Festivalsommaren kom till Vasa

av Fredrik Westblom

Det är med blandade känslor jag går mot Elisastadion, skrytbygget som nu ska bli Vasas hållplats för sport och kultur. Jag är här för något som bara kan beskrivas som Popkalaset för vuxna: Vasa festival, som enligt backstage-ansvariga Cecilia Paldanius bjuder på artister som tilltalar lite äldre.

Det ligger inte något negativt i den beskrivningen. Det är helt klart att sådana festivaler behövs, för närmare 7 000 personer söker sig till stadion den här kvällen.

Redan tidigt förvirras jag av hur väl indelad stadion är – i vanliga sittplatser, utskänkningsområden, VIP-platser, extra VIP-område framför scenen och liknande. Det känns nästan onödigt, för jag betvivlar i mitt stilla sinne på att det här är en festival som kan räkna med häftiga moshpits.

Bra att de tänker på säkerheten, i alla fall.

Jean S. Jean S.

Festivalen bjuder på klassisk pop, rock, blues och – konstigt nog – coverbandet Jean S, som får flankstöd av Essi Hellen. Bandet, som först fick mig att bli ett stort frågetecken, tjusar ändå med sin ivriga scenshow och sina otypiskt typiska covers. Att ett nästan helfinskt band sjunger på bruten svenska ”sommartider” är ju bara lite charmigt, liksom deras finskspråkiga version av I will survive.

­– Jag är själv ett fan av Jean S. Tom Jones är jag inte så brydd i, men visst ska det bli kul att se en så stor stjärna i Vasa, säger Kirsi Ikäheimonen som besöker festivalen med Juha Suikkanen.

Av festivalens alla artister är det nog dem och Krista Siegfrids, som fick äran att inleda festivalen, som jag är mest imponerad av, om än bara för den anledningen att båda artisterna drar en sådan energisk show för så lite publik. Siegfrids sparar inte på krutet (eller pyrotekniken, eller glittret) då hon öppnar med låten Amen.

Krista4_FIX vasa festival foto fredrik westblom

Krista Siegfrids.

– Det var sjukt kul! Jag studerade ju här i Vasa, så jag tycker alltid det är kul att uppträda här. Det är lite som att komma hem, säger hon.

Vasa har ju tidigare haft festivaler som Rockperry och gamla Rantarock men nu har det varit dött en tid. Behöver staden en festival?

– Men det är ju klart. Om ingen ordnar något här kommer ju inte folk till stan. Vet alla att hej, i Vasa händer det saker så får ju staden bra rykte, säger Siegfrids.

Carola Häggkvist.

Carola Häggkvist.

Senare, mot kvällen, kommer publiken troget till stadion då de två dragplåstren Carola och Tom Jones ska uppträda. Visst är de stora stjärnor som med karisma och charm lyckas hålla en hel festivalpublik fängslad. Carolas spelning är överraskande rockig och känslosam, även om hon bjuder på tuggummipop som Tommy tycker om mig och Mickey – om än i lite omarbetad form. Att det blir religion mellan varven går knappast att undvika, men det är mer hennes egna tankar om tro, liv och död än lovsångsgudstjänst. Det verkar inte heller som om Vasapubliken tar illa upp av det hela.

Som en mörk, manlig motpart till Carolas ljusa uppenbarelse ställer sig då slutligen Tjuren från Wales på scenen, och mannen har publiken i sitt grepp från början till slut. Burning Hell, Soul of a Man och Run On visar på Tom Jones mer mörka sida. Dessa blandas med mer svängig, gladlynt musik i stil med It’s Not Unusual och publiktjusaren Sexbomb.

Visst är det bra, men…

Men.

Jag irriterar mig på vissa nästintill kvinnofientliga tendenser i hans texter. Är det här en sådan gång då man inte borde lyssna på texterna alltför mycket och bara njuta av showen? Måhända, men att se folk i publiken dansa till Delilah – en låt som handlar om en man som tar livet av sin flickvän – och senare se ett par som strider ger i alla fall mig dåliga vibbar.

Medelåldern på Vasa Festival var förhållandevis mogen.

Medelåldern på Vasa Festival var förhållandevis mogen.

Så hur gick festivalen slutligen? Frågan går till Cecilia Paldanius ur arrangörsteamet:

– Den förlöpte inte felfritt. Vi tar med oss vissa lärdomar till nästa gång. Men överlag är vi nöjda, för artisterna trivdes och folket likaså.

Det är väl det viktiga då man går på festival.

Text och foto: Fredrik Westblom

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.