Rörigt om kvinnorollen

av Lisa Gemmel

Äktenskapsgrejens första scen är en intim sådan där en man målar av en kvinna, liggande på en soffa. Scenen flödar i ljus och kulisserna är vackra målningar. Det är en idyllisk början på en långt ifrån idyllisk pjäs.

Föreställningen utspelar sig under ett dygn i mamman Irmas (Laila­ Björkstam) sommarhus. Dottern Silja (Jonna Järnefelt) är 56 år fyllda och genomgår en skilsmässa. Hennes man, Henrik (Carl-Kristian Rundman) har lämnat henne för en nästan hälften så ung kvinna. I huset bor även Irmas 25 år yngre partner Fred (Joachim Wigelius) och hans dotter Ca (Oksana Lommi) som är i 20-årsåldern och som han nyligen återupptagit kontakten med. Mitt i Siljas pågående skilsmässa nås hon av nyheten att Irma och Fred, efter ett kvarts sekel tillsammans, ska gifta sig.

Till Irmas sommarhus flyr Silja när lägenheten i stan blir för trång på grund av alla minnen och saker. Penninglös måste även Silja hyra ut lägenheten, och hoppas på att få bo hos Irma. Men inte heller där finns det en plats för Silja.

Silja är starkt präglad av sin barndom, där hon upplevde att hon ständigt blev bortvald av sin mor. Ca, som också hon upplever sig bortvald av sin far, studerar genus och är uppfylld av en skandalomsusad bok Irma skrev i på 60-talet. Det skapar grund för konflikter om kön och könsroller, men även bråk om längtan efter kärlek.

Känslorna svallar på scenen. Publiken möter sorg, lycka, kärlek och ilska. Trots goda skådespelarinsatser når det inte in i själen. Det är för tillrättalagt. Kvinnoporträtten är för enkla och platta: den snart 80-åriga 68-feministen som slogs för sin frihet, 60-talisten som förlorat sig själv i sitt äktenskap och känner sig motarbetad av dagens feminism och 90-talistens självklarhet i att få definiera sig själv bortom binäritet. Irma, Silja och Ca ges ingen möjlighet att förvåna utanför de förväntade stereotyperna.

Så är det även med de manliga karaktärerna. Fred framställs som en, förvisso ihärdig, sol-och-vårare som inte klarat av att hantera relationen med dottern. Henrik ser ut, och beskrivs av Irma, som en mellanchef på bank med lågt kulturellt kapital. Inte heller är relationerna mellan de fem är något som lämnar åskådaren överraskad. Den frånvarande pappan och komplicerade mor-och-dotter-relationer svämmar det över av inom kulturen.

Äktenskapsgrejen bjuder på några skratt, men de brännande frågorna – Freds spelmissbruk och påstådda otrohet och att Silja under ett halvår i sin barndom var bortadopterad – slarvas bort, när de istället kunde gett föreställningen ett djup.

Allt som allt är Äktenskapsgrejen en rörig men hyfsad föreställning om behovet av kärlek, bekräftelse och om kvinnorollen.

Lilla Teatern: Äktenskapsgrejen
Av Gunilla Hemming.
Regi och dräkter: Cris af Enehielm.
Scenografi: Markus Tsokkinen.
Ljus: Ville Aaltonen.
Ljud: Niklas Lundström.
I rollerna: Jonna Järnefelt, Laila Björkstam, Carl-Kristian Rundman, Joachim Wigelius, Oksana Lommi.

Foto: Henrik Schûtt

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.