Polacker i en moralisk återvändsgränd

av Jan Radomski

Det polska samhället har sedan krigets början aktivt hjälpt ukrainska flyktingar. Men de öppna dörrarna fungerar som en smärtsam påminnelse om alla de flyktingar från Mellanöstern som dött då de fastnat på gränsen mellan Polen och Belarus.

Först lite bakgrund till den knepiga situationen: På grund av det spända läget i Mellanöstern uppstod i augusti i fjol en kris vid gränsen mellan Polen och Belarus, som fortgår än i dag. Krisen började symboliskt då en grupp flyktingar från Irak och Afghanistan fastnade mellan gränsposteringarna mellan Polen och Belarus. Båda länderna vägrade släppa in dem, och lade skulden på varandra.

Samtidigt väcktes allt mer kritik mot den polska regeringen och gränsmyndigheten. Aktivister rapporterade om upprepade fall där polsk gränsbevakning slängde ut personer som dök upp på den polska sidan av gränsen. Ofta skedde detta med grymma metoder – flyktingarna tvingades ut i de skogar och våtmarker som omger stora delar av gränsen, mitt i natten. Deras öden är till stora delar oklara, men flera dödsfall är kända. Vi vet också att fler av dem som kastats ut varit personer med specialbehov, barn och äldre.

Många polacker protesterade mot den omänskliga behandlingen av flyktingarna, och började aktivt försöka hjälpa de nödställda genom att leta igenom skogarna för att finna människor i behov av hjälp. Flera liv räddades av dessa aktivister, som fann flyktingar på gränsen till dödlig utmattning.

Som ett slagfält

För att motarbeta de frivilliga hjälpinsatserna utlyste den polska regeringen i fjol september undantagstillstånd i 183 städer längs gränsen, vilket tvingade aktivisterna att dra sig ut ur de berörda områdena. Samtidigt inledde armén vid gränsen arbetet med att bygga en mur, som blev klar denna sommar.

Trots detta har aktivisterna fortsatt det livräddande arbetet, bland dem flera representanter för hälsovård och räddningsväsende. En läkare förklarade att merparten av de hälsorelaterade problemen bland flyktingarna i skogarna kring Podlasie härstammar från deras levnadsförhållanden. De lider av hypo­termi och brist på dricksvatten och livsmedel. Vården vid gränsen beskriver hen närmast som sanitärvård vid slagfält. Enligt läkaren har hen aldrig sett sådana grymma förhållanden annat än i historieböcker.

Polen har öppnat dörrarna för ukrainska flyktingar, i bjärt kontrast till situationen på gränsen till Belarus

Aktiviteten på gränsen har varit imponerande. Aktivistgruppen Grupa­ Granica levererade mellan oktober 2021 och juni 2022 hjälp till över 11 000 personer. Lokalbefolkningen har involverats i arbetet och har öppnat sina hem för flyktingar, eller lämnat dörrarna till garage, lador och uthus öppna om nätterna. Allt detta gjordes under hot från polska myndigheter, som förbjudit medborgare att hjälpa flyktingar på något som helst sätt.

Trots aktivismen har flertalet personer dött vid gränsen, och åtminstone 200 personer har rapporterats som försvunna. Det verkliga antalet är antagligen betydligt större.

Regeringens helomvändning

I februari bröt så kriget i Ukraina ut och folk från krigshärjade områden flydde i stor utsträckning till Polen. Och nu hade den polska regeringen helt annat ljud i skällan: nu hade civil­samhället tillstånd att hjälpa alla­ flyende – från Ukraina.

Den stora majoriteten av all hjälp till ukrainarna kom från gräsrotsaktivism. Miljontals människor öppnade sina hem och deltog i insamlingar, och det är svårt att hitta en skola, teater eller idrottsklubb som inte skulle ha varit involverad i hjälparbetet på något sätt. Också lokalmyndigheter, som bland annat upprättade hjälpcentraler, tog på sig ett stort ansvar.

Den sociala mobiliseringen som ägt rum i Polen sen februari har alltså varit stor. 4,5 miljoner ukrainska flyktingar har kommit till Polen. Många har visserligen återvänt, men i dag bor det flera miljoner ukrainare i det polska samhället. Även staten har engagerat sig: ukrainare kan dra nytta av den polska utbildningssektorn och hälsovården, och har också tillgång till samma sociala stöd och bidrag som polackerna.

Allt detta har regeringen utnyttjat i propagandasyfte. Tack vare stödet till Ukraina har EU valt att glömma eller åtminstone inte aktivt lyfta fram vissa dispyter med Polen, och polska högerpopulister har återvänt till korridorerna i EU:s huvudbyggnader. Representanter för regeringen lyfter gärna fram det humanitära arbetet de gjort och hur väl de klarat situationen.
– Jag kan säga att jag aldrig någonsin varit så stolt över att vara polack, sa premiärminister Mateusz ­Morawiecki till en italiensk tidning i mars.
Detta skådespel bevittnas med förstumning av en stor del av det polska samhället, eftersom många fortfarande minns vad som hände på gränsen mellan Polen och Belarus förra året, och fortsätter ske än i dag. Samma politiker som kastade ut barn och äldre att dö i våtmarkerna, framställer sig nu som rollmodeller för humanism.

Parasiter och amöbor

För att bättre begripa den här diskrepansen måste vi gå tillbaka några år. 2015 förlorade liberala Medborgarplattformen makten efter att ha regerat i åtta år, samtidigt som flyktingkrisen i Europa syntes i alla rubriker. Polska högerpolitker gick till val med skrämselpropaganda om muslimska flyktingar. Jarosław Kaczyński, som i dag är en av de ledande figurerna inom det styrande partiet Lag och rättvisa, gjorde då ett av de mest avsky­värda uttalanden som någonsin yttrats inom polsk politik, då han vid ett politiskt möte varnade polackerna för att de muslimska flyktingarna hämtar med sig ”parasiter och amöbor”.

Situationen vi ser i dag är till stora delar en konsekvens av den här typen av retorik. Vid gränsen kunde den styrande högern förra sommaren egentligen inte handla på något annat sätt än den gjorde, eftersom den hade byggt sitt politiska kapital på en anti-muslimsk agenda. Många av de som hade röstat på högern var nu väldigt nervösa inför scenariot att en jättelik grupp av flyktingar från Mellanöstern skulle ta sig in i Polen – amöbor och allt.

Samtidigt blev kriget i Ukraina en chans för den polska regeringen att polera sin sköld. Därför går den nu i bräschen för den europeiska hjälpinsatsen för ukrainarna. För många vanliga människor framstod flyktingströmmen i Ukraina också som en chans att stilla sina samveten för att de inte bättre kunnat hjälpa flyktingarna från Mellanöstern, som dog i de polsk-belarusiska­ skogarna.

Denna uppdelning mellan bättre och sämre flyktingar innebär att vi polacker befinner oss i en moralisk återvändsgränd. Hand i hand med politiker av alla valörer hjälper vi hjältemodigt de ukrainare som funnit sin väg till vårt land. Men samtidigt ser vi hjälplöst på då andra människor dör av köld och hunger på gränsen mellan Polen och Belarus.

 

Foto: Alamy

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.