Militären är en dödsmaskin och inget pojkdagis

av Janne Wass

Då det drar ihop sig till militärt uppbåd i Svenskfinland fylls sociala medier av bilder på stolta fäder och mödrar som glatt poserar med sina söner (och döttrar) i gröna uniformer. Stoltheten över att barnen gör sin tjänst för nationens bästa är förståelig, liksom glädjen över att de får ta del av samma äventyr och kamratskap som deras fäder (och mödrar) före dem gjort.

Diskussionen om värnplikten hettade till i Svenskfinland samma dag som denna tidning gick i tryck, då HBL-journalisten Marcus­ Lindqvist­ publicerade en krönika (HBL 5.3.2020) med rubriken ”Män behöver inte värnplikten”. Krönikan kan sammanfattas med citatet ”Värnplikten gör inte pojkar till män. Det är en oerhört förlegad uppfattning, som förtjänar att bli förpassad till historien. Män som står över värnplikten är lika mycket män som de som gör värnplikten.”

Att reaktionerna blir häftiga på en krönika av Lindqvists typ är inte överraskande. Värnplikten är en av våra mest älskade – och kontroversiella – institutioner.

När Svenska Yle förra hösten samlade in erfarenheter av värnplikten var det få av de 200 berättelserna som ens nämnde det militära. Reflektionerna över vad värnpliktens uttryckliga funktion är – att med vapen i krigstillstånd försvara Finlands suveränitet mot andra människor med vapen – lyste med sin frånvaro. Det som alla berättelser däremot lyfte fram var det sociala – både i positiv och negativ bemärkelse – samt militärtjänstgöringens upplevda karaktärsdanande karaktär.

Diskussionen om huruvida en allmän värnplikt i dagens säkerhetspolitiska situation är den bästa lösningen är knepig. Men med tanke på hur ofta den diskuteras är det överraskande sällan som det förs konstruktiva samtal om värnpliktens och dess eventuella alternativs rent militära förtjänster och nackdelar. I stället handlar det ofta om just den sociala aspekten, kamratskapet och hur ”pojkar blir män” i militären.

Också personer som har väldigt lite till övers för det militära får lätt något drömskt i blicken då de får tillfälle att berätta gamla ”milihistorier”. Härav de stolta och glada bilderna i uppbådstider. Men handen på hjärtat: Om krig plötsligt bröt ut, skulle då samma föräldrar lika stolt och glatt ta avsked av sina barn på väg till frontlinjen som en del av en dödsmaskin? Det är nämligen det den allmänna värnplikten utbildar dem för.

Militärtjänstgöring har säkert positiva sociala följder för många av dem som rycker in. Men det är inte ett argument för att upprätthålla ett militärt system som inklusive mörkertal uppskattas kosta skattebetalarna 5–6 miljarder euro i året, berövar människor minst ett halvt år av deras liv, ger vissa personer men för livet och i och med behandlingen av totalvägrare bryter mot mänskliga rättigheter. Den allmänna värnpliktens syfte är inte att vara ett program för social fostran. Vill man ha ett sådant bör det underordnas socialministern och inte försvarsministern.

Låt det denna gång förbli osagt om den allmänna värnplikten bör slopas eller reformeras. Men kan vi åtminstone enas om att då vi talar om värnplikten tala om det miltära? Pojkdagis kan nämligen ordnas också utan vapen.

2 kommentarer

Profilbild
Ernst Mecke 13 mars, 2020 - 00:02

I do agree that the military is not any fitting pojkdagis, but there are sides to värnplikten which make me think that it is an at least useful thing. My opinion is based on things which I remember from SPIEGEL magazine: conscription was in Germany abolished a number of years ago. and in SPIEGEL there was since in an article a list about the state of readiness of various weapon systems (light tanks, helicopters, jet fighters, naval units, all rather expensive), and as fart as I remember there was not a system where more than at most one third (mostly clearly less) of the units were really ready for action. This is called “the curse of technology”, and it is a reason why I think that there should be the general conscription. It is NOT for “making men from boys”, but I think that as many reasonably normal (or even more intelligent and careful) young men (and women!) should be put into contact with these so very expensive pieces of equipment, so that a sufficient number of the recruits can discover their inclinations to continue working with them as a profession. This way there is a chance that the equipment is reasonably well taken care of, saving huge amounts of money (and in the case of war also lives), whereas in an army consisting of only volunteers the chances that the equipment is handled well are (at least according to my estimate) not so good.

Reply
Profilbild
Ny Tid 13 mars, 2020 - 11:46

Tack för kommentaren Ernst! Det finns många goda argument för den allmänna värnplikten, och det skulle vara skönt om just de framfördes i debatten, och inte just pojkdagisargumenten, som så ofta hörs. Då kunde vi få en vettig diskussion om till exempel selektiv värnplikt (som i Norge) vs. allmän värnplikt.
/Janne

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.