Huvudpersonerna i Sebastian Johans debutroman Broarna är Carl och Ida-Levina som emigrerar från Åland till Amerika i början på 1900-talet. Trots att båda härstammar från Åland, träffar de inte varandra förrän några år senare i New York där de gifter sig och inleder ett gemensamt liv. Efter ett antal år drabbas det gifta paret av en familjetragedi som sakteliga blottlägger frågor om hemvist, identitet och saknad.
När Carl anländer till New York börjar han arbeta inom brobyggarbranschen och är full av framtidstro och optimism. Han vill glömma tillvaron på Åland och anser att Amerika ger honom en chans att ”gå in i framtiden, istället för ner i historien.”
Ida-Levina däremot upplever inte den nya tillvaron på samma vis, för henne är dåtiden närvarande i nuet och ”hon älskar att återge familjens historia. Hon upprepar samma berättelser om och om igen. Gör dem till sina egna.” Ida-Levina arbetar som betjänt för den förmögna familjen Martens som vill återknyta till sitt svenska arv genom att anställa en svensktalande ”maid” till dottern Tilly som är i Ida-Levinas egen ålder.
Berättelsen om Carl och Ida-Levina sträcker sig över en tidsrymd på över tre årtionden, men lyckas med konststycket att avskalat, stilrent och levande gestalta enskilda levnadsöden samtidigt som den historiska kontexten skildras genuint utan att bli teoretisk eller påklistrad. Även romanens övriga karaktärer är skarpsynt och helgjutet skildrade, ofta genom endast några meningar. Den outsagda dynamiken mellan romankaraktärerna får ställvis ett berörande djup som exempelvis Ida-Levinas förhållande till Tilly. Stundtals upplever Ida-Levina en spirande vänskap med Tilly och måste ständigt påminna sig själv om att hon hör till hushållet och är undgänglig och utbytbar i sin roll.
”Du ska inte ha några illusioner” påpekar hembiträdet Agnes som även arbetar för familjen Martens. ”Du ska inte tro att du hör till familjen. Vi är här för familjen. Inte tillsammans med dem.”
Johans debutroman är formmässigt en nydanande skildring av emigrationen till Amerika. Det avskalade språket och de korta namngivna kapitlen ter sig som en litterär mosaik över episoder i enskilda människors liv samtidigt som den historiska kontexten bygger broar mellan tidsplan och generationer. Det är en stark och stilsäker debut som likt Ann-Luise Bertells roman Vänd om min längtan (Förlaget, 2016) bryter med klassiska narrativ i den svenska utvandringslitteraturen.
Sebastian
Johans:
Broarna.
Nirstedt/
litteratur, 2020.
