Att bryta sig fri från duktigheten och hitta sin egen röst

av Linn Karlsson

Vilja Andas på Svenska Teaterns stora scen är en viktig föreställning om kraven på flickor.

Det finns många outtalade ideal man känner av som ung tjej – man ska vara snäll och duktig men ändå ha skinn på näsan och en egen stil. Dessutom ska man framstå som lyckad på sociala medier och vara smal – men inte för smal. Det här skapar ångest hos många, en känsla av att inte räcka till. I början av Nya Tadams föreställning Vilja andas får vi ta del av dyster statistik om ungas illamående.

Svenska Teaterns stora scen är precis rätt arena för det här viktiga temat och för de nio unga kvinnor som Nya Tadam utgörs av. Vi får bekanta oss med föreställningens unga huvudperson Vilja i olika åldrar och livsskeden under tonårstiden. Hon har det inte så lätt hemma, dessutom är hon osäker på vad hon vill göra i framtiden. Alla har en åsikt om hur hon borde göra. Kakofonin av åsikter och krav får Vilja att glömma sin egen röst.

Enligt resultatet av en enkät som Helsingin Sanomat nyligen lät utföra bland gymnasieelever, har 77 procent av flickorna upplevt stress som de beskriver som belastande.

”Om mitt medeltal blir under E, måste jag ta om skrivningarna” är en talande replik som yttras. Studentexamen väger nuförtiden tyngre i fortsatta studieval. Det sätter extra press på att man ska göra väl ifrån sig i skolan.

Skolans stödnätverk borde finnas där för eleverna, men är resurserna tillräckliga? När Vilja går till skolkuratorn för att prata om sina problem uppmanas hon testa ”MMMM-metoden”: mat, motion, melatonin och meditation. Vilja skulle behöva någon att prata med regelbundet, men skolkuratorn är bara på plats någon dag i veckan – samtalsstöd är ingen självklarhet.

Skådespelarna har en närvaro som känns, alla tillför nya dimensioner till karaktären Vilja. Dramaturgen Hanna Åkerfelt och regissören Marika Parkkomäki har tillsammans med Tadams medlemmar verkligen lyckats fånga den ambivalenta känslan av att vara ung. Jag slungas omedelbart tillbaka till min egen gymnasietid och känslan av både otillräcklighet och orubblig självkänsla.

Tadam har alltid varit bra på musikaler och Vilja andas är inget undantag. ”De sjunger ju som utbildade musikalartister”, utbrister mitt sällskap och jag kan inte annat än hålla med. Bakgrundskören, bandet, dansnumren och illustrationerna i bakgrunden (som är gjorda av elever i Tölö Gymnasium) bidrar till det helgjutna intrycket.

Också finska Ryhmäteatteris ungdomsteatergrupp är inne på samma tema i föreställningen Fomo (Fear of Missing Out), en nyversion av nittiotalets ungdomsmusikal Hype, som spelar som bäst. Förhoppningsvis får vi se mer av ungdomsteatrarnas alster på de stora scenerna i framtiden.

 

Föreställningar ordnas ännu torsdag 23.5, fredag 24.5 och lördag 25.5. En öppen panel om psykisk ohälsa bland ungdomar ordnas kl. 12-12.45 på Svenska Teatern före lördagens föreställning.

Skådespelare: Felicia Karrenberg, Catarina Korkman, Sofia Lax, Christa Lundström, Saana Pihlatie, Wilanda Verdecia, Ingrid Väyrynen, Ilmi-Emma Wentzel, Livia Wikström. Text: Hanna Åkerfelt. Musik: Eero Paalanen. Regi: Marika Parkkomäki. Koreografi: Anne Pihlström. Kapellmästare, arrangemang: Tuomas J. Turunen. Sånginstudering: Eva Aitoaho, Anne Carlsson, Margarita Haatanen, Minna-Liisa Tammela. Körinstudering, körarrangemang: Hanna Mannerström. Ljusplanering: Jan-Erik Pihlström. Illustrationer: Elever från Bildkonstlinjen vid Tölö Gymnasium. Producent: Elin Westerlund.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.