Tan Weiwei är en av Kinas mest populära popartister. Tack vare sin ställning har hon kunnat utmana sociala tabun och i sin nya singel Xiao Juan lyfta fram frågan om mäns våld mot kvinnor.
Världen runt debatteras nu våld i hemmet som en av följderna av coronapandemin. I slutet av mars hölls 65:e upplagan av FN:s kvinnokommission, en internationell konferens med tusentals deltagare som i år genomfördes digitalt. Åsa Regnér, vice chef för FN:s enhet för jämställdhet, konstaterade att den pågående pandemin har drabbat kvinnor hårdare än män, att våldet mot kvinnor har ökat med mellan 20 och 30 procent under pandemin och att det handlar både om våld i nära relationer och i politiska sammanhang.
I Folkrepubliken Kina är det Tan Weiwei, även känd som Sitar Tan, som med sitt senaste album 3811 från 2020 har gjort våld i nära relationer till en av de nu mest debatterade frågorna.
”Med knytnäve, med bensin, med syra /…/ Lagd i en frys på balkongen, nedtryckt i en resväska, sänkt i en flod”. Det är några av de sätt som män använder för att döda en kvinna och göra sig av med kroppen, som Tan Weiwei återger. ”Utplåna våra namn, begrav vår existens. Samma tragedi fortsätter och upprepas”, sjunger hon vidare i låten Xiao Juan.
3811 är Tan Weiweis åttonde studio-album. Titeln kommer från att Tan är 38 år gammal och spelat in skivan som en hyllning till elva kvinnor som har inspirerat henne genom livet. Kvinnor från olika epoker, med olika bakgrund och med olika yrken: en känd poet från Tang-dynastins tidevarv, en äldre kvinna på landsbygden, en storstadsbo, taxichaufför och ensamstående förälder, och ett offer för våld i nära relationer.
Explosion på nätet
Xiao Juan handlar om den tibetanska kvinna i sydvästra Sichuan vars före detta make slängde bensin och satte eld på henne under en live-streaming där hennes fans till sin förskräckelse såg allt i direktsändning. Xiao Juan är en term som myndigheter använder för att anonymisera kvinnors identitet i domstolsärenden där kvinnan utsatts för våld i hemmet.
I december släpptes låten på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Youtube. Singeln blev viral i Kina och sociala medier fullkomligt exploderade av kommentarer.
Albumet står i kontrast till de kliché-artade kärlekssångsalbum som dominerar marknaden och för mina tankar till boken De goda kvinnorna från Kina – Berättelser ur det fördolda (Norstedts 2003).
Mellan 1989 och 1997 var den kinesiska journalisten Xinran programledare för ett radioprogram dit kvinnor kunde vända sig och berätta om sina liv. Hon fick ta del av av en mängd historier från landets alla hörn. I De goda kvinnorna från Kina- återger Xinran femton av dessa vittnesmål – om incest, misshandel, otrohet, våldtäkt och politiska övergrepp. Författaren väver samman minnen ur sitt eget liv med kvinnornas livsberättelser och ger på så vis plats åt ”folkets röst”.
Efter årtionden av opinionsbildande arbete, under ledning av Allkinesiska kvinnoförbundet och under detta århundrade även av oberoende feministiska aktivister, trädde en lag mot våld i hemmet i kraft 1 januari 2016.
En röst som hörs
Samtidigt har Kommunistpartiet sedan mitten av 10-talet stärkt sin normbildande verksamhet. De normer som nu förmedlas – i skolan och genom statsägda medier, ungdomsförbund och andra organisationer – går i en mer auktoritär riktning och befäster traditionella könsroller och patriarkala värderingar. Idag uppmärksammas och fördöms visserligen mäns våld mot kvinnor i offentligt ägda medier, men allt som oftast efter att enskilda fall fått stor nationell uppmärksamhet i sociala medier.
De strukturella problemen – som att lokala polismyndigheter, domstolar och partiorgan saknar medel och kunskap för att informera sina anställda och befolkningen om hur lagen lyder, hur den ska tillämpas och tolkas, samt hur offren ska bemötas – talas det dock försvinnande lite om i de offentligt ägda kanalerna.
Dessutom är inte alla som fallit offer för våld i nära relationer skyddade i lag. Den nya lagen är utformad för att skydda maka/make och barn, men inte offer för våld i andra nära relationer. Och liksom i stora delar i världen saknas ett nationellt, offentligt finansierat system för hur offer för våld i nära relationer ska kunna gå vidare i livet när de av nödtvång måste lämna orten, regionen, de levt i. Lagen ger ett visst utrymme för samhället att erbjuda en ny start. Hemkommunen ska, efter fällande dom, kunna erbjuda offret boende på annan ort. Men någon garanti för ett betalt arbete finns inte, inte heller för boendekostnaden. Dessa frågor lyfts inte i de offentligt ägda kanalerna och undviks av de flesta konstnärer. Att ifrågasätta statsmaktens politik kan leda till att man stämplas som ”folkets fiende” och kosta en både karriären och livet.
Till saken hör även att Sitar Tan Weiwei är mer än en i mängden av alla landets Mandopopartister. Hon har en examen från Musikkonservatoriet i Sichuan, där de flesta av Kinas allra största Mandopopsångare har fått sin skolning. Där tog Tan Weiwei bland annat lektioner för den tibetanska sångpedagogen Lanka- Dolma. Hon lärde sig därmed att bemästra traditionella tibetanska sångtekniker, vilka nu är ett av hennes signum.
Sitar Tan Weiwei deltog 2006 i en av de många kinesiska motsvarigheterna till Idols-konceptet och 2010 valdes hon till bästa kvinnliga Mandopopartist i Folkrepubliken Kina. Därpå satte Tan Weiwei upp en uppmärksammad föreställning som kombinerade rock med gammal operatradition, och som sågs på tv av de flesta fastlandskineser på nyårsafton. Därutöver är Tan Weiwei skådespelare, i Europa kanske mest känd för sin roll i Chengdu, I love You, som hade premiär utanför tävlingsprogrammet på filmfestivalen i Venedig 2009.
Kort sagt: Tan Weiwei är både en musikaliskt skolad och välrenommerad sångare, och en bland de breda folklagren välkänd och populär artist och skådespelare. Hon har med andra ord både folkets och statsmaktens öra.
Foto: Imagechina/Alamy
