Vårt gränslösa ansvar

av Lasse Garoff

I Svenska teaterns Att dela en kaka, en föreställning om rättvisa riktad till högstadieelever, går diskussionen från det enkla mot det mer komplexa, och når till slut fram till det ingenmansland i centrum av moralen där tvärsäkra uttalanden och klara gränser upplöses. På det viset lyckas föreställningen Dela en kaka (med manus av Christoffer Mellgren och regi av Janne Pellinen) visa på de skiftande och relativa innebörderna av grundläggande begrepp som rätt och fel.

Föreställningen har en essäistisk stil där de enskilda scenerna snarast illustrerar resonemanget. Pjäsen inleds med en något övertydlig pedagogisk skildring av det antika Greklands gubbvälde, för att visa på hur samhälleligt påbjudna uppfattningar av rätt och fel per definition utgör en form av maktutövning. En kort utflykt till William Shakespeares Hamlet, som förblir en smula lösryckt i sammanhanget, ger en småhumoristisk sammanfattning av handlingen varefter karaktärerna gör ett förnuftigt uppror mot det skrivna ordet, och skapar sitt eget slut. Bara för att något står skrivet, måste det inte bli så, tycks poängen vara. En överläggning om hur en gräddtårta ska delas på bästa sätt mellan ett givet antal deltagare får karaktären av en teknisk redogörelse.

Slutligen hittar föreställningen ett spännande dragläge i berättelsen om en rättegång under det sena 1800-talet mot överlevarna av ett skeppsbrott, som av hunger och törst tvingades till gruvliga dåd i livbåten.

I rättegångsscenerna aktualiseras känsliga frågor om ansvar och rättvisa. Flera diametralt olika moraliska ståndpunkter verkar alla på samma gång fullkomligt rimliga och konsekventa, beroende på vilket perspektiv på ansvar, brott och straff som man väljer att anlägga. En mångfald av olika synpunkter är möjliga, och inget direkt facit ges.

Så åskådliggör Att dela en kaka hur alla försök att etablera stränga moralfilosofiska koder för ett riktigt handlande alltid kommer att misslyckas. I grund och botten är människans strävan efter ett moraliskt handlande alltid en kreativ strävan. På gott och ont finns det ingen kod eller lag som vi kunde följa som skulle lösa oss från den gränslösa bördan av att själva vara ansvariga för vårt handlande.

Slutet samlar de olika trådarna i den starka frågan: föreställ dig att du lämnar världen, får fördela allt som du vill, och sedan återvänder du men du vet inte som vem. Hur skulle du fördela rikedomen och välfärden för att vara säker på att du själv kommer att få det drägligt? Jämnt, naturligtvis. Och det är här som rättvisa blir som att dela en kaka, där den ena delar och den andra väljer, och då kan bägge efteråt vara – ganska – nöjda.

Pjäsen är en del av storprojektet Konsttestarna, som strävar efter att under tre års tid ge alla åttondeklassister i landet chansen att ta del av konst- och kulturupplevelser.

Att dela en kaka, av Christoffer Mellgren. Bearbetning av arbetsgruppen. Regi: Janne Pellinen. Scenografi och kostymer: Paula Koivunen. Ljud: Hanna Mikander. På scen: Mikael Andersson, Sannah Nedergård, Dennis Nylund, Mitja Sirén, Hellen Willberg.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.