Penna och papper allt som behövs

av Janne Wass

Serier och karikatyrer har sedan pressens födelse använts i kris- och krigstider som propaganda, moralhöjare och informationsspridare. Sociala medier har endast intensifierat seriernas potential i krigföring, säger serieforskaren Anna Vuorinne vid Åbo Universitet.

Hur syns krig och kriser i seriekonsten?
– Krig och kriser finns inte bara i krigs- eller superhjälteserier, utan de har blivit ett centralt tema också i så kallade konstserier. De här serierna närmar sig ofta temat ur en dokumentarisk vinkel.
– Flera av de mest kända och uppskattade serierna behandlar krig, konflikter, folkmord, och hur de påverkar individer och samhällen. Art Spiegelmans Maus berättar historien om författarens pappa som överlevde Förintelsen, Joe Saccos Palestina är en journalistisk beskrivning av förtrycket av palestinierna, och Marjane Satrapis Persepolis behandlar för sin del den iranska revolutionen och kriget mellan Iran och Irak ur en självbiografisk synvinkel. Krig har behandlats på nya sätt och ur nya synvinklar också i Finland under de senaste åren. Till exempel Hannerinna Moisseinens Näset kombinerar serier och arkivbilder till en berättelse som granskar Fortsättningskriget ur en ung flickas, en kos och en traumatiserad soldats synvinklar.
– Av de nyare kriserna har speciellt den så kallade ”flyktingkrisen” 2015 setts tydligt på seriefältet. Serieskapare runtom i Europa (och annanstans) har publicerat reportage från migrantläger eller mottagningscentraler och med satirteckningar tagit ställning till migrationspolitiken. Det här fenomenet pågår ännu – också i Finland. Suvi Ermiläs nyligen publicerade album Vastaanottokeskus beskriver läget på en mottagningscentral. Boken dyker ner i Ermiläs egna erfarenheter av arbetet vid en mottagningscentral och lyfter fram problem och paradoxer i anknytning till asyslystemet.

Ur Suvi Ermiläs ”Vastaanottokeskus”.

Viken roll har seriekonsten i kristider?
– Serier kan ta på sig många olika roller under en kris. De kan till exempel ta ställning till politiska frågor och förmedla information från ett krisområde. Framför allt serier och karikatyrer som publiceras på nätet behandlar och kommenterar ofta aktivt krissituationer. När de här serierna börjar spridas på nätet bidrar de aktivt till att forma människors åsikter och känslor.
– Serier kan också förmedla information från krisområden. Exempel på det här är den tidigare nämnda boken Palestina och nyare serier och reportage som behandlar flyktingars situation. Även om det finns en lång tradition inom fotojournalistiken att dokumentera krig och kriser, så är det till exempel inte alltid tillåtet eller ens önskvärt att fotografera på flyktingläger. Då kan serien erbjuda ett alternativt sätt att visuellt reproducera ett krisområde.
– Förutom fakta, kan serien förmedla emotionell information om kriser – till och med i realtid. Till exempel under kriget i Libanon 2006 beskrev den libanesiska serieskaparen Mazen Kerbaj sina upplevelser på en blogg med hjälp av text, serier och teckningar. Också erfarenheterna av coronakrisen och lockdown blev snabbt populära ämnen för webbserier. Även om det (i skrivande stund) endast gått en vecka sedan Rysslands attack mot Ukraina, har också den hunnit tas upp i serier runt hela världen. Man hittar karikatyrer som kritiserar Putin och solidaritetsyttringar med ukrainare. Det finns teckningar av ukrainska konstnärer och serietecknare som beskriver upplevelser av bomber som faller. Ryska aktivister berättar i serieformat om polisens gripanden under fredsdemonstrationer. Det går att skapa serier också under utmanande omständigheter, det behövs bara penna och papper.

Anna Vuorinne. Foto: privat.

Vilket utrymme finns det för finländska ställningstagande serier?
– Jag skulle säga att det inte handlar om att det inte skulle göra politiskt ställningstagande serier, utan om att seriens ställning i den finländska kulturen och kulturdiskussionen är väldigt marginaliserad. Samtida finländska serier behandlar till exempel kritiskt identitetsfrågor och klimatpolitik, men ofta blir de här böckerna uppmärksammade endast av en ganska liten klick.
– Idag publiceras nya finländska serieböcker nästan uteslutande av små förlag som specialiserar sig på serier, och vars marknadsföringsresurser är minimala. Det är något av ett lotteri om en seriebok som publicerats av ett litet förlag får recensioner någon annanstans än i specialtidskriften Sarjainfo. Dessutom finns det också ett aktivt fält med nätserier och zines som inte heller får just någon uppmärksamhet i traditionella medier. De skulle vara viktigt att kulturinstitutioner, -evenemang, och -journalister skulle skriva fler artiklar och kritik om serier. Själv skriver jag alltid seriekritik då jag har en paus från forskningen.
– Det är också viktigt att minnas att politik kan ta sig uttryck på många olika sätt i serier. Politik är inte bara samhällsanalys och sloganer. Där till exempel Ulla Donner kritiserar den kapitalistiska kulturen genom satir, framställs politiken hos Edith Hammar­ genom utopiska drömbilder.

Illustration överst från Marjane Satrapis Persepolis. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.