Blir du lönsam, lilla stad?

av Marianne Robertsson

Helsingfors invånares trivsel förbises i stadsplaneringen till fördel för fastighetsinvesterarnas vinstmål, hävdar en färsk pamflett.

Det är inget nytt att stadens mark ses som en handelsvara där fastigheterna fungerar som investeringsobjekt. Hur en bit mark värdesätts hänger ofta ihop med dess potential för ekonomisk avkastning; ju högre byggnad desto fler lägenheter får plats på en liten yta. I början av 2000-talet var kyrktornen de mest framträdande byggnaderna i Helsingfors stadssilhuett. Stora förändringar är på väg sedan generalplanen år 2016 fastställde att staden ska förtätas. Samma år började den första skyskrapan byggas i Fiskehamnen. Vilka konsekvenser får detta för stadens offentliga rum och skyddade kulturmiljöer?

Förtätningsideologi
Förutom enskilda byggnader hör också en del torg och parker till RKY-inventeringen (från finskans rakennettu kulttuuriympäristö) , såsom Stationsplatsen med omnejd och utsikten över Södra hamnen. Sådana platser har blivit stadsbornas gemensamma vardagsrum som inte i sig kan förbättras. Idag är sådana platser, med sina unika drag, en del av stadens dragningskraft och trivsel. Så tycker inte alla. I en intervju för tidskriften Talouselämä svarade Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori följande på frågan var i centrum han ser tomma (byggbara) platser: ”Nästan överallt. Till exempel Elielplatsen, Stationsplatsen och Södra hamnen.”

Nu görs planer i rasande takt för att även bebygga parker, rekreationsområden och torg i Helsingfors. I pamfletten Kenen kaupunki?­ Helsingin kaupunkisuunnittelu ja kulttuuriympäristö törmäyskurssilla­ (Vems stad? Helsingfors stadsplanering och kulturmiljöer på kollisionskurs) granskas Helsingfors rådande stadsplaneringspolitik kritiskt av 19 experter inom arkitektur och kulturmiljövård. Redaktörer är Harri­ ­Hautajärvi, Juhana HeikonenPetteri Kummala och Timo Tuomi.­ Pamfletten består av 14 artiklar där ett tiotal hotade kulturmiljöer presenteras och där planerna för att bygga ut dessa områden får skarp kritik.

Förtätning har blivit en stadsplaneringsideologi som bygger på idén att täta kärnområden minskar på trafiken och därmed bränsleförbrukning och utsläpp av koldioxid. Till följd av denna tankegång har all förtätning börjat ses som en klimatgärning även om ny forskning visar att effekten kan vara den motsatta.

Utöver ovanstående får staden också kritik för att den tacklar bostadsbristen genom att bygga högt och tätt på bekostnad av trivsel. Om man värdesätter en mänsklig stad är förtätning inte rätt väg att gå eftersom skyskrapor kastar långa skuggor över intilliggande kvarter, ökar vindhastigheten på marknivån och kan bidra till att värmeöar uppstår.

Försämrad transparens
Förvaltningsreformen i Helsingfors, som ägde rum 2017, hade som syfte att öka demokratiseringen och effektivera skötseln av offentliga ärenden. Följderna har bland annat blivit att färre arkitekter och kulturmiljö­experter sitter i förvaltningen. Till på köpet har byggprojektens transparens försämrats. Ett exempel på detta är att pamflettens skribenter hade svårigheter att få ut vissa bilder och fick i vissa fall nöja sig med skärmdumpar av webbsidor. Enligt Helsingfors stad håller byggföretag och deras konsultbyråer på användarrätten till projektplanernas visualiseringar även om lagen säger att allt projektinnehåll är offentligt.

Fastighetsinvesterare och byggföretag har dragit nytta av förändringarna. Byggplanen som håller på att utarbetas för Södra hamnen är en vändpunkt i Helsingfors stadsplaneringspolitik. Förberedelserna betonar fastighetsinvesterares perspektiv, att maximera områdets bygg­effektivitet och avkastning, på bekostnad av stadsbilden, arkitekturen och stadsbornas vardag. Ingen stadsplan har upprättats för området: staden förbereder ett anbudsförfarande utan att ta stadsplanerarnas expertis i bruk. Anbudsförfarandets deltagare – investerarna – får sedan fritt spelrum att fastställa planens tidsramar.

Byggnaderna som planerats till Elielplatsen och Stationsplatsen är exempel på ett tillvägagångssätt som hotar markanvändningen på allmänna platser i stadens ägo. ”Planeringsbokning” innebär att ett område reserveras för ett specifikt företag istället för att läggas ut på anbud. Helsingfors erbjuder mark till investerare och ändringar som gynnar butikslokaler görs i detaljplanen.

Vad är det offentliga rummet värt?
I presentationen av de byggda kulturmiljöerna som diskuteras förstår man att det har skett en nedvärdering av den byggda kulturmiljön, det historiska värdet verkar inte längre vara lika viktigt i stadsplaneringen. Skribenterna går emot myter om byggnadsskydd, som att det skulle göra stadskärnan öde eller förvandla hela områden till ett friluftsmuseum (vilket är talande för synen på museer som statiska platser utan växel­verkan mellan historia och nutid). Pamfletten lyfter istället upp byggda kulturmiljöer som viktiga beståndsdelar av stadshelheten.

Värde är ett tema som löper genom texterna. Vad är det offentliga rummet värt? Vilken plats har historiska och kulturella värden i stadsplaneringen? Vilka blir konsekvenserna av att mäta värde i pengar? Om entusiasmen över att bygga högt och tätt varvas med massiva kommersiella fastigheter så levs framtidens stadsliv i skuggan (bokstavligt talat) av skyskrapor och i köpcentrens korridorer. Men det finns alternativa scenarier, och här hämtas exemplen från andra europeiska huvudstäder, som Paris och Barcelona, där parkerna och cykelbanorna blir fler, och från Nederländerna och Danmark, där byggmarken är knapp men låga, luftiga bostadsområden ändå anläggs.

Om något har stigit i värde under pandemi-åren så är det väl värdet av trivsamhet inomhus och utomhus: tillgängliga, icke-kommersiella rum för umgänge och rekreation. Rum att röra sig till fots, cyklande eller med rullstol.

Pamfletten åskådliggör skarpsinnigt kopplingarna mellan vändpunkterna i Helsingfors stadsplaneringspolitik på 2010-talet och fastighetsinvesterares och byggföretagens vinstmål. Skribenterna lyckas förmedla att stadsplaneringen i Helsingfors i nuläget inte är transparent nog, inte brukar den expertis som finns och inte lyssnar till stadsbornas åsikter. Budskapet är tydligt: Stadsplaneringspolitiken bör inte värdera stadsrummet endast som investeringsobjekt utan bör ha det gemensamma bästa som drivkraft. Staden tjänar på att utvecklas och byggas med kulturmiljövård, klimatbeständighet och gemensam trivsel i åtanke.

 

Harri Hautajärvi, Juhana Heikonen, Petteri Kummala, Timo Tuomi (redaktörer): Kenen Kaupunki? Helsingin kaupunkisuunnittelu ja kulttuuriympäristö törmäyskurssilla.
ICOMOS erillisjulkaisuja, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.