Underhållande tidsresa i roligt sällskap

av Bianca Gräsbeck

Mitt i mörka november och trist coronakris bjuder Åbo Svenska Teater på en sprudlande premiär för hela familjen: Hundarnas historiepjäs. Det handlar förstås om Mauri Kunnas bok Hundarnas historiebok. Pjäsen har skrivits för ÅST av Anne Nimell, som också regisserat. Det är teater med fart och smittande  munterhet, mycket skön musik och en sömlös tvåspråkighet. En resa i tiden och en betraktelse av vänskap, tolerans och tid.

Det är både roligt och gulligt med barnen, Selm och Elmi (Julia Korander och Samuel Karlsson), som träffas på Hundbacka och blir vänner utan att veta att de är från olika tider. Den nyfikna Selm vill ut och se världen, närmare bestämt Åbo. Det ordnar sig, Elmi känner staden lite grand och kan fungera som guide. Vips står de utanför Domkyrkan och undrar om de får gå in – de är ju hundar.

Så börjar det äventyr som för hundbarnen till 1500-talet, där det bland annat klarnar att en tankspridd herre vid namn Mikael Agricola (Jerry Wahlforss) skrev den första ABC-boken på finska och att gaffeln kom hit med den polska prinsessan Katarina Jagellonica (Daniela Franzell). Den färgstarka marknaden ger barnen en livfull inblick i århundradets kultur. Äventyret fortsätter över 1600-talets dramatiska postgång och häxförföljelser och gör en sväng i riktning Rom med den abdikerade drottning Kristina (Monica Nyman). Ett besök på Sveaborg kretsar kring det nydesignade utedasset. Som en tribut till författaren korsas scenen allt emellanåt av den sömngående Herra Hakkarainen (Amanda Nyman). Berättaren Tidlöse (Amanda Nymans röst) fyller i där vägledning behövs. I den poetiska slutscenen, med en tidlös stjärnhimmel som bakgrund, hittar Selm och Elmi på hur de kan träffas igen. Vackert.

Hundbarnen undantagna uppträder skådespelarna i högst olika skepnader. De tar ut svängarna och har uppenbart roligt i sina olika roller. Plus att de spelar hundar som beter sig som människor, en lite rolig metaknorr på det hela. ”Hundheten” antyds med nosar och lurv på handryggarna.

Utan att göra nummer av det är pjäsen inne på stora frågor: borde vi vara rädda för det främmande? Kan vänskap existera över århundraden? Vad är tiden egentligen? Selm och Elmi upptäcker sina tidsbundna olikheter då de redan är vänner. Då de skiljs åt inser de hur mycket deras vänskap betyder. 

En historiepjäs för alla åldrar – det känns som en god gärning också. Jag tänker förstås på den styvmoderliga behandling den svenska tiden fått i både svensk och finsk historieundervisning. Så har ju ämnet historia för många betytt bara rader av krig och kungar. Här kommer Kunnas bok in som en historieräddare med sitt fokus bortom kungalängderna. Nimell har inte aspirerat på att göra en scenversion av boken, utan plockat fram personer och fenomen som vi har lätt att relatera till.

Sammanfattningsvis: en festlig blandning av fartfylld action, utrymme för nyfikenhet, out of the box-tänk och så lite historielektion. Allt med en varm, tillåtande öppenhet som jag hoppas når fram till alla i publiken.

Åbo Svenska Teater: Hundarnas historiepjäs. Inspirerad av Mauri Kunnas. Text och regi: Anne Nimell. Översättning: Pekka Sonck. Tonsättning och ljuddesign: Kari Mäkiranta. Scenografi och dräkter: Mimmi Resman. Maskdesign: Anniina Takala. Ljusdesign: Antti Niitemaa. På scenen: Daniela Franzell, Samuel Karlsson, Julia Korander, Amanda Nyman, Monica Nyman, Ingemar Raukola, Jerry Wahlforss. Premiär 14.11 på Stora scenen.

 

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.