Bakom sig har Thomas Brunell sedan debuten med Natt-tvätt (1995) en lång rad böcker och priser. Bland böckerna kan nämnas Nocturnala män: Arton taxiresor genom en grön metropol (2020) som handlar om just detta, påfallande ofta med nyligen utkomna homosexuella män i centrum. Alltid fångar Brunell upp ett socialt spel, ibland närmar han sig människor vid olika typer av gränser. En grundstämning i böckerna kan sägas vara medkännande, men utan att författaren hemfaller åt förklaringar.
Himmel över backen: En autopoietisk expedition till Österbotten / Der Himmel über dem Bühl: Eine autopoietische Expedition nach Ostrobothnia är som titeln ger vid handen en svensk/tysk bok, där översättningen till tyska är gjord av Peter Lüttge. På den vänstra sidan av uppslaget finns den svenska versionen och på den högra sidan av uppslaget den tyska.
Baksidan accentuerar modet i detta, men det går att fundera på om dikten som sådan vinner på bokstavliga översättningar eller om poesins kvalitet ökar när översättaren får större spelrum i sin tolkning. Hur Peter Lüttge lyckas kan jag inte avgöra, men jag konstaterar att den tyska och svenska texten lexikalt ligger nära varandra. Produktionen framstår som både vältänkt och påkostad med skyddsomslag, hårda pärmar och ryggen mot kortsidan i stället för långsidan.
Autopoietisk innebär inom sociologin ett självskapade eller självbevarande system. Begreppet skapades från början inom biologin i ett försök att skilja liv från icke-liv. Båda tolkningsvägarna är fruktbara i läsningen av Thomas Brunells bok.
Himmel över backen består av fyra delar och börjar med ”Skogen bortom Rapak” där iakttagelser av skogsmiljön genomsyrar texten. Här finns inget jag utöver det som iakttar, varför dikten blir betänkligt stillastående. Boken inleds således med ett stort motstånd som genast släpper i och med den andra delen ”Gräfffolksbacken”, som inleds med: ”Jag var liten, lång”, en fras som upprepas och varieras genom resten av boken. Brunell beskriver en lantlig uppväxt på ett spännande sätt. Ytterligare styrka vinner texten i de långa treradingar som bryter av och beskriver en 13-årings uppvaknande homosexualitet på ett utedass medan han tänker på ”Herr Hemlin från grannbyn?”.
I den tredje delen ”Lappo å” återgår poeten till naturlyrik men den här gången bara i några få dikter innan avslutningen tar vid. I min tolkning alstras här systemet eller människan som skapar sig själv. Del fyra tituleras som boken, ”Himmel över backen”. Den vuxna mannen kommer tillbaka och minns, inte minst sitt sexuella uppvaknande på dasset.
Tanken på ett systematiskt nödvändigt återskapande av självet genom expeditionen tillbaka till ungdomen är en vacker och bärande tanke, liksom att ögonblicket av tillblivelse sker där på dasset. Brunells skildringar av naturen stillar läsningen, vilket gör delarna med drivande subjekt mycket expressiva. Som helhet är det ett lyckat grepp.
Thomas Brunell:
Himmel över backen: En autopoietisk expedition till Österbotten.
Översättning till tyska: Peter Lüttge.
TLAB, 2022.
