Maisala har sålt bönor på marknaden sedan hon var 18, i över tre decennier. Hon har ingen formell utbildning, men en sak vet hon:
– Jag har förstått att [de nya påsarna] är bättre för miljön. De andra påsarna stoppade vattnet från att rinna ner i marken. Men det har inte varit något problem att byta, det finns ju andra påsar nu, säger Maisala medan hon skalar bönorna.
Men olaglig handel på gatan pågår ändå. På en pall nära intill sitter en kvinna och säljer tyg- och papperspåsar för 100 rwandiska franc styck, motsvarande runt tio cent.
– En del säljer plastpåsar i smyg. Men handlarna har koll. De som säljer förbjudna påsar anmäls, säger hon.
I det fördolda har påsarna kommit att bli en eftertraktad vara som konkurrerar med de laglydiga försäljarna.
– Ibland kommer polisen och gör räder här. Om någon säljer otillåtna plastpåsar får de betala böter, berättar hon.
Den mest framträdande kritiken mot förbudet har handlat om att handlarna upplever att de drabbas ekonomiskt. Lokala producenter har varit missnöjda med att de missgynnas på bekostnad av utländska företag som inte behöver följa förbudet. Man får importera varor i plast, men inte sälja vidare till kunder.
Rwanda är ett litet land, beroende av import utifrån, och problemet kommer förmodligen att bestå så länge andra länder i regionen inte följer efter. Trots det har Rwandas ekonomi enligt Världsbanken gått uppåt de senaste åren. Och vissa verksamheter blomstrar i och med förbudet.
Blomstrande industri
Maskinerna gnisslar inne i fabrikslokalen, dygnet runt spottar de ut papperspåsar. Här på Bonus Industries jobbar 67 anställda i tre skift. Påsar viks, klistras och staplas i högar för att sedan transporteras ut till marknader och affärer runt om i landet. För fem år sedan fanns inga fabriker
av det här slaget i landet. Tre papperspåsfabriker har startat sedan plastpåsar blev olagliga, och det här var den första.
– Det är en bra industri att vara i, konstaterar fabrikens biträdande chef John Clude Ntirushwa när han visar oss runt i fabriksbyggnaden.
På hans kontor intill fabriken hänger olika sorters påsar i mindre varianter tillsammans med de klassiska bruna påsarna som har blivit en naturlig del av stadsbilden.
– Det här är vaxade påsar för bröd och det här är för munkar, säger han och pekar på en annan typ som sitter fastnålad på anslagstavlan.
Olika tillverknings- och behandlingsmetoder har utvecklats för att anpassa påsarna till olika varor.
– Lagen kan ha hjälpt, men framförallt är det rwandiernas medvetande som har förändrats, säger han och knackar med pekfingret mot tinningen.
Om gatubilden i Rwanda är helt fri från plastpåsar, så är synen när man kliver in i det inhägnade området på plaståtervinningen annorlunda. Ett hav av mjuk plast böljar i meterhöga vågor och täcker hela golvet i lagerlokalen. I hörnet sitter två kvinnor och rensar bland bitarna.
Kanske motsägelsfullt, men plastbranchen går också bra här. Ett år efter att plastpåseförbudet trädde i kraft startade återvinningsfabriken.
– Vi samlar ihop plast från flygplatsen och från importerade varor, här förvarar vi dem sen, säger fabrikschefen Umhoza- Euphrasie.
Plasten rensas, mals ner och små vita kristaller tillsätts. Sedan smälts den ner för tillverkning av nya påsar. Mellan 250 och 300 kilo påsar tillverkas varje dag här.
Här produceras de undantag från plastpåsförbudet som finns: stora sop-påsar för auktoriserade sophämtningsföretag och påsar för svampodling, samt de rörformade påsar som används för trädplantering.
I samband med att plasten skulle rensas bort från miljön behövdes också effektiva sätt att ta hand om det som fanns. Systemet är inte perfekt. Det varnas för att papperspåsar används i överflöd och en svart marknad med plastpåsar gror under ytan.
– Än så länge är de alternativ som finns inte hundra procent bra. De alternativ som är bra är påsar du kan använda flera gånger. Men de är dyrare, och det stora problemet för många är att de helt enkelt inte har råd, säger Niyonzima.
Ändå är det ingen tvekan om att Rwanda har lyckats med det som många utvecklade länder inte har. Flera länder i Afrika har börjat ta efter Rwandas exempel.
Om det är bra med ett förbud? Frågan verkar nästan oförståelig för Jagquline Mugabo.
– Självklart, säger hon.
– De förstörde jorden så att det inte gick att odla. Först av allt behöver vi mat. Det är inte smart att förstöra jorden.
Mette Carlbom
Foto: Moa Dahlin
