Ett äggmysterium om familjekonstellationer

av Mikael Gros

Ägget av Sanna Sofia Vuori och Linda Bondestam behandlar familjen och dess olika konstellationer genom en liten mysterieberättelse i bilderboksform.

Musungen Maud, Rävungen Brie och monsterungen Lu hittar ett ägg på gården och försöker finna ägaren bland trädets hyresgäster. I sin jakt på ledtrådar tar de sig genom trädets lägenheter och ger samtidigt läsaren en inblick i familjernas liv.

I trädet möter vi färgglada familjer mitt i livet. Hemmen känns autentiskt okonstlade med teckningar runt köksbordet, popcorn under soffan och insekter kravlande i köket. Bries pappa med hipp mustasch, lila tights och smutsfläckar över hela t-shirten jobbar hemifrån och verkar nära bristningsgränsen med svarta ringar kring ögonen och åtminstone 6 ungar som antingen verkar skrika eller hålla på med ofog. Mauds mamma dricker kaffe med telefonluren i örat och Agata Christies romaner uppslagna runtom soffbordet. Det är tydliga smutsfläckar på sofftyget. Lu har ”alla sina föräldrar” bortresta och mormor som sköter i ett stökigt kök.

Familjen står i centrum, också genom förhållandet mellan barnen och de vuxna. De vuxna lever i sin värld och har inte mycket tid för barnens frågor. Mormor pratar mest om kaffe och kriget, mamma pratar i telefon så barnen får vänta. Genom hela boken drivs handlingen framåt av att föräldrarna skickar barnen vidare till grannen med sina frågor. Ja, undantaget är då det barnlösa paret Pumila som ger en av bokens klaraste ledtrådar medan de bjuder på godis och visar roliga foton från sin resa.

Olikheten mellan barnen och de vuxna lyfts fram genast i början av boken. Alla tre ungarna beskrivs genom förväntningar och önskningar de vuxna har och ungen inte alls håller med om.

”Min pappa har sagt att jag måste ha stövlar på mig. Jag älskar inte stövlar.”

Åtföljer bild på en stövellös Brie som hoppar i en vattenpuss.

En av bokens styrkor är förhållandet mellan Vuoris text och Bondestams bilder. Berättelsen förs framåt av en ganska neutral text, medan Bondestams bilder istället får visa både ledtrådar och komplexiteten som finns i scenerna. Min favorit kommer i början där texten oskyldigt berättar:

”En morgon är det stövelväder. Det tar nästan en evighet för mig att komma iväg.”

Texten hålls ytlig medan bilden fyller ut situationen. Brie och hennes pappa som båda står med armarna i kors stirrande över de små gummistövlarna mellan dem.

På samma sätt låter Bondestams bilder den observante läsaren hela tiden läsa in mer i mysteriet och varje ny läsning ger en klarare bild av vad det är som sker där, just utanför handlingen.

Trots att berättandet ibland fokuserar så mycket på familjetemat att huvudmysteriet tappar lite av sin tyngd är detta en väldigt stark debut som överraskar mig med det smidiga sättet som texten och bilderna samarbetar i att bygga upp djup, humor, mystik och massor av små detaljer som man kan spinna vidare på i sin fantasi. Jag hoppas Vuori och Bondestam återkommer i fler samarbeten så vi får njuta av fler söta mysterier.

Sanna Sofia
Vuori och Linda Bondestam:
Ägget, 2018.
Förlaget.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.