En fläkt från Sicilien på Åbo Svenska Teater

av Lotta Green

Opera hör inte till vanligheterna på Åbo Svenska Teater, men när de fylliga vibratona börjar eka mot salongsväggarna, känns allting helt på sin plats. I vår går satsningen ut på ett operapar som ofta framförs tillsammans: Cavalleria Rusticana och Pajazzo.

Dramatik och förfäran

Enaktaren Cavalleria Rusticana som vid sekelskiftet 1900 komponerades av Pietro Mascagni, gav upphov till en ny trend inom operakonsten: verismen. Det här innebär en okonstlad framställning av vardagliga händelser och vanliga människor, framförd i de omgivningar där vanligt folk rör sig – i detta fall en siciliansk by på påskdagen.

Vi får följa med sprittillverkning, se dramatiska känslor utspela sig i Mamma Lucias taverna, samt beskåda den stämningsfulla påskmässan, i vilken Milagros Samanamud Loli bärs fram som en uppseendeväckande Madonna.

Librettot innehåller regelrätt dramatik och förfäran – bedrägeri, förnedring, äktenskapsbrott och mord. Musiken framförs av Åbo Filharmoniska orkester under kapellmästare Jonas Rannilas ledning, och bidrar genom sin stora variation av korta motiv, som om och om igen förenas på nya sätt, till att ge operan sin folkliga prägel.

Speciellt kören skapar en känsla av samhörighet mellan orkester och sångare. Den bidrar dessutom till att förstärka byakänslan där ingenting hålls hemligt. Folket i byn deltar i och späder på dramatiken.

Cavalleria Rusticana bjuder inte på några storslagna uppträdanden i vilka operastjärnorna stiger fram och överträffar varandra. Det här ger ett väldigt sympatiskt intryck. Sångarna – Päivi Pylvänäinen, Sam Furness, Heikki Kilpeläinen, Päivi Nisula och Essi Luttinen – bidrar istället till känslan av att alla bor i samma by och är mer eller mindre likvärdiga.

Så börjar allting åter

Det faktum att inledningen till den andra operan, Pajazzo, börjar med samma inledningsscen som den första, känns inte som en upprepning. Tvärtom infinner sig känslan av att något helt annat kan hända, och det gör det också.

Historiskt är denna opera något av en kuriositet – den tonsattes av Ruggiero Leoncavallo på bara några månader som ett genmäle till Cavalleria Rusticana. Även i Pajazzos libretto drar känslostormar fram. Otrohet, hämnd och de svallvågor som dessa skapar, är den drivande kraften.

Här stiger tenoren Aldo di Toro fram som den bedragna Canio (Pajazzo) och är samtidigt också den som förkroppsligar känslorna och lidandet med största inlevelse. Den mest berörande scenen i hela föreställningen är då di Toro framför sångnumret “Vesti La Giubba” med de bevingade orden “Ridi Pagliaccio” (Skratta Pajazzo). Det här blir särdeles effektfullt då Canio samtidigt står i duschen och låter vattnet beblandas med tårarna. En eloge till den scenografiska planeringen, som har lyckats med det här konststycket.

Överlag bjuder det här operaparet på en upplevelse som kan liknas vid våren, spirande och  i samklang.

 

Åbo Svenska Teater: Cavalleria Rusticana / Pajazzo. REGI: Tuomas Parkkinen. SCENOGRAFI OCH DRÄKTER: Pirjo Liiri-Majava. DIRIGENT: Jonas Rannila. ORKESTER: Åbo filharmoniska orkester. REPETITÖR/KÖRMÄSTARE: Marko Autio. MASKDESIGN: Anniina Takala. LJUSDESIGN: Antti Niitemaa. SOLISTER: Cavalleria rusticana: Päivi Pylvänäinen (Santuzza, bondflicka), Sam Furness (Turiddu, soldat), Heikki Kilpeläinen (Alfio, sophämtare), Essi Luttinen (Lola, Alfios hustru), Päivi Nisula (Mamma Lucia, krögare, Turiddus mamma). Pajazzo: Aldo di Toro  (Canio/Pajazzo, teatersällskapets ledare), Sabina Bisholt  (Nedda/Columbina, skådespelare, Canios hustru), Heikki Kilpeläinen  (Tonio/Taddeo, skådespelare), Sam Furness,  (Beppe/Harlekin, skådespelare), Samuli Takkula (Silvio, politiker, Neddas älskare).Operorna samproduceras av Åbo Svenska Teater och Åbo filharmoniska orkester.

Föreställningsperiod 13.4-7.5.2022

 

FOTO: Pette Rissanen

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.