Allt flera dör på grund av narkotikabruk i Finland, och trenden har hållit i sig under hela 2000-talet. Under sommaren har ett medborgarinitiativ värmt upp debatten om brukarrum för personer med drogberoende: nu finns en politisk möjlighet att agera. Och det är brådskande, anser forskare – en fentanylepidemi hotar att nå Finland.
Det talas fortfarande alldeles för lite om droger i Finland. Om vilken som helst annan sjukdom som kräver 5 dödsoffer i veckan skulle sprida sig tror jag samhället skulle reagera snabbt och kraftigt, säger Inari Viskari.
Viskari är sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd, THL, och medlem i institutets expertgrupp för förebyggande av narkotikadödsfall. Gruppen kämpar mot dyster statistik. År 2020 dog 258 personer i Finland till följd av överdoser eller långvarig användning av narkotika. Samma siffra för år 2010 var 156.
– Dödsfallen ökar i antal och allt oftare drabbas unga människor, under 25-åringar, säger Viskari.
Hjälp i stället för straff
Ett brukarrum, eller injiceringsrum, är ett hygieniskt utrymme där personer med missbrukarproblem lagligt kan konsumera sin egen narkotika under övervakning av hälsovårdspersonal. Erfarenheter från bland annat Kanada och ett flertal europeiska länder är goda. I Norden är det hittills Norge och Danmark som infört den här typen av skadereducerande vård för narkotikamissbruk.
– Vi borde snabbt ta i bruk den här modellen i Finland också, säger Viskari.
Snabbverkande opioider, som exempelvis heroin eller fentanyl, är förhållandevis ovanliga i Finland. Här används huvudsakligen långverkande buprenorfin, som i samband med andra ämnen kan leda till en överdos först långt efter att drogen konsumerats. Därför har man ifrågasatt hur effektiva brukarrummen skulle vara i Finland. En potentiell överdos skulle antagligen ske först efter att personen lämnat rummet.
– Jag ser det som mycket sannolikt att syntetiska opioider (bland annat fentanyl) snabbt kunde sprida sig ännu mer också i Finland. Drogmarknaden håller på att förändras, och förändringarna kan ske snabbt. Så har det skett i våra grannländer Sverige och Estland. Brukarrummen är en viktig del av vår beredskap.
Dessutom är brukarrummet ett sätt att flytta användandet av narkotika bort från allmänna platser, samt att nå personer med missbrukarproblem och hänvisa dem till hälso- och mentalvård.
Fyra år av politisk debatt
Det var i juni 2018 som ett tjugotal stadsfullmäktigeledamöter i Helsingfors, på initiativ av Kati Juva (Gröna), lämnade in en motion om att staden skulle införa försök med brukarrum. Förslaget väckte stort intresse, men strandade på att regeringen inte tog tag i den speciallag som skulle krävas.
Frågan lyftes igen i vintras genom ett skriftligt spörsmål, på initiativ av riksdagsledamot Veronika Honkasalo (Vf). Svaret från dåvarande familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) var att regeringen inte kommer att behandla speciallagen, eftersom ”riktlinjerna för brukarrum för narkomaner inte finns i regeringsprogrammet”.
Vad den politiska oviljan beror på förklarar Inari Viskari vid THL så här:
– Fortfarande finns ett starkt stigma kring allt som har med narkotika att göra. Personligen tror jag att det är därför Helsingfors inte har något brukarrum, trots att frågan har diskuterats länge.
Forskningsprofessor Pekka Hakkarainen vid THL är inne på samma linje. Vid årsskiftet publicerade han, tillsammans med några kolleger, forskningsrapporten ”Policy Windows For Drug Consumption Rooms in Finland”, som redogör för samhällsdiskussionen kring brukarrum.
– Det som tydligt kommer fram är att det bland myndigheterna finns en positiv inställning till brukarrum. De flesta stödde förslaget – men ingen ville axla ledarrollen, säger Hakkarainen.
Slutsatsen i rapporten var att en politisk möjlighet saknades för att stifta den speciallag som skulle möjliggöra ett brukarrum i Helsingfors.
– Trots att frågan fått mycket synlighet i media, och förslaget hade ett brett stöd på olika nivåer i samhället, saknades helt enkelt den politiska viljan.
