Vårdarstrejken har väckt många reaktioner, och i diskussionens hetta dras ofta kurvorna raka. Ny Tid stöder entydigt vårdarnas krav på högre löner. Men i slutändan är det väljarna som i val efter val har valt att inte ge vårdarna de löner de förtjänar.
Ett av de vanligaste argumenten i diskussionen är att den sittande regeringen borde höja vårdarnas löner. Men regeringen anställer inga vårdare, utan det är kommunerna och välfärdsområdena som gör det. Regeringen förhandlar inte om vårdarlöner, utan det är arbetsgivarorganisationen KT som förhandlat med Vårdarfacket Tehy. Av någon besynnerlig orsak har KT nästan helt och hållet glömts bort i den mediala diskussionen kring vårdarstrejken.
Faktum är att regeringen har signalerat – åtminstone SDP, De Gröna och Vänsterförbundet har sagt det rakt ut – att den är redo att finansiera en löneförhöjning för vårdarna, bara Tehy når ett förhandlingsresultat med KT. Det är inte regeringen som står i vägen för en löneförhöjning, det är KT.
Vem är då denna KT? Jo, KT är arbetsgivarorganisationen för arbetsgivarna inom den offentliga sektorn som inte står under staten, utan kommuner och välfärdsområdena. KT:s högsta beslutsfattande organ är dess delegation, som tillsatts på basis av resultatet i kommunalvalet. Till skillnad från regeringen är KT:s delegation inte vänster- utan högerstyrd.
Samlingspartiet är största parti med tre mandat, Sannfinländarna och Centern har 2 var, så totalt har högern 7 mandat. SDP har 2 mandat och Vänsterförbundet och De Gröna 1 var, totalt 4 mandat för de rödgröna, alltså de regeringspartier som lovat finansiera högre vårdarlöner.
Detta är kanske något gemene man inte tänker på då hen går till valurnan under kommunalvalet – vem man röstar på har inte bara betydelse för den egna kommunen, utan också för ett stort antal olika organ och instanser som tillsätts utgående från kommunalvalsresultatet.
En annan sak är sedan att hälsovården varit underfinansierad i statsbudgeten i årtionden. Detta är dock något som går att ändra på i vallokalen. Det finns partier som är redo att höja skatter och ta mer statslån för att ge vården mer resurser. Får de inte mer än 30 procent av rösterna i riksdags- och kommunalval, är hoppet för en kursändring dock liten.
Vänsterförbundet har fått motta massiv kritik för att partiet inte klarat av att förbättra vårdarnas situation i regeringsställning – men hur i hela fridens namn skulle ett parti med åtta procent av riksdagsmandaten kunna diktera den ekonomiska politiken?
Röstar man på partier vars de facto politik strävar till att minska den offentliga sektorns utgifter, hålla skatterna låga och betala bort statsskulden, så kommer man inte heller att få mer finansiering till vården, eftersom vården är den offentliga sektorns största utgiftspost. Vill ni ha vänsterpolitik, så är lösningen att faktiskt rösta på ett vänsterparti. Vården måste få kosta, och då måste vi som skattebetalare också vara redo att betala för den – oberoende av om vi är företagare, arvtagare eller aktieägare. Röstade du i förra val inte på ett vänsterparti, så är de låga vårdarlönerna faktiskt ditt fel.
