Ironisk ton och surrealistiska stämningar

av Björn Gustavsson

Diktsamlingar skrivna gemensamt av två personer hör inte till vanligheten. Än mer sällsynt är det att en författarduo år efter år publicerar sina dikter. Jens Sandbergs och Peter Björkmans samarbete – under pseudonymerna Svea Lofthouse och Angel Park – är i flera avseenden unikt.

I volymen Kartor över morgondagens drömmar (Fri press) har författarna samlat ett urval av sina gemensamt skrivna dikter mellan 2005 och 2021. Bibliotekarierna Björkman (tidigare Horisont-redaktör och långvarig Ny Tid-medarbetare) och Sandberg har samarbetat i över trettio år. Tidigare har de utgett samlingsvolymen Att avnjuta dagsträden (2005), som inkluderar dikter skrivna 1990–2005.

Kartor över morgondagens drömmar är charmig såväl i sitt lilla, enkla format och i sitt uppsluppna tilltal. Ibland får man intryck av dikter som i sin spretiga form verkligen gycklar samtida poesi; ironiserar över en fragmentarisk postmodernism. Med den läsningen är det lätt att associera till ett annat författarpar, Lars Gyllensten och Torgny Greitz, som under pseudonymen ”Jan Wictor” år 1946 på Bonniers utgav diktsamlingen Camera obscura­. Duon avslöjade senare att de skrivit ner alltsammans på bara några timmar som en ren parodi på den högtravande modernism som då var på modet.

Onekligen vilar ett slags ironisk lätthet över de korta, numrerade, sammanlagt 82 dikter som bildar Kartor över morgondagens drömmar. Här möter en gäckande, ironisk ton, baserad på utsnitt från en samtida vardag – men oftast med stämningar där realismen övergår i ren surrealism. Det är lätt att associera såväl till klassisk surrealism och absurdism som till det slags ironiska diktning som odlats av exempelvis Claes Hylinger; man kan även påminna sig Eva-Stina Byggmästars lekfulla poesi. Framför allt finns tydliga likheter med Stig Larssons dikter – främst dem han skrev på 1980-talet.

Den nya samlingsvolymen inleds med ett statement som – typiskt nog – kan tolkas såväl bokstavligt som ironiskt. Dikt nummer 1 lyder i sin helhet: ”Poesi är enkelt./ Bara att fatta pennan,/ fälla ut kulspetsen med ett klick/ och låta bläcket fylla pappret.”

Somligt är delikat – som dikt nr 4 som excellerar i en form som är hängivet både naivistisk och sensuell och där gängse smågodis med ens får rangen av fullvärdig lyrik: ”Gröna grodor, /…/ salta fiskar, /…/ Äter dem som poesi,/ som en besvärjelse.”

Kartor över morgondagens drömmar manar fram dikt ur det till synes mest banala och triviala. I en av dikterna: ”Vattnet guppar fram och tillbaka i wc-stolen / Jag talar med vattnet”. Och här – med tvetydig syftning: ”Glad som en lax/ såg jag en kornbrödskaka komma/ rullande”. Det är frestande att dra paralleller till ­Lennart Helsings magiska värld i de klassiska Krakel Spektakel-böckerna.

Emellanåt blir absurdismen total: ”Forsar in på Willys/ med blommor i händerna./ Från stranden sjunger fiskarna.” Andra gånger balanserar tonen mellan surrealism och en möjlig realism: ”Eric känner vårens frihet och gränslösa löften./ Han skyndar in till hyllorna på Borghamns bibliotek/ och blir kvar där i fyra timmar.// Eriks vårskri skallar mellan hyllorna.”

Här ekar inte Ronja Rövardotters glädjeskri – här ekar snarast ett slags skrivandets eufori. Ty att författarna skrivit med lust och glädje är uppenbart. ”Stilla blandas poesin med olivolja”… Ibland smittar duon läsaren med sin prestigelösa, irrande upptäckarglädje – i en vardag som låter sig upptäckas på nytt och därmed blir magisk.

Svea Lofthouse & Angel Park:
Kartor över
morgondagens drömmar.
Fri press, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.