Om en mamma som inte riktigt orkar

av Sara Pollesello

I En underbar mamma längtar Ebba efter en annorlunda mamma än den hon har. Hon längtar efter närhet och närvaro – något hon hittar hos den nya grannen Mirabell och hennes mamma, som kramas och doftar äppelschampo. En underbar mamma är skriven av Katarina von Numers-Ekman och illustrerad av Lotta Fors, som därmed debuterar som bilderboksillustratör.

Mammor som inte räcker till är inget nytt tema i bilderböcker. Bland annat i Dröm om drakar (2016) av Sanna Tahvanainen och Jenny Lucander samt Mamman och havet (2012) av Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm behandlas mammor som av en eller annan orsak inte riktigt kan eller vill finnas till för barnen.

Både Ebbas och Mirabells mammor är ensamstående, men där slutar också likheterna. Ebbas mamma ger ett neurotiskt intryck med sin städmani – ketchupflaskans kork putsas frenetiskt och köksskåpen städas igen. Olika städartiklar ligger också framme i flera av illustrationerna. Hos Mirabell får man däremot bygga koja i vardagsrummet och Ebba beskriver hemmet som ”det mysigaste hem jag har sett”.

I sin recension för Hufvudstadsbladet lyfter Mia Österlund fram diskrepansen mellan ord och bild och visst blir det lite tokigt då textens saxar saknas i bild. På andra ställen kompletterar och förstärker Fors illustrationer å andra sidan texten – och kanske främst kontrasten mellan familjerna.

När Ebbas mamma klär sig i luvtröja och jeans har Mirabells mamma stickad kofta och chinos med pressveck. Kylskåpsdörren hemma hos Ebba pryds av en mängd rabattkuponger, medan bokhyllan och väggarna hos Mirabell fylls av konstböcker och annan finkultur. Genom texten förstår läsaren samtidigt mellan raderna att Ebbas mamma inte har något jobb, medan Mirabells mamma studerar (läs: har råd att inte jobba). Här fungerar alltså samspelet mellan ord och bild utmärkt, då text och bild förstärker varandra och ger läsaren olika pusselbitar.

Att Ebbas mamma är trött och inte riktigt orkar vara närvarande blir snabbt tydligt för läsaren. Hon lyssnar förstrött på Ebbas berättelser från dagis och middagen intas i soffan framför en laptop där serien mamman tittar på snurrar. Vad det psykiska illamåendet beror på skrivs inte ut, men mamman verkar mån om att hålla familjens angelägenheter privata. ”Sluta lägga dig i!” skriker hon åt mormor i telefon och hon ogillar att personalen på dagis ställer frågor.

På titelbladet tillägnas boken ”alla sorters mammor och barn”. Både Mia Österlund och Pia Vuorio (Lysmasken) har i sina recensioner också tagit fasta på hur boken skildrar olika sätt att vara mamma. Här är det ändå något som skaver i mig. Det blir så uppenbart att Mirabells mamma gör rätt medan Ebbas mamma inte gör det, att det är Mirabells mamma som är den underbara. Till och med på slutet då Ebbas mamma leende berättar om när Ebba föddes förstår läsaren att det här bara är ett undantag, att det är den oroade och nedstämda mamman som är det normala – och att detta normala inte duger.

Även om det går att argumentera för att det bara är Ebbas perspektiv som förmedlar bilden av en bra mamma mot en dålig och att en vuxen läsare förstår att Ebbas mamma mår psykiskt dåligt och därför inte kan vara närvarande gör boken mig ledsen å alla trötta mammors vägnar.

Katarina von Numers-Ekman (text) och Lotta Fors (bild): En underbar mamma.
Schildts & Söderströms, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.