Karin Filén, bosatt i Helsingfors och journalist på Yle Vega, debuterar med romanen Alla mina katastrofer. Det här är den bästa boken jag läst på länge. Jag skrattar högt och ofta. Sitter på helspänn under nagelbitande scener. Berättelsen om Sandra och sommaren innan sexan har en humoristisk ton med hög igenkänningsfaktor.
Men så är jag också född 1990, precis innan datorer började poppa upp på både arbetsplatser och i vanliga hushåll. I ungefär samma skede ersattes personsökarna av klumpiga mobiltelefoner – med antenn! Blandband på kasettspelaren var fortfarande en grej. Kan boken om Sandra, en helt vanlig tjej i en helt vanlig familj, och hennes sommarlov år 1986 vara intressant och spännande läsning för dagens tolvåringar?
Det korta svaret är ja. Det känns läskigt att börja på en ny skola, oavsett årtionde eller millenium. Filén fångar känslan av en evighetslång sommar, som ändå tar slut alldeles för fort. Att regnet är radioaktivt från Tjernobylolyckan känns som det minsta problemet. Precis som då är världen stor och otrygg, även år 2022, men Filén visar med skärpa att barn och tonåringar inte kan ha fullt fokus på världspolitiken. Inte när mycket viktigare saker står på spel. Sandra och bästa vännerna Emma och Jenny befinner sig mitt emellan barndom och klivet ut i vuxenlivet. Denna balansgång gestaltas med millimeterprecision: Ibland är cykeln en häst. På badstranden leker de zombies och där hemma svämmar sängarna fortfarande över av mjukisdjur. Men på skolgården är det converse och jeans med hål på knäna som gäller. När storebrorsans kompisar Emil och Peik är på besök blir Sandra konstigt fumlig och ostadig på rösten.
Skiftena mellan total lycka och avgrundsdjup sorg är blixtsnabba och skickligt sömlösa. Sandra hoppas att livet tillsammans med bästisarna alltid ska vara så här enkelt. Samtidigt genomsyras boken av hennes längtan och iver att få lämna barndomen för något annat, något mera vuxet. Barnperspektivet är också tydligt framträdande. Tillräckligt moget för att notera detaljer, men utan förmågan att sätta namn på allting. Jenny som ständigt visar upp sina nya kläder, sin nya cykel och sitt nyinredda sovrum. Sandras föräldrar måste däremot jobba större delen av sommarlovet och snåla med semesterpengarna.
Det är befriande med en berättelse om åttiotalet som för en gångs skull inte involverar utomjordingar eller skräckfenomen. Till skillnad från E.T och Stranger Things kan vardagens små detaljer vara katastrofer och mirakel alldeles i sig själva. Här finns något för alla i familjen. Därför fungerar denna bok lika bra för högläsning som för att läsa på egen hand. Pass på bara! Kapitlen med de allra största pinsamheterna kanske den unga läsaren inte vill dela med andra.
Karin Filén:
Alla mina katastrofer.
Förlaget, 2022.