I Annika Sandelins nyutkomna mellanåldersbok Pinsamt och livsviktigt, som är den andra delen av Yokos Nattbok (2014), är det elvaåriga Yoko som hörs i dagboksformat. Hon går fortfarande i fjärde klass och den nya nattboken inleds med en snabb repetition av vilka som ingår i hennes närmaste krets. Dagboksgreppet fungerar ypperligt, då denna repetition smidigt förklaras med att Yoko börjar skriva i en ny anteckningsbok. Således introduceras läsaren genast i hennes liv, och det är därmed inte ett måste att ha läst föregångaren. Det faktum att dagboken kallas nattbok för tankarna till Linas kvällsbok av Emma Hamberg (2003), som riktar sig till äldre läsare. Släktskapet med ungdomsromanen lyfts därmed fram och läsaren introduceras till en tanke om att Yoko inte längre är fullständigt barn samtidigt som hon inte heller är tonåring.
Sandelin rör sig mellan flera genrer i sitt författarskap, men hon bemästrar verkligen mellanåldersboken. Att befinna sig i skarven mellan barn och tonåring är inte lätt, och ännu svårare är det att skildra denna tid trovärdigt. Sandelin lyckas skriva underhållande utan att det blir överdrivet och trovärdigt till den grad att titelns ord ”pinsamt” förblir en känsla hos karaktärer inom berättelsen. Scenerna då snudd på överdrivet kaos råder är få och handlar nästan genomgående om Yokos familj som reser, vilket familjen gör en del i och med att sommaren tillbringas i skärgården. När tre barn, en psykologpappa och en konstnärsmamma reser med båt kan läsaren förstå att det inte går särskilt smidigt, särskilt då detta skildras ur en elvaårings synvinkel.
Barnperspektivet hålls genomgående och känns genuint. Linda Bondestam har gjort de enkla illustrationerna som är smidigt infogade i berättelsen. Även de kan tolkas som Yokos egna dagboksalster och därmed finns det inget som bryter med perspektivet. Ifall en själv har skrivit dagbok som elvaåring kan tankar, teckningar och rentav hela formuleringar kännas extremt bekanta. Yoko är dock en väldigt reflekterande och klok elvaåring. Hon funderar kring flickskapets villkor och tänker rentav på politik och klass. Hennes relation till sin farfar och hans make Harri skildras med lättsam ömhet. En annan särskilt berörande anteckning skildrar föräldrarnas gräl över olika politiska åsikter, och vid ett tillfälle frågar Yoko sin mamma varifrån så många tiggare kommer. Mamman svarar att vi inte lever i en rättvis värld och då skäms Yoko i hemlighet över att hon har det så bra som får födelsedagspresenter medan andra svälter. Bilder av folk som trängs i båtar för att fly till Europa har nått elvaåringen och hon reflekterar över sin egen position i världen.
Styrkan i denna bok är att den är verklighetsförankrad, samtidigt som den är lättillgänglig. Vänskap, gulliga djur och förälskelser får utrymme, men inte allt utrymme, eftersom det skulle vara naivt att tro att en elvaårig flicka inte är medveten om världen omkring sig. När Yoko ska handla kalastillbehör inför sin födelsedag skriver hon att det gäller att hitta sådant som inte är ”[…] för barnsligt men ändå inte tråkigt”. Det är ett typiskt dilemma i en elvaårings liv. Sandelin lyckas skildra balansgången mellan existentiella frågeställningar och det som är lagom barnsligt, pinsamt och härligt. Yokos vardag blir aldrig tråkig.
Text: Janina Öberg
Illustration: Linda Bondestam
Annika Sandelin (text) och Linda Bondestam
(illustrationer): Pinsamt och livsviktigt.
Förlaget, 2016.
