Mammajagärgravid” säger Bechi flyktigt då hon träffar sin mamma Shoshana på café Ekberg i Helsingfors. Detta konstaterande bildar en katalysator för årtionden av tillbakahållna känslor i ett ansträngt mor- och dotter-förhållande och blottar även generationsöverskridande oläkta sår från det förflutna. Hur blir man en tillräckligt bra mamma, är modersrollen i sig motsägelsefull och dömd att misslyckas? Hur fungerar och utvecklas relationen mellan mor och dotter i en specifik kontext? Detta är några av de frågeställningar som gestaltas i Koko Hubaras skönlitterära debutroman Bechi i översättning från finskan av Malin Kivelä.
Bechi är en snart trettioårig universitetsstuderande som oplanerat blir gravid utan att vara säker på vem pappan till barnet är. Parallellt med Bechis historia och perspektiv löper modern Shoshanas berättelse om uppbrottet från sin jemenitisk-judiska familj, den otippade förälskelsen i en finländsk man och flytten till Finland samt Bechis födelse och barndom. Shoshana skriver även en självbiografisk roman som uppnår berömmelse men som dottern Bechi senare i vuxen ålder fortfarande vägrar läsa.
Hubara beskriver skarpsynt hur Bechis förhållande till Shoshana utvecklas; från barnets absoluta beroendeställning till barnets första tafatta försök till frigörelse, inte sällan genom ett slags trotsigt raseri och kärv kritik gentemot modern. I och med Bechis graviditet uppstår en perspektivförskjutning i hur Bechi betraktar sin egen mor, hon ska själv bli någons mamma och därmed ökar förståelsen, viljan samt behovet att kommunicera med Shoshana på ett annat sätt än tidigare. Denna önskan gäller omvänt även Shoshana som frågar Bechi: ”En hurdan mamma har jag varit för dig?”
Kapitlen som återger Shoshanas perspektiv är skrivna i tredje person och mer poetiskt reflekterande än de kapitel som ger uttryck för Bechis vardag och upplevelser, eventuellt på grund av att Bechi återger händelser i första person. Tillsammans bildar dessa perspektiv dock en fin helhet som haltar enbart på två punkter. Mot andra hälften av romanen träffar Bechi sin kompis Maija på en pizzeria och inleder en rätt så akademisk diskussion om moderskärlek och modersinstinkter. Det känns som om Hubara vill tillföra en aning teori till det skönlitterära, men i dialogform blir det inte naturligt och en aning överflödigt. I slutet av romanen är det synd att Shoshanas mor, Bechis mormor Rivka inte ges en längre epilog där hon kan skildra sitt perspektiv.
Bortsett från dessa punkter är Bechi en helgjuten roman som vägrar väja inför motsägelsefulla och svåra frågeställningar kring moderskap samt dotterskap och eftersom romanen saknar ett enkelt slut och inte serverar färdiga svar, lämnar den utrymme för läsaren att reflektera kring dessa frågor och dra egna slutsatser.
Foto: Niklas Sandström
Koko Hubara: Bechi.
Översättning: Malin Kivelä
Förlaget M, 2021
