Klassikerna till heders då Wasa Teater fyller hundra

av Carita Nyström

Carita Nyström imponeras av både Lina Ekblads Shakespeare­-monolog och Spelman på taket.

Wasa Teater har under ett helt sekel genomgått varierade epoker, till och med brunnit ner till grunden i januari 1953. Nu firar teatern sitt jubileum i nyrenoverade utrymmen. Hösten inleds av inte mindre än tre föreställningar. På Stora scenen visas den välkända musikalen Spelman på taket och på Vasallen Barbro­ Lindgrens­ Sagan om den lilla farbrorn, som kommer att turnera i skolor. I gårdsbyggnaden Magasinet serveras enaktaren Feta kungar och fattiga riddare, där Lina Ekblad agerar värdinna i en monolog skriven av henne själv. Regin står Åsa Salvesen för.

Jag inledde mitt firande med monologen i Magasinet. Vi placeras runt ett stort bord, täckt av en röd duk med kandelabrar på. I taket hänger en stilig kristallkrona, inte lika imponerande som den legendariska från Hotel Ernst, men gnistrar gör den och blir skärningspunkt för de röda band som spelar en roll i handlingen. Några dödsskallar kompletterar för att påminna oss om att i monologen finns både citat av och allusioner till William Shakespeare. Ur hans pjäs Som ni behagar kommer citatet ”All the world’s a stage. And all the men and women merely­ players”.

Lina Ekblad förkroppsligar i monologen flera olika personer. Hon är en flexibel aktris som agerar både på och omkring bordet. Än är hon en clownliknande akrobat, än en drama-queen rätt så lik en strippa. Slutligen är hon kocken som bjuder oss på soppa, kanske den soppa som livet onekligen är. I en interaktiv lek får vi två lappar och en penna; på den ena skriver vi ner våra laster, på den andra våra dygder. Lapparna samlar Ekblad ihop i två askar. Senare läser hon upp några och fäster dem på de röda trådarna ovanför bordet. Våra privata laster och dygder blir så del av monologens utveckling. Allt som allt: en finurlig kvällsunderhållning.

Shakespeare-citatet känns relevant också för jubileumsårets storsatsning, musikalen Spelman på taket, på stora scenen. Denna internationella långkörare baserar sig på Sholem Aleichems roman på jiddisch från 1894. Författarnamnet är en pseudonym med allusioner till hälsningen Shalom aleichem. Författaren var tvungen att fly undan förföljelse och i likhet med så många judar flydde han till New York, som runt förra sekelskiftet fördubblade antalet judiska invånare.

Händelserna i Spelman på taket utspelar sig i Anatevka, en fiktiv liten judisk by, en ”schtetl”, i Tsarryssland i början av 1900-talet. Regissören Markus Virta blev för Wasa Teaters publik känd med sin uppsättning av Ingvar – en möbelsaga, där flera roller var iklädda kända IKEA-möbler. I Spelman på taket kommer Virta också med ovanliga lösningar. Här använder han dockor för de många birollerna i pjäsen, medan de centrala rollfigurerna Tevje, hustrun Golde, döttrarna och deras fästmän agerar ”in person”. I mitt tycke ger dockorna effekt av Verfremdung i brechtsk mening. Dockorna har byggts av Pia Kalenius och Meri Pöyhönen, som också coachat skådespelarna att agera med dem. Skådespelarens och dockans karaktärer smälte samman på ett spännande sätt.

Ralf Nyqvists ensemble spelar i bästa klezmerstil och ger fart åt de kongeniala danser som Miguel-­Angel­ Fernandez koreograferat. Man rycks med.

Mats Holmqvist har den livserfarenhet som ger hans tolkning av Tevje djup. Jag upplever Tevjes judendom som utpräglat chassidisk, präglad av en personlig relation till den gud han ofta vänder sig till i innerlig bön. Denne gudfruktige drömmare tampas med många problem: främst fattigdomen, inte för intet är musikalens mest älskade sång ”Om jag var en rik man”. Men Tevjes aktuella bekymmer är att hitta lämpliga män åt sina döttrar. För dessa vill gifta sig av kärlek och inte låta fadern styra valet av make. Men Tevje är övertygad om att traditionen bör följas, annars blir man otrygg som en spelman på taket. Holmqvist tolkar Tevje med auktoritet och hans sångröst har en tilltalande värme. Det musikaliska tycks till och med besjäla hans händer då de sträcks mot den gud han dagligen vänder sig till. Maria Udd ger energi och nerv åt hustrun Golde, en rolltolkning med pondus. Men kärleken finns alltid där mellan hennes uppläxningar av maken.

Den äldsta dottern Tzeitel, fint tolkad och sjungen av Ksenia Timoshenko, är den första som sätter sig upp mot fadern och gifter sig med skräddaren Motel, en charmerande Filip Ohls. Tevje får lov att ge med sig. De andra döttrarna Chava och Hodel, spelade av respektive Astrid Stenberg och Sannah Nedergård förälskar sig också i ”fel” män; Chava i en en icke-judisk soldat och Hodel i en bolsjevik.(Johan Aspelin och Tom Salminen)

Spelman på taket har ett stort persongalleri och vidrör många problem, en del tidlösa, andra historiskt bestämda. Det finns en mörk verklighetsbakgrund till händelserna i Anatevka. Byborna måste i slutet av pjäsen lämna sin älskade by. I början av 1900-talet drabbades de judiska samhällena i Tsarryssland av pogromer, judeförföljelser. Inte för första gången och inte heller den sista. Det lär oss historien. Då byborna vandrar ut mot ovissa öden läggs dockorna på en vagn; en bild som ger kusliga associationer till 1930-talets judeförintelsen i Hitlers läger. Antisemitismen är ju dessvärre ej utplånad från 2000-talets värld. Tvärtom.

Trots denna dystra association: Mazel tov till Wasa Teater, Åsa Salvesen, Markku Virta och hela ensemblen.

Foto: Frank A. Unger. 

Wasa Teater:
Feta Kungar Och Fattiga Riddare.
Av William Shakespeare & Lina Ekblad
Regi: Åsa Salvesen. Video: Andreas Westerberg. På scen Lina Ekblad.

Spelman På Taket.
Av Joseph Stein. Text: Sheldon Harnick.
Musik: Jerry Bock.
Översättning: Gösta Bernhard.
Regi: Markus Virta.
Scenografi: Jani Uljas. Kostym: Linn Wara. Koreografi. Miguel-Angel Fernandez.
Kapellmästare: Ralf Nyqvist.
Ljusdesign: Tobias Lönnquist.
Ljuddesign: Dennis Lindén.
Mask- och perukdesign: Anna Vesterback.
Dockor- och dockinstruktör: Pia Kalanius.
Dockinstruktör Merja Pöyhönen.
I rollerna: Johan Aspelin, Jonas Bergqvist, Mats Holmqvist, Thomas Lundin, Sannah Nedergård, Filip Ohls, Tove Qvickström, Tom Salminen, Carola Sarén, Astrid Stenberg, Ksenia Timoshenko, Maria Udd

Orkester: Alexei Meidzof violin, John Ale’n/Petri Judin klarinett, Tobias Udd trumpet, Eero Paalanen bas, Patrik Lax slagverk, Ralf Nyqvist piano, Johan Aspelin gitarr/mandolin

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.