Om platsens oändliga fragmentering

av Ludvig Köhler

Med Potsdamer Platz förstärker Ralf Andtbacka sin position som platsens poet, någon som diktar ner ett område, eller som Andtbacka nog hade föredragit att kalla det, fält. Med den kryptiska raden ”ur varje konfiguration reser sig ruinstaden” inleds en 376 sidor tjock bok av luftigt disponerade fragment som kretsar kring det legendariska Potsdamer Platz i Berlin, en plats som skiftat mycket till utseende och karaktär genom årens lopp.

Fragmenten är anonyma som horderna av turister på 2010-talet, flummiga som internetfilosofer på 2000-talet, snackiga som tv-shower på 1990-talet, pretentiösa som dikter från 1980-talet och teoretiska som tunga akademiker från 1970-talet. Med rader som ”förvissningen att man bärs av en våg som aldrig någonsin / kommer att brytas” och ”dyskronisk bleeding mellan schafgraben och landwehrkanal” känns verket typiskt Andtbacka, men är möjligen lite mer upptaget av cybernetiska och högteknologiska termer än tidigare böcker. Att texten rör sig mellan svenska, tyska, engelska och danska skapar en känsla av att vara på ett stort torg men bromsar läsningen för en som inte behärskar tyska flytande, å andra sidan kanske det är avsikten.

Längst bak finns en lista på de böcker som citeras (en bok om ett hus på Potsdamer Platz, samlade dikter av den tyska författaren Sara Kirsch, en bok med den italienske arkitekten Renzo Pianos anteckningar samt en bok om ”att lyssna i den digitala eran”). Där finns även en länk till en hemsida som fungerar som appendix till boken (eller är det boken som är ett appendix till hemsidan?) med fotografier, vars suddig- och tydlighet kompletterar bokens texter. Man kunde kalla hela verket för en sorts psykogeografisk undersökning gjord på 2010-talet. En era präglad av digitalisering, eller snarare postdigitalisering. En fråga som Potsdamer Platz tycks vilja laborera med är: vad säger poesin i det digitala? Kanske försöker dikten imitera det oändliga flödet och fragmentariseringen. Men snarare än att framstå som en medveten psykogeograf så tycks författaren till Potsdamer Platz lika vilsen som alla andra som försöker navigera i en modern storstad med hjälp av appar, guider, schysta böcker, snille och smak.

Potsdamer Platz är framförallt en elegant uppvisning i poesins fortsatta förmåga att formulera frågor och att minnas en specifik plats och omständighet. Men trots det känns slutresultatet lite för spretigt och boken förmår inte riktigt ge samma njutbara läsupplevelse som Österbottnisk gotik eller Fält, där poetens känsla för det osäkra och slumpmässiga var mera exakt.

Ludvig Köhler

Ralf Andtbacka: Potsdamer Platz. En dikt.
Förlaget, 2019.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.