Att granska frågor rörande prostitution, sexualitet och normer ur ett klassperspektiv öppnar nya, intressanta perspektiv. Matias Kaihovirta sammanfattar diskussionen på THTPS sommareminarium.
Sex och arbete, samt normer kring sexualitet och klass, var i år tema för sommarseminariet ordnat av Sällskapet för arbetarhistorie- samt traditionsforskning (THTPS). Seminariet fortsatte en intressant keynote-föreläsning som gavs på fjolårets seminarium av historikern Kirsi Vainio-Korhonen, och som handlade om tjänstepigors prostitution och sexarbete i Åbo i början av 1800-talet. Föreläsningen kommenterades av sociologen och riksdagsledamoten Anna Kontula (Vf), som utmärkt sig som expert i frågor gällande sexarbete och prostitution. Både Vainio-Korhonen och Kontula anser att arbetsbegreppet kan och bör omfatta också prostitution. Utifrån Kontulas perspektiv handlar det främst om att förbättra sexarbetarnas sociala rättigheter.
Nestorn inom finländsk historieforskning om prostitution, docent Antti Häkkinen, framlade i sin keynote som inledde årets seminarium en avvikande synpunkt på prostitution som ett slags fritt arbete. I Häkkinens avhandling från 1995 som berör prostitutionen i Helsingfors 1867–1939 understryker han prostitutionens klassdimensioner. Särskilt unga fattiga kvinnor från landsbygden som flyttade till städerna blev offer för prostitution och sexhandel. Regleringen av prostitutionen ledde inte till att de prostituerade skyddades, tvärtom. Prostitutionen skulle fram till 1980-talet betraktas som en form av lösdriveri.
Historikern Jenni Simola och folk-loristen Jaana Ahtiainen kompade Häkkinens föreläsning med sina respektive presentationer: hur ser den prostituerade på sitt värv? Både i början av 1900-talet och i dag betonade prostituerade att de själva gjort sina val av yrkesutövning, att sälja sex. Motiveringarna kunde vara rätt lika nu som för 100 år sedan: för några timmars sexarbete kunde kvinnorna förtjäna mycket bättre än i andra arbeten och på så sätt försörja sig själva eller sina familjer.
Osedlig arbetarklass
Hur synen på prostitution, sexhandel och sexarbete har varierat hänger delvis samman med samhällets syn på sexualitet, moral och sedlighet. Finländarnas syn på sin egen sexualitet och sitt sexliv har varierat stort. Det framgår i de så kallade Finsex-undersökningarna som Befolkningsförbundet genomfört sedan 1971. Forskaren Riikka Taavetti framlade i sin presentation hur Finsex-undersökningarnas resultat också öppnar för hur kunskap kring sexualitet och nationell identifikation skapas. Hur ser finländare på ”finländskt sex”? Hur har synen förändrats?
Då Befolkningsförbundet påbörjade Finsex-undersökningarna var målgruppen rätt snäv och utgick från dåtidens sex- och sexualitetsnormer. Sex innebar då tvivelsutan heterosexsamlag mellan gifta par, det vill säga myndiga vuxna under 55 år. Senare har målgruppen och synen på sex utvidgats. Men trots att 1960- och 70-talen kännetecknas som en tid av stor sexuell frigörelse i västvärlden, var sexualupplysningen, preventivmedel och abort fortfarande strikta tabuämnen, vilket orsakade många nygamla sociala problem i samhället. Inte minst handlade det om oönskade graviditeter bland unga ogifta och omyndiga kvinnor, vilket lyftes fram i Miina Keski-Petäjäs och Arja- Turunens respektive presentationer. Feministerna, men också könsrollsaktivisterna, var tidigt ute med att kräva friare abortregler, sexualupplysning och förbättrad tillgång till preventivmedel. Reproduktionsfrågor och familjeplanering har sedan länge varit centrala frågor inom arbetarrörelsen och i den tidiga socialpolitiken, vilket framlades av Riikka Suominen.
Särskilt arbetarklassen har, speciellt bland de högre samhällsklasserna, ansetts ha en särskilt bristande sedlighetsuppfattning och sviktande moralnormer. I de flesta av det borgerliga samhällets uppfostrande institutioner har sedlighet betonats framom sexualupplysning – inte minst på lärarseminarierna, där blivande folkskollärare skulle föregå som goda moraliska exempel för den uppväxande generationen finländare. Anna-Kaisa Ylikotila visar att det fanns olika förväntningar på borgar- och arbetarklassens lärarstuderande.
