Idealismen, men också människans solkighet, är en röd tråd i Ulla-Lena Lundbergs nya roman.
Till och med inför döden kan det finnas hopp, tänker jag, själv hoppfull av inlevelsen i boken när jag slår igen Ulla-Lena Lundbergs roman Lyser och lågar. Med tanke på att gestalterna i denna roman om en familjs mödrar och döttrar tilldrar sig i Finland mellan Vasa stadsbrand 1852 och inbördeskrigets efterspel kring 1920 så är det en hoppfullhet trots de yttre omständigheterna. Ständigt seglar mörka moln över storfurstendömet Finland och dess mestadels arma invånare, och i detta dysterhetens förlovade land gäller det att inte släppa greppet om sina ambitioner, för den som slinter, den faller.
Rörlighet och förflyttning
När Vasa brinner blir borgarna hemlösa och pigorna mister sina arbetsplatser. Fem kvinnor från Vörå i Österbotten kommer hem till sina byar, men upptäcker efter att de som överlevare inledningsvis hälsats med glädje av sina släktingar att det inte finns plats för dem därhemma.
Precis som idag lockar staden med sina möjligheter, men vid 1800-talets mitt är den fattiges transportmedel hela vägen söderut längs kusten till Helsingfors apostlahästarna. De går. Snart faller en ifrån för lungsotens skull – folksjukdomen tuberkulos – sedan en annan som ser en möjlighet att bli bondmora om hon först tar tjänst som piga och blir en hemmansägares älskarinna medan hustrun tynar bort. Överlevandets ekonomi kan vara krass.
Trots hotande övergrepp, svält och stunder av uppgivenhet tar sig de tre återstående till Helsingfors, och väl där faller allt ljus på Bitt, hon som utmärglad av sjukdom och utmattad av den långa vandringen har tur och mer eller mindre snubblar i armarna på sin snart nog man, och in på den burgna gården där hon får arbete.
Ulla-Lena Lundbergs roman kretsar kring rörlighet och förflyttning; det gäller både i geografin, över klassgränserna och intellektuellt. Vöråflickorna kan inte läsa, först deras döttrar tar sig förbi det första hindret för att ta sig framåt och uppåt, alfabetiseringen. Bitts man tar täten och har en meningslös eskapad med Finlands brigad i Krimkrigets periferi – där brigaden nästan utplånas utan att någonsin sättas i strid – samt läskunnigheten att tacka för att han kan ta ett raskt socialt kliv upp i det lägre borgerskapet i stapelstaden Borgå. Fadern dör i kolera i Tammerfors, sönerna försvinner ut på sjön, men döttrarna tar sig vidare. Ida blir en av landets första kvinnliga gymnastiklärarinnor, Olga brinner för böcker och bildning. Hon gifter sig med en lungsiktig pionjär för den finländska folkhögskolerörelsen och gör på sitt eget sätt karriär genom detta. Tillsammans med maken omplanterar de den danska grundtvigianska folkhögskoletanken från den feta danska myllan till den magra finska torvan. Resultatet blir Finns folkhögskola i Esbo, där Olga – som ofta med starka kvinnor – blir den trygga punkt som skolan behöver medan manliga rektorer med och utan brinnande entusiasm seglar förbi.
Berättande utan skygglappar
Här någonstans inser jag att romanen inte är så fritt fabulerande som den först verkar utan till stora delar är baserad på verkliga människor och deras livshistorier. Folkhögskolan Finns fungerade ända in på 1990-talet, men försvann därefter genom en rad ägarskiften och ombildningar. Kanske hade även folkhögskoletanken då passerat sitt bäst-före-datum, tillsammans med mycket annat idealistiskt tankegods från 1800-talet.
Idealismen är ändå något av en livsnerv i denna innerliga och engagerande roman, där man skymtar så mycket mer av en råare mänsklighet, tarvlighet, solkighet och inte minst sexualitet än man är van vid från exempelvis Lundbergs succébok Is från 2012. Det är som om hon bestämt sig för att berätta utan skygglappar också om det svåra, och det som är svårt att skriva om – som till exempel sex. Själv brukar jag bläddra förbi de flesta litterära intimiteter då de ofta känns jolmiga och påklistrade, men här är just närheten mellan människorna central, inte minst i deras formande av en vuxen identitet, på gott och ont.
Lundbergs människosyn är i grunden ljus, och det är ingen tvekan om att också hon bär något av den idealistiska lågan från det förra sekelskiftets bildnings-, rösträtts-, nykterhets- och arbetarrörelser.
Redogörande drag
I boken är det de som har glöden som bär den vidare, de som saknar den faller ifrån i denna familjedynasti, där kvinnorna är de starka överlevarna medan männen är av bräckligare virke. Boken gläntar på dörren till Lundbergs egna inspiratörer. Föga förvånande dyker Selma Lagerlöf upp i en av eleverna iscensatt dialog med Charles Dickens på folkhögskolan Finns livaktiga debattarena. Lagerlöfs patos och medkänsla delar Lundberg, liksom Dickens sociala underifrånperspektiv och förmåga att hålla liv i en berättelse – även Lyser och lågar är en genuin bladvändare som jag läser i ett sträck. Ibland hejdas inlevelsen av det som kan vara en styrka och en svaghet hos Lundberg, ett redogörande drag i hennes berättarteknik som gör framställningen saklig, men också ibland ropar efter mer litterär form – som hos just Lagerlöf, vars retoriska och rytmiska stil visserligen hör till en annan tid men nog borde kunna inspirera med sitt fina språkliga flöde.
Även Carl Jonas Love Almqvist finns med, direkt och indirekt, den svenska romantikern och senare realisten som skrev den tidiga feministiska romanen Det går an (1839) om en kvinna som vill leva i ett öppet förhållande och skapa sin egen framtid. Gestalterna hos Lundberg är mer fast i verklighetens konventioner, men också de strävar efter eget liv och oberoende.
Lyser och lågar är en bok även om Finlands moderna historia fram till självständigheten och demokratin, genom det ryska förtryckets och inbördeskrigets skärseldar. Ännu mer är den en historia om kvinnors väg mot rättigheter och samhällsansvar, med rösträtten som en avgörande vändpunkt i en kamp som på inget sätt är avslutad i ett Finland som ännu idag finns bland OECD:s mest könssegregerade länder. Det är en viktig bok för sitt demokratiska patos skull, sina varsamma berättelser om sårbara och kämpande människor, för att den ringar in vad och vilka vi är och vilka vi kunde var just på denna plätt i Europa. I en tid av cynism sätter jag värde på hennes idealism. Den behövs.
Ulla-Lena Lundberg:
Lyser och lågar.
Förlaget, 2022.
