Efter att ha vänt den sista sidan i Birgitta Bouchts förhållandevis korta roman Nedräkning, som avslutas med ett appendix ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, känns det utmanade att närma sig denna roman som inte går att placera i någon specifik genre. Aforismer, korta noveller, dikter och iakttagelser sammanförs, tillsynes utan en röd tråd, men med förenande tematik såsom dödens slumpmässighet, åldrande i allmänhet, åldrade i en digital tidsålder i synnerhet, skrivandets och berättandes nödvändighet samt även lösryckta minnesfragment och händelser.
Någonting i Bouchts fragmentariska och spretiga roman påminner om Marguerite Duras sista roman Det är allt (C’est tout), i vilken Duras i poetisk dagboksform och i dialog med Yann Andréa Steiner gestaltar livets slutskede med en närmast desperat protest mot döden, som i Duras fall är så nära sammanknutet med att leva skrivande. Inledningsvis skriver Duras ”Det är en tidsfråga. Jag ska skriva en bok. Jag skulle vilja men det är inte säkert att jag skriver denna bok. Det är osäkert.”
Utgångsläget i Bouchts roman är däremot ett annat. Berättarjaget överlever en olycka som utmynnar i en slags posttraumatisk stress med funderingar kring åldrandet och livets ändlighet. Berättarjaget konstaterar inledningsvis ”Jag fick ytterligare några år på mig att göra det jag tycker bäst om: att skriva. Texten tillägnas tians spårvagn som inte har svårbemästrade trappsteg eller hotfullt räfflade gummidäck.”
Till skillnad från Duras, tenderar Boucht närma sig åldrandet med lugn acceptans, nyfikenhet och humor: ”Orden sviker, orken sviker, livsviljan sviker. Jag ser dessa svek i ögonen. Säger: Vänta något år till. Sen är jag redo.”
Trots att Nedräkning saknar en enhetlig form och stundom känns inkonsekvent, är den lättläst och skapar mycket utrymme för läsarens egna reflektioner. Helheten hade dock inte försämrats av ett uns redigering och en mer sammanhängande samt tätare kontext.
I Nedräkning påminner Boucht oss om livets fundamentala skörhet och ändlighet, till lika som hon vill låta påskina att vi inte får ta någonting för givet, inte ens deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Foto; Janne Wass
Birgitta Boucht: Nedräkning
Schildts & Söderströms, 2019