Det är med blandade känslor jag går mot Elisastadion, skrytbygget som nu ska bli Vasas hållplats för sport och kultur. Jag är här för något som bara kan beskrivas som Popkalaset för vuxna: Vasa festival, som enligt backstage-ansvariga Cecilia Paldanius bjuder på artister som tilltalar lite äldre.
Det ligger inte något negativt i den beskrivningen. Det är helt klart att sådana festivaler behövs, för närmare 7 000 personer söker sig till stadion den här kvällen.
Redan tidigt förvirras jag av hur väl indelad stadion är – i vanliga sittplatser, utskänkningsområden, VIP-platser, extra VIP-område framför scenen och liknande. Det känns nästan onödigt, för jag betvivlar i mitt stilla sinne på att det här är en festival som kan räkna med häftiga moshpits.
Bra att de tänker på säkerheten, i alla fall.