Samhälleliga förändringar sker ibland förkrossande långsamt och ibland med stora kliv. Den viktigaste faktorn med tanke på Helsingfors kolneutralitet är omställningen av energiproduktionen, som utgör omkring hälften av stadens alla utsläpp. För bara ett par år sedan ansågs det närapå omöjligt för en stad som Helsingfors att täcka invånarnas värmebehov utan att använda kolkraft eller andra fossila bränslen. I slutet av fjolåret blev det ändå klart att Helsingfors tar farväl av kolet redan 2024, fem år före det nationella förbudet år 2029.
Är Helsingfors energiomställning ett mirakel eller snarare ett försenat försök att springa ikapp utvecklingen inom energibranschen? Hur blev det omöjliga plötsligt möjligt? I min magisteravhandling har jag intervjuat en mängd energiexperter och centrala aktörer i Helsingfors energiomvandling. Tankarna och åsikterna om energiproduktionens utveckling skiljer sig beroende på vem man frågar.
Det kommunägda energibolaget Helen hävdar att det kommer att ske en övergång från centraliserad till decentraliserad energiproduktion. Istället för stora förbränningsanstalter kommer framtidens energiproduktion att utgöras av bland annat spillvärme från industrier, värmepumpar och värmelagring. Helens sakkunniga hävdar att omställningen varit under kontroll redan länge medan en hel del kritiska röster anser att energibolaget tog itu med problemet alltför sent och nu måste fatta snabba beslut i sista minuten.
Alla är heller inte övertygade om att övergången till ett decentraliserat energisystem är fastspikat. Helen kommer att utnyttja naturgas och biobränslen ännu länge under den så kallade övergångsperioden. Den största och viktigaste ersättaren till kol är en investering som ännu inte gjorts: det handlar antingen om en enorm havsvattenpump eller ett spillvärmerör till Sköldvikens oljeraffinaderi i Borgå.
Det som alla är ense om är att EU:s utsläppshandel varit en av de viktigaste orsakerna till den snabba utfasningen av kolet. Efter att utsläppsrätternas priser skjutit i höjden i fjol blev kolproduktionen snabbt extremt olönsam. Vem kunde ha anat, att den under så lång tid ineffektiva utsläppshandeln till slut kom och avgjorde energiproduktionens framtid även här?
Helsingfors energiomställning är av både nationell och internationell betydelse. Om vi lyckas utveckla ett system för hållbar värmeproduktion för de kalla vintrarna här, är det ingen konst att göra det på andra håll i världen.
Det råder en viss spänning i diskussionen kring vem det är som egentligen styr det kommunägda bolaget Helen. Vissa anser att Helsingfors stad som länge letts av grönsinnade politiker haft en stor inverkan. Andra anser att aktiebolaget gör sina beslut endast på basis av marknadens utveckling. Själv tänker jag att sanningen ligger någonstans däremellan. Helsingfors energiomställning är ett praktexempel på hur klimatpolitik på flera administrativa nivåer (EU, Finland, Helsingfors) kan sätta igång snabba förändringar även i stora tröga system.
