Tankeväckande noveller om åldrande, kärlek och förlust

av Topi Lappalainen

Johan Bargum debuterade 1965 med boken Svartvitt. Han har en gedigen författargärning bakom sig och nu är han aktuell med Äldre män, en bok som består av sex berättelser. Den första och den sista, ”Julafton” och ”Villa till salu”, är omarbetade versioner av historier publicerade i Noveller 1965–2015. De fyra kortare berättelserna ”Sylvias jul”, ”Den tyska damen”, ”Den knallgula koftan” och ”Begravningsplatsen” är ytterst stilsäkra tillskott till Bargums novellistik.

Om boken har sina svagare stunder, är det i de längre historierna ”Julafton” och ”Villa till salu”. Språket är utsökt också i dem, miljöerna verklighetstrogna och personerna mycket levande och trovärdiga. Men när det gäller suget i berättelsen, känns de fyra kortare som absoluta fullträffar, praktexemplar på hur noveller borde skrivas.

”Julafton” och ”Villa till salu” är båda tankeväckande texter som har sina givna höjdpunkter. De kräver också mer av läsaren än de korta novellerna. Det finns något diffust i dem som framstår som svackor i helheten, men samtidigt får man ett helhetsintryck av den sorts bräcklighet och sårbarhet som texterna handlar om. Det finns mycket smärta i dem, och de ska vara svåra att skriva och en utmaning att läsa. De är belönande och insiktsgivande texter men insikten kommer inte på samma sätt automatiskt som i de kortare texterna. Dessa har en liknande tematik kring förlust, smärta och frånvaro, men innehållet är förtätat, nästan som en sprängladdning.

Bokens titel får fungera som en läsanvisning till berättelser om åldrande ur ett manligt perspektiv. Bargum skriver om romantiskt lagda, känsliga män. Den stora kärleken är något enastående som inte upprepar sig och om den håller, har man tur.

”Det finns många andra, men du vet att för dig är det bara hon. Har du tur kommer hon till dig, och stannar. Mister du henne, mister du allt.”

Eurydike är vad berättaren i ”Villa till salu” väljer att kalla den allt uppslukande kärleken. Få av gestalterna i Bargums noveller är lyckliga men de har upplevt stunder av lycka. Sedan gäller det för dem att anpassa sig så gott det går när lyckan har gått förbi.

Bargums män är inga Don Juan-typer utan snarare tvärtom. De aktiva, rastlösa kvinnorna kommer och går. Det är på kvinnornas villkor kärleken uppstår och får sitt slut. Männen är helsingforsiska män, fast förankrade i sina medelklassmiljöer. Och det är inte bara de romantiska relationerna som är besvärliga, utan också familjerelationerna i stort.

En intressant relation som avviker något från bokens övriga mönster är relationen mellan den åldrande taxichauffören och hans dotter, som är minister, i novellen ”Begravningsplatsen”. Det finns något mycket fräscht och tidsenligt i den här berättelsen, samtidigt som den är nostalgisk och bakåtblickande. Sammantaget lyckas författaren kombinera olika element, ibland på ett paradoxalt sätt, till en läsvärd bok som väcker tankar och ger insikter om saker som är väsentliga i tillvaron.

Johan Bargum: Äldre män. Förlaget, 2022.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.