Medborgarinitiativet kan bryta stigmat
Under det halvår som gått sedan forskningsrapporten publicerats har mycket skett. I slutet av juli nådde ett medborgarinitiativ om brukarrum gränsen på 50 000 underskrifter, och kommer således att behandlas av riksdagen. Kort därefter meddelade familje- och omsorgsminister Aki Lindén (SDP) att han är är positivt inställd till att försöket med ett brukarrum i Helsingfors.
Forskningsprofessor Pekka Hakkarainen säger att medborgarinitiativet var den knuff som behövdes för att sätta hjulen i rullning.
– Medborgarinitiativet tog den ledarroll som samhällsdebatten saknade. Det visade tydligt för politikerna att folket har en klar åsikt i den här frågan. Just nu finns den politiska möjlighet som tidigare saknades att driva igenom det här.
Under sommaren har även polisen uttryckt sig positivt till ett försök med brukarrum. I början av augusti skriver polisinspektör Tuomas Pöyhönen i en bloggtext på polisens webbplats att brukarrum kunde vara ”ett motiverat komplement till de nuvarande social- och hälsovårdsåtgärderna, tjänsterna samt åtgärderna för att förebygga problem som beror på narkotikamissbruk.”
Polisinspektör Pöyhönen understryker ändå att en lagändring är nödvändig, och att målsättningen med brukarrummen måste vara att minska narkotikaanvändningen. Brukarrummen får, enligt Pöyhönen, inte utvecklas till ”frizoner för narkotikamissbruk”.
Viktigt att inte stämpla någon
Finlands drogpolitik har alltid präglats av två diametralt olika synsätt: de som förespråkar strängare straff och hårdare kontroll, och de som förespråkar vård och reducering av skador. År 1997 fick Finland en nationell drogstrategi, och i samband med den blev det bland annat lagligt att få substitutionsvård samt att byta ut använda sprutor mot nya – åtgärder som numera har brett stöd bland befolkningen.
– När man jämför debatten på 90-talet med dagens debatt märker man att samma motargument används. Motståndare till brukarrum är rädda för att attityderna kring droganvändning ska luckras upp, och att droger skall bli socialt acceptabla, säger Hakkarainen.
Inari Viskari är inne på samma linje. Dessutom är säkerhetsfrågor något som tenderar att oroa folk.
– Ett typiskt missförstånd är att brukarrum skulle öka droganvändningen i närområdet, och sänka värdet på bostäderna.
Dessutom oroar sig många för att otryggheten i området skulle öka. Det klassiska Nimby-tänkandet (”not in my back yard”) är starkt.
– Men det är inte särskilt konstruktivt att ge folk stämplar som ”Nimby”. I stället bör vi ta oron på allvar. Faktum är att om brukarrummet är väl placerat och öppet dygnet runt kan det istället minska på droganvändningen i gatubilden, säger Viskari.
En annan farhåga är att brukarrummen kostar mycket.
– Visst innebär de kostnader. Men man kan få synergieffekter om man placerar dem i anslutning till annan hälsovård. På sikt kan de också innebära inbesparingar, när behovet av första hjälp och specialsjukvård minskar, säger Viskari.
En skuta som håller på att vända
Tyngdpunkten inom den finländska drogpolitiken håller långsamt på att flyttas från straff och kontroll till skadereducering. Diskussionen om brukarrum är ett tecken på det. THL tagit flera steg vidare, och förespråkar som institut en avkriminalisering av droganvändning.
– När man tidigare ansåg att man under inga omständigheter får lindra straffen för drogbruk, kan man nuförtiden föra en öppen diskussion kring avkriminalisering, utan att det uppfattas som att man vill underlätta möjligheterna till drogmissbruk.
Inari Viskari säger att brukarrum bara är en pusselbit. Fler åtgärder behövs för att motverka dödsfallen till följd av droger; allt från informationskampanjer och utökat samarbete med polisen till att dela ut opioid-motgiftet naloxon till personer som löper risk för överdoser.
– I stället för att fokusera på straff borde vi satsa på att förebygga skador. Den som behöver hjälp borde få det genast, och brukarrummet kan vara ett första steg på den vägen.
Illustration: Otto Donner