Solidaritet med de förtryckta
Just sexualitetsnormer och övervakning av normavvikare, inte minst homosexuella, speciellt då homosexualitet var brottsligt, var temat för den andra keynote-föreläsningen av historikern och genusforskaren Andrés Brink Pinto, verksam vid Lunds universitet. Brink Pinto forskar om polisövervakning av kriminell homosexualitet i stadsrummet i efterkrigstidens Stockholm och han har tidigare forskat om sexualitetsnormer i den svenska kommunistiska rörelsen. Han betonade bland annat i sin föreläsning hur arbetarhistoria och queerhistoria sammanförs av deras uttalade underifrånperspektiv. Min tanke går osökt till president Tarja Halonens motivering till hennes engagemang för sexuella minoriteter som förenligt med hennes röda arbetarklassbakgrund, ett slags solidaritet och identifikation med de tystade och förtryckta i samhället.
Arbetarrörelsen har haft en rätt strikt moralisk uppfattning kring sexualitet och en ganska paternalistisk inställning till arbetarklasskvinnors sedlighet. Kapitalistisk exploatering har utifrån socialistiskt perspektiv drabbat kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp av manliga arbetsgivare. Den på sin tid mycket uppmärksammade ”pillulakko” (”fittstrejken”) i Voikkaa pappersbruk 1904 som presenterades av seminariets tredje keynote-föreläsare Tuula Vuolle-Selki är ett exempel på hur den här diskursen sattes i arbete. Strejken var den första i sitt slag i Finland, då arbetarna strejkade i protest mot en förmans påstådda sexuella trakasserier mot fabrikens kvinnliga anställda.
Arbetarrörelsens sexualitetsnormer diskuterades även i Mikko Kemppainens presentation om två socialistiska författare, Hilda Tihlä och Elvira Willman, som levde och verkade i början av 1900-talet. Intressant nog sammanförde författarna socialistiska och religiösa diskurser i synen på könsnormer och sexualitet. Frågorna som berördes känns drygt ett århundrade senare fortfarande synnerligen aktuella, om kvinnans rätt till sin egen sexualitet, om kapitalismens exploatering av kvinno-kroppar.
Normer är flyktiga
Sexualiteten – den tillåtna och förbjudna – var också temat för seminariets tre sista presentationer.
Historielektorn och forskaren Jouni Kauhanen berörde ett synnerligen känsligt tema i finländsk modern historia: de intima förhållandena mellan tyska arméns straffarbetare och finska kvinnor i Lappland under fortsättningskriget.
Historikern Tiina Lintunen presenterade i sin tur ett mycket intressant fall av förbjuden kärlek mellan kvinnor i det eldröda Högfors genom den kommunistiska lokalpolitikern Lyydia Virtanen. Under 1930-talet hölls hon i kvinnofängelset i Riihimäki på grund av sin politiska övertygelse och där inledde hon ett kärleksförhållande med en kvinnlig medintern. Den förbjudna kärleken var ändå omöjlig i mellankrigstidens kommunistiska arbetarrörelse.
Min egen presentation utgick från bruksarbetaren Alfons Flemmichs dagbok från 1950- och 60-talen och hans sexualisering av finskspråkiga och karelska inflyttare i det svenskspråkiga Åminnefors i västra Nyland. Även i den här presentationen berördes ett i dag aktuellt tema som gäller arbetarklassens bruk av rasistiska och nationalistiska diskurser som ibland framgår i sexualiseringen av ”den andre”: hur främlingarna anses bryta mot vedertagna sexualitets- och skötsamhetsnormer i den lokala arbetarkulturen.
På seminariet visade det sig att klassperspektivet öppnar upp intressanta perspektiv på sexualitet. Men också omvänt hur sexualitets- och könsnormer samt föreställningar kring etnicitet och nation skapar förståelser kring arbetarklass. De många olika bidragen visar hur partikulärt, lokalt och temporalt klass- och sexualitetsbegreppen är och har varit, en lärdom som mycket väl torde inge en viss eftertanke kring vilka konsekvenser politiska handlingar har för normeringar och exkluderingar – men också trigga oss att ständigt ifrågasätta det till synes ”normala” i vår tillvaro.
Foto: Eugène Atget
