Har man någon är man någon

av Sara Pollesello

Maries värld håller på att krackelera. På stressen inför den inkommande disputationen hopas fler och fler tyngande besked. Först är det insikten om den ena dotterns depression, så misstanken om den andra dotterns ätstörning. Sista droppen blir bästa vännen Vonnes cancerdiagnos och urusla prognos. Marie kan inte längre hantera vardagen utan antidepressiva och sömntabletter, något hon känner sig tvungen att dölja från sin man. Pillren är inte heller den enda hemligheten Marie går och bär på, bakom finns också historien om Charlotte. Charlotte, den vackra kusinen, som ingen i släkten talar om. Vad hände henne egentligen?

I Christel Sundqvists roman Vonne och Marie försöker Marie desperat reda upp härvan som är hennes liv, men i takt med att gamla knutar reds upp hotar nya att trassla till vardagen ytterligare. Romanen handlar om att inte räcka till, bakom Maries ångest ligger också hennes uppväxt med en alkoholiserad pappa och frånvarande mamma, känslan av att inte duga, inte vara tillräckligt för mamman och inte kunna rädda pappan. Det handlar också om hur psykiskt illamående kan gå i arv, hur barn tar över sina föräldrars sorg och bekymmer. Marie ser sin dotter Ronja må dåligt på samma sätt hon en gång själv gjorde, men förmår sig ändå inte närma sig, berätta, dela med sig av sina egna erfarenheter. Marie räddades i tiderna av vänskapen med Vonne, men vem ska rädda Ronja? Teman som psykiskt illamående är återkommande i Christel Sundqvists författarskap, också hennes två tidigare romaner har berört ämnet.

De korta meningar romanen är uppbyggd av gör läsningen intensiv och stundvis uttröttande, vilket speglar handlingen: då allt för mycket händer samtidigt, det finns för många trådar att hålla i måste man till slut helt enkelt ta en paus, andas. Sundqvist skriver på en flytande, levande finlandssvenska där engelska och finska ord och uttryck vävs in på ett naturligt sätt. Hennes målande beskrivningar gör det lätt att leva sig in i händelserna och temat är ju dessvärre väldigt aktuellt idag, då prestationskraven i samhället bara växer och växer.

Berget på pärmbilden speglar Vonnes roll som klippan i Maries liv och även om deras relation inte direkt ligger i fokus finns den alltid där, som det som räddade Marie från att gå under. Och jag tänker att det är därför romanen heter just Vonne och Marie, även om den egentligen inte handlar om dem båda. För utan Vonne skulle det inte finnas någon Marie – det är som dottern Ronja säger: ”Om man har någon så är man någon”, och Marie har Vonne. Men i motsats till berget så är människolivet inte bestående och att finnas bara för någon annans skull fungerar inte i längden. Hur går det då ens klippa hotar att falla ihop och inte finnas mer?

Sara Pollesello

Christel Sundqvist:
Vonne och Marie. Schildts &
Söderströms, 2016.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.