Kuslig historia på engelsk hed

av Lasse Garoff

Det är en mörk historia som Studentteatern berättar. Berättelsen är mörk från första ögonblicket då publiken i foajén möts av hushållerskan Nelly (Venny Corell), som med ett ljus i handen leder in åskådarna till scenen.

Det känns märkligt att en osalig ande skulle hemsöka det natursköna godset Wuthering Heights, berättar hon. Men om natten bultar spöket av en ung flicka mot fönstret och ropar på sin älskade för att bli insläppt. I ett skuggspel sammanfattas den sorgliga historien innan ensemblen dyker in i sin djärva gestaltning av den.

På det avlägsna godset växer godsägarens dotter Catherine (Rebecka Vilhonen) upp tillsammans med den föräldralösa pojken Heathcliff (Selina Ukkonen). Heathcliff, som har omhändertagits av familjens far under oklara omständigheter, växer upp bortstött och föraktad av alla utom Catherine, och de två är varandras själsfränder, och några andra finns det knappt att umgås med. I granngården träter bara den töntiga och läckert pomaderade sonen Edgar (Walter Öhman) med sin likaledes odrägliga syster Isabella (Anna Norros).

Men när giftasåldern närmar sig gifter sig Catherine ändå med den förmögna grannfamiljens Edgar, för pengarnas skull. Heathcliff flyr iväg utan att ta farväl, och åratal senare återvänder han uppfylld av bitterhet och en demonisk ilska som han låter gå ut över hela sin omgivning. Catherine tynar bort i olycka och sjukdom och dör tragiskt, och hemsöker huset sedan dess.

Studentteatern, i regi av Kira-Emmi Pohtokari, berättar denna rysliga historia i ett antal avskalade scener med sparsam dialog. Scenen delas itu av en halvgenomskinlig ridå som skuggbilderna projiceras emot. Den strama scenografin är samspelt med berättelsen, där karaktärernas och främst Catherines känslomässiga kval som gradvis blir allt mer desperata, trycks ner av stränga viktorianska prydhetsnormer.

Emily Brontës omfattande familjeepos Svindlande höjder går lustfyllt upp i historiens ruskiga vändningar på ett sätt som närmar sig melodrama, och romanen chockerade också sin samtid med det som kritikerna uppfattade som ett frossande i ondska och råhet. Men där romanen tar ut svängarna gör Studentteatern har gjort ett utmärkt jobb med att koka ner Svindlande höjder till dess mest centrala beståndsdelar.

Studentteaterns iscensättning, som begränsar sig till ekonomiska 50 minuters längd, vaskar istället fram den existentiella fasan i centrum av berättelsen, som påminner en smula om den bedövande glädjelösheten och svårmodet i Anton Tjechovs landsortsdramer. Tvekande inför sitt kommande giftermål med grannpojken frågar sig Catherine: vad är det för mening med mitt liv om allt som det någonsin kommer att bestå av är den här meningslösa tillvaron?

Uttrycket är stundtals återhållsamt, stundtals uppskruvat, och ofta kryddat med en sträv humor, vissa scener återges i uttrycksfulla danspartier. Slutresultatet blir en gastkramande tragedi som berättas med mycket sorg och känsla, och som på slutet stegras kusligheten till höjdpunkt när Heathcliff och Catherine äntligen finner varandra bortom graven.

Wuthering Heights. Baserad på romanen av Emily Brontë. Regi och dramaturgi: Kira-Emmi Pohtokari. På scen: Selina Ukkonen, Rebecka Vilhonen, Venny Corell, Anna Norros, Walter Öhman. Ljud: Kristina Grönqvist, Kira-Emmi Pohtokari. Ljus: Rebecka Vilhonen.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.