Fallet Vastaamo: Tillit

av Markus Drake

Det tog tre dagar innan jag vågade mig in på psykoterapicentret Vastaamos hemsida för att kolla vad de skrivit om den dataläcka som låtit en hacker vandra in i deras databas och stjäla information om ungefär 40 000 människor. Inte bara personnummer och kontaktinformation, utan tydligen också anteckningar från terapisessioner, något av det mest intima som skrivs ner om någon. Under de tre dagarna levde jag med samma rädslor och ångest som tiotusentals andra.

Lyckligtvis började jag få terapi på Vastaamo först under sommaren 2020. Covid-stress, ni vet. Enligt Vastaamo upphörde dataintrånget våren 2019, så jag hade tur. Men i tre dagars tid satt jag och väntade på att ett av de individuella utpressningsmejl som andra fått skulle dimpa ner i min inbox.

Jag är lättad över att inte vara måltavla. Och jag lider med alla dem som nu är under attack, av hackern så klart, och av det fåtal nyfikna som på skurrila sajter delar de läckta delarna av informationen. Samtidigt är vår gemensamma tillit under konstant attack.

Det är nämligen inte slumpen som avgör vad som läcks ut och får vår gemensamma säkerhetskänsla att bryta ihop. Det visar sig nämligen att den ansvarige för både driften av Vastaamo och deras IT-säkerhet, ex-VD Ville ­Tapio, i gängse mirakelentreprenörsanda också haft tid att sitta och nättrakassera politiskt aktiva kvinnor som frågat om det är vettigt att lägga ut sjukvården på entreprenad. Kanske är det därför han inte hade tid att byta det förinställda lösenordet.

Nu är förstås Ville Tapio bara ett symptom, inte själva problemet. Men sicket symptom! Han har backat Samlingspartiets kandidater i Esbos lokalpolitik och hållit föredrag om crowdsourcing inom politik, offentlig administration, företag och medborgarorganisationer på partiets ”framtidskryssning”. Han har gått på ledarskapsutbildningar på temat ”tillit” för att sedan i åratal sopa dataintrång under mattan.

Och så sålde han sin majoritetsandel i företaget 2019, efter dataintrånget, men innan det kommit ut i offentligheten. ”Som vilken mirakelentreprenör som helst”, antar jag att han tänkte.

Nej, så får man ju inte göra, och omkring 10 miljoner euro i egendom har redan konfiskerats. Där ser man: genast är den auktoritära socialdemokratin ute och begränsar entreprenörsandan.

Men allvarligt talat så har attacken redan pågått i årtionden. Fallet Vastaamo är det senaste i en rad katastrofer, ännu ett exempel på vad som sker då vi säljer ut det gemensamma, i effektiviseringens namn.

Ja, vi skall visa solidaritet med offren. Ja, det hjälper att synliggöra och normalisera terapi, för att ta udden av utpressningen. Men viktigast av allt är att vi slutar tro att varje jävla mirakelentreprenör som lovar sänka kostnaderna genom att rationalisera och sälja ut, vet något som helst om vad de håller på med.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.