Merete Mazzarella överbryggar generationsklyftorna 

av Peter Lüttge

Recensionen kunde börja, och samtidigt sluta, med frasen OK Boomer (googla uttrycket om du inte känner till det). Att den inte gör det är Merete Mazzarellas förtjänst. I sin nya essäbok Skulle vi alla kunna samsas? lyckas hon nämligen med konststycket att skriva om generationsklyftor i vår genomdigitaliserade värld utan en von-oben-attityd. Nej, hennes ståndpunkt finns mitt i.

Men hon har kommit utifrån: ”En avgörande skillnad mellan mig och mina barnbarn är att jag inte är infödd i den digitala kulturen. Jag är invandrare där – en invandrare med begränsad vilja till integrering.” Det sistnämnda är lyckligtvis struntprat. Hon har integrerats och assimilerats mer än väl.

Bokens titel är förresten ett citat: ”Can we all get along?” frågade sig den svarta kaliforniern Rodney King inför tv-kamerorna i Los Angeles 1992. Staden hade då skakats av våldsamma och dödliga rasoroligheter i flera dagar. Orsaken till dem var citatets upphovsman som hade blivit svårt misshandlad av flera poliser. Poliserna frikändes och våldsamheter blossade upp.

Mazzarella skriver också varför hon valde titeln: ”De senaste åren har mycket av mitt tänkande kretsat kring just ”polarisering” och vad det kan finnas för möjligheter att överbrygga den. (…) Några entydiga svar har jag inte, men på slingriga vägar trevar jag mig fram.” Slingriga vägar, måhända, men målet når hon galant.

Hon beskriver, som den drivna essäist hon är, på ett, ja, elegant sätt svårigheterna som hennes efterkrigsgeneration stött på i samband med digitaliseringen. Men det är inte alls bara frågan om frustation eller tillkortakommanden på äldre dar, utan också aha-upplevelser och glädjeämnen.

Klart att hon höjer ett varningens finger då och då. Framför allt när digitaliseringen blir, som en av hennes bekanta påpekade, ”bekvämare på ett besvärligare sätt”. Vi vet alla vad hon menar när vi kämpar med e-blanketter eller står i timmar i en telefonkö.

Man känner igen det hon beskriver och får sig sina beskärda tankeställare som ”att vi vant oss vid att klicka litet på måfå, att acceptera användarvillkor vi inte läst, att acceptera cookies vi inte förstått.”

Motsättningar som uppstår finns enligt henne mycket mindre mellan generationerna än mellan två olika sätt att se på och vistas i världen. Hon använder sig av den brittiska journalisten David Goodharts indelning i ”anywheres” (varsomhelst-människor) och ”somewheres” (någonstans-människor).

Många anywheres är ”progressiva aktivister” och många somewheres ”hängivna konservativa”. De äger debatten inom media, politiken och den akademiska världen. Och alla däremellan måste hålla med. Om de vill det eller inte.

Mazzarella har skrivit en viktig OCH bra bok. Två saker som inte alltid går hand i hand. Hon skriver om privat versus offentligt, trygghet versus frihet, skam versus skuld. Boken är också bra för en äldre OCH en yngre generation. Två saker som inte heller alltid går hand i hand. OK Gen Z?

Foto: Cata Portin

Merete Mazzarella: Skulle vi alla kunna samsas? Essäer om vår samtid.
Schildts & Söderströms, 2020.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.