En stor liten konstnär gör entré på filmduken

av Bianca Gräsbeck

I en ny dokumentär regisserad av Halina Kryschka skildras Hilma af Klints liv och konst på ett levande sätt. Konstnären förblir dock något av ett mysterium.

Det är med en sällsam känsla av att ha blivit delaktig i något stort jag inte riktigt kan sätta fingret på som jag lämnar biografsalongen efter att ha sett Halina Kryschkas dokumentär Bortom det synliga – filmen om Hilma af Klint. Dokumentären berättar om den svenska konstnären vars konst småningom, med början under 1980-talet, tagit världen med storm men också ifrågasatts. Också filmen om henne har bemötts med både förtjusning och skepsis.

Filmen fick sin början då Kryschka, inspirerad av en tidningsartikel, åkt till Stockholm för att se af Klints konst som 2013 ställdes ut på Moderna Museet. Hon hade fått höra att ingen ännu gjort filmen om upphovet till denna konst som helt överväldigat henne. Hon kände inte heller till att någon skulle ha djupdykt i af Klints produktion eller skrivit om henne – Julia Voss’ bok Hilma­ af Klint – Leben und Werk 1862–1944 utkom först häromåret. Arbetet med filmen hade alltså inte mycket att gå på och kom att pågå i fem år. Hade  pengarna räckt, hade det blivit en ännu djupare dykning i materialet, en närmare titt på af Klints idémässiga utgångspunkter. 

Det hade säkert varit intressant. Ändå känns det helt självklart att hon på många sätt förblir en gåta, en fascinerande sådan, hur mycket vi än kommer underfund med. Filmen gläntar på Hilma af Klints liv och konst. Fram träder en späd men ox-stark kvinna vars yttre ingenting skvallrar om någonting speciellt. Född 1862 i en borgerlig familj (med flera militärer i släkten) fick hon tack vare sina uppenbara gåvor utbilda sig till konstnär, och livnärde sig på att måla porträtt och annat som folk gärna köpte, tills hon fick kallelsen att ge form åt det som finns bortom den synliga verkligheten.

Om det som föddes genom denna kallelse – färgstarka, ofta jättelika målningar som sjuder av rörelse och liv, uppbyggda med former och tecken som vid det här laget känns bekanta men säkerligen var sensationella då de begav sig – vet vi att det, på konstnärens önskan, hölls undan från en eftervärld som antogs inte förstå sig på det. Helt höll hon sig inte i skymundan, men fick först senare den uppmuntran som hade behövts för att nå ut med målningarna. Hon ville heller inte sälja någonting; målningarna var en helhet som inte skulle plockas isär. I af Klints strävan att förstå världen så som den börjat te sig efter upptäckter som atomen och röntgenstrålen i slutet av 1800- och relativitetsteorin i början av 1900-talet blev målningshelheten inte bara bilder utan (försök till) en förklaring, en encyklopedi eller världsbild som kunde läsas av dem som kände till teosofin och dess ockulta sidor. Och idén om tankeformer, thought forms, formulerad av teosoferna Annie Beasant och C.W. Leadbeater i en bok med samma namn.

Om vi går längre in under ytan på den tidiga abstrakta konsten möter vi, kanske överraskande, den ena efter den andra av samtidens intellektuella som var aktiva i teosofiska och ockulta sällskap. Så ock mannen som ansetts vara den abstrakta konstens fader, Wassily Kandinsky, vars engagemang i de teosofiska strömningarna påvisats, förstås inte oemotsagt, av Sixten Ringbom i boken The Sounding Cosmos. Om vi ser på kronologin var af Klint först med abstrakta målningar – hennes ”första” signerades 1906, mot Kandinskys ”första” abstrakta från 1911. Själv tycker jag det är en oväsentlig diskussion som kan lämnas åt sidan. Det jag däremot finner intressant är hur omständigheter av olika slag bestämmer hur företeelser, här alltså det konstnärliga kändisskapet, sprider sig. Mest uppenbart förefaller mig det att den rysk-franska Kandinsky ville ta sig ut till gallerierna med sin konst, medan af Klint ville hålla sig inom teosofkretsarna med sin. Dessutom var hon ju en kvinna i ett avlägset Norden. Intressant nog påvisar Julia Voss forskning att af Klints målningar de facto också visats också under hennes livstid, bland annat i London i slutet av 1920-talet. Senare har de exempelvis dömts ut som målade av ett medium vars konstnärliga kunnande ifrågasatts.

Den aktuella filmen pulserar av den fascination och upptäckarglädje som af Klints konst väckt hos både utställningskuratorer, släktingar till konstnären, konstvetare, helt vanliga utställningsbesökare och Kryschka själv. Utställningsvyer varvas med närsynta kameravandringar som avslöjar penseldrag och detaljer, de intervjuades berättande är livfullt. Vi får också följa med filmmakarens vandringar i af Klints spår. Damien Scholls musik understryker närvaron av det kosmiska i målningarna och sitter väldigt bra.

Filmen är i mitt tycke en fin och levande dokumentär som bär på ett tydligt och för en del obekvämt budskap – som förvisso inte är nytt: Konsthistorien behöver skrivas om – af Klint har alltför många ödessystrar. Tittarsiffrorna i vårt land känns därför desto dystrare. Tidpunkten är kan hända inte så väl vald, den potentiella entusiasmen har kanske kvävts i sin linda av beska recensioner, där uppenbarligen uppskruvade förväntningar på filmen – eller konstnären – gått snett. Följande aktualiseras än en gång: lämna förväntningarna hemma och öppna dig för vad konstnären och/eller dokumentärfilmaren vill säga. Om du beställer något att dricka, vänta dig inte att serveras precis just det te du längtar efter!

Bortom det synliga –
filmen om Hilma af Klint /
Beyond the Visible – Hilma af Klint
Dokumentär, 1 h 33 min.
Regi: Halina Kryschka

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.