Lekens helande kraft

av Aila Stefansdotter Frank

I Henrika Anderssons fjärde bok om Nagu-nalle får vi ­följa med på spännande äventyr på det mest sterila av ställen. Nagu-nalle och kastasdjuren är en berättelse om ensamhet, uppfinningsrikedom och om att hitta vänner för livet.

Edi har råkat ut för en skid­olycka och måste ligga på ett kalt, trist sjukhus med en sjörövarlapp över ögat. Nagu-nalle blir tryggheten för sin människovän och de andra barnen, bland läskiga termometrar och läkare. Han vakar, tröstar och lyssnar på var det bultar. Men han får inte samma kärlek tillbaka. Nagu-nalle slängs runt, blir ihoptejpad och nedtryckt under täcken. Det är inte lätt att vara ett gosedjur i en människovärld. Kanske är det lika svårt som det är för Edi att vara liten och inte få göra allt som storasyskonen får?

Nagu-nalle längtar hem, till glittrande hav och goda dofter. Han önskar att han kunde dela sina bekymmer med andra som förstår. När Edi har somnat går björnen på upptäcktsfärd genom korridorerna utan slut. Han glider fram över det nyblankade golvet och duckar för städerskans blick. Han får inte bli sedd för djur är förbjudna på sjukhuset. Till slut når han en hemlig plats där han hittar kastasdjuren. De är bortglömda mjukdjur, som ska skickas till tippen. Djuren är uppgivna inför sitt öde och Nagu-nalle måste rädda dem innan det är för sent. Ingen ska behöva slängas bort bara för att den är lite trasig.

Nagu-nalle försöker få med Edi på det viktiga uppdraget, men han visar noll intresse. Björnen måste ta saken i egna händer och det blir riktigt farligt. Han blir instängd i maskiner, kastad i soporna och nersprejad med stinkande sörja. Allt för att rädda kastasdjuren, sätta månplåster på de tilltufsade kroppsdelarna. Men djuren blir inte bara hans patienter. De blir vänner för livet. Och när det är som mest på håret finns trots allt även Edi där och räddar dem alla.

Nagu-nalle och kastasdjuren är en fantasifull berättelse om att varje gång någon leker med en så växer man. Idén kom från riktiga barn som låg på sjukhus och de kan nog känna igen sig i hur ovissheten blir lättare att bära när man delar den. Henrika Andersson har ett vackert språk som är målande och drivande. Detalj efter detalj avslöjas innan läsaren kan lägga ihop bitarna och helt förstå vad som har hänt. Det är snabba ryck mellan händelserna och ibland hade det varit fint att få dröja sig kvar längre vid vissa scener. Det är också lite klurigt att hålla reda på alla karaktärer.

Samtidigt gör tempot och de tokiga personligheterna att man rycks med. Och de egna orden – som golvgnuggare, hjärnludd och drakslem – ger berättelsen liv och gör att man kommer närmre Nagu-nalles perspektiv av den oförståeliga vuxenvärlden. Christel Rönns känslofyllda teckningar gör boken luftig och lätt att följa med i och man lär sig en hel del av att läsa Nagu-nalle och kastasdjuren. Som att man faktiskt kan både sjunga och klappa någon friskare. Och att allt blir bra bara man hjälps åt.

Henrika Andersson:
Nagu-nalle och kastasdjuren
Förlaget, 2019

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.