Bonde skriver sofistikerat och nyskapande

av Peter Nyberg

Givetvis är Lina Bonde från Nykarleby. Orten måste vara den i Finland som frammanat flest svenskspråkiga poeter till följd av en fullödig skolundervisning och en anmärkningsvärd mängd skrivande förebilder på bygden. Och i Lina Bondes debutbok tecknar snö kan samhället tänkas utgöra en rural fond mot det urbana Berlin. Poeten själv bor i storstaden och är genusvetare engagerad i forskningsprojekt om bland annat HIV, AIDS och medborgarskap i Europa. Tidigare har hennes poesi publicerats i tidskriften Astra­ och 2018 i antologin Denna framtid är vår.

Tom Backströms omslag i tre skikt säger något om innehållets struktur. Längst till vänster på omslagsbilden ligger en mörk, introvert spalt, därefter en fastskruvad karm och till höger ett lantligt landskap i snödis. Kontrasterna går mellan mörker och ljus eller mellan det rurala och det urbana, som i vedertagen symbolik får avspegla det inlåsta och det fria. På liknande sätt är dikternas höger och vänsterspalter monterade mellan varandra. Personligen vet jag sällan i vilken riktning de ska läsas eftersom spalterna ofta består av enskilda ord och läsning uppifrån och ned går lika bra som från vänster till höger. Aldrig tidigare har jag varit med om att tekniken fungerat, att den ena läsningen inte utesluter den andra utan tvärtom nyanserar och förändrar dikten, gör den mjukare eller hårdare. Tack vare tekniken kan flera läsarter och flera dikter utvinnas ur varje sida, vilket är helt nyskapande. Men tekniken används inte konsekvent. I de figurativa eller traditionellt uppställda dikterna förloras nyanser men jag slås av hur skickligt debutanten monterat sin diktbok.

Även innehållsligt arbetar Bonde med kontrasterande verkningsmedel och använder ofta tilltal. Vi får besöka ett du som ”tände värmeljus om hösten våren vintern fångade upp tårar / rädslan försvann i dina byggarbetarhänder”. Mot den tryggheten står ångesten stark: ”var det någon annans / satans sanningar / greppar efter stadgan i rävlyor / kastar maggropen utåt”. Talande för poesin är de hisnande bilderna som ofta speglar lika hisnande känslor.

Dikterna växlar också mellan avstånd och närhet i de relationer som skrivs in och poesin är trots sin nyskapande och experimentella prägel också starkt sexuell. Ibland blir det spännande, som när Lina Bondes jag: ”trär henne över mina fingrar”, något som inte skulle tillåtas en manlig poet. Oftast är texterna erotiska, starkt laddade med känslor och språkligt lekfulla.

Ytterligare en tendens är att fraser och ord upprepas genom samlingen, vilket skapar en ekokammare från tidigare dikter. Det är mycket sofistikerat. Debutverket från Lina Bonde består av en komplex väv av språk och mänsklighet vilka monteras ihop till sidor som blir fascinerande och gestaltar en mycket modig och uppriktig människas upplevelser av tillvaron.

Lina Bonde: tecknar snö
Förlaget, 